Jila Mossaed, ursprungligen från Iran och nyvald ledamot i Svenska Akademien, berättade i sitt inträdestal den 20 december om sitt beslut att erövra ett nytt språk:

”Hösten 1986 stod jag bland campingstugorna i Långrösta i Värmland, tryckte min diktsamling mot mitt bröst och trodde inte att mitt bagage, som bestod av litteratur och poesi, skulle uppskattas i det nya landet. Än mindre hjälpa mig försörja mig och mina barn.

Det tog mig tio år att inse att jag lämnat min vagga för alltid och startat resan mot min grav. Att jag kommer att bo och dö här i Norden. Att min poetiska världs taggar måste förvandlas till blommor och öknen klä sig i skog. Det var då jag bestämde mig för att byta språk, vittna om min historiska situation och berätta om miljoner människor som var tvungna att lämna allt och hitta skydd.

Jag skriver för framtiden, för de nyfikna, för historiska böcker, för framtida generationer och för humana politiker. Jag ville beskriva den stora geografiska omplaceringen som ägde rum utan att vi planerade det. Utan att vi ville det!

Detta är bakgrunden till återfödelsen av min vilja. En stark längtan som bevingade mig likt en jätte-Fenix och hjälpte mig flyga fritt och högt med hjälp av det nya språket. Viljan att berätta sanningen om den här resan blev min största drivkraft.

Min strupe och mina ord tillhör inte bara mig längre. Jag närmade mig inte bara språket, utan även en främmande natur. Skogen, som bara fanns i min barndoms sagor, stod plötsligt utanför mitt fönster.

Jag undrade hur jag skulle hinna lära mig om träden, växterna, blommorna, fåglarna. Så småningom bekantade jag mig med skogen, lärde skogen att se mig och smaka på öknens salt i mina handflator. Skogen hade inte något minne av min existens. Det var en vacker, lång och ibland smärtsam resa som pågick parallellt med min språkliga resa i mitt lugna men intensivt skrivande liv. Jag skrev:

         Jag gråter vid ett träd
         som jag inte ens kan namnet på"

Läs vidare här!

(Denna nätdafgbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Språkrådet lanserar varje år en nyordslista full av tidstypiska uttryck. Svenska Dagbladet frågar: Vet du vad dessa 18 utvalda nyord från 2000–2017 betyder?

Frågeformuläret återfinns här. Det troliga är att resultatet försämras med stigande ålder hos de som gör undersökningen, eftersom många av orden är dagssländor.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Det första avsnittet i programserien presenterades på följande sätt:

”Kalle Lind är programledare i denna serie som tar oss ut på en språkresa genom landet. I första avsnittet avslöjar Niklas Källner sina bästa kallpratstips. Vi besöker även chefredaktören som berättar varför ämnet språk aldrig blir tråkigt. Och den twittrande kassörskan berättar om hur snacket i snabbköpet går. Språkexperten Sara Lövestam reder ut skillnaden mellan dialekt och språk och Nils Holmquist ger oss språkvädret i studion.”

Hitintills har åtta avsnitt lagts ut på Utbildningsradions webbplats.

Tempot är snabbt; här vilar inga halta symaskinsagenter.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Jag blev härförleden ombedd att läsa en C-uppsats som en student på ett kommunikatörsprogram höll på att skriva. I texten haglade ordet "samt" och som om inte detta var nog så var än fler ställen där studenten lika okritiskt hade satt komma framför de samordnande konjunktionerna, det vill säga "och", "men", "eller" förutom "samt".

I min värld och även i Norstedts stora svenska  ordbok finns en icke försumbar betydelseskillnad mellan "och" respektive "samt". Ett "samt" där "och" är det korrekta ordet lurar läsaren att tolka texten på ett sätt som studenten troligen inte avsåg. Vad säger läsarna av denna blogg?

Så kommateringen. Såvitt jag vet ska det inte finnas något komma framför en samordnad konjunktion i det svenska språket men väl när man skriver på engelska. Det kan står ett komma framför en samordnad konjunktion om den föregås av en bisats: "Flickan, som står där, och jag ska gå på bio." Har läsarna av bloggen några synpunkter.

Har anglifieringen här i landet orsakat att man kan sätta komma framför och, samt, men förutom eller?

Annika Rullgård

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Var på Folktandvården nu på morgonen:

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I Olle Josephsons senaste och sista språkspalt igår i Svenska Dagbladet skriver han:

”Följ forskningen! Språkvetenskaplig forskning är ofta svårtillgänglig, men inte desto mindre måste diskussionen föras på vetenskaplig grund. När forskare som Maria Lim Falk, BethAnne Paulsrud eller Per Holmberg visar att svenska elever som går i skolan på engelska knappast blir bättre på engelska, men sämre på mer avancerad svenska, kan man inte fortsätta att pladdra allmänt om vikten av internationalisering. När Sofia Tingsell visar att konstruktionerna 'De ville inte berätta allt för sina/deras föräldrar' funnits parallellt åtminstone sedan 1700-talet, bör man bli försiktig med att säga att bara ett av alternativen är rätt.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)