I senaste numret av norska Språkrådets Språknytt berättar Erlend Lønnum om svecismer som har tagit sig in i norskan:

”Svenskene beriker oss ikke bare med billigvarer langs grensen, men også med kule kjendiser, livate valgvaker og andre ord og uttrykk.

Svensk språk har forsynt norsk med en rekke svesismer gjennom tidene, fra kondis og driks til blodtørstig og finurlig. Noen lånord speiler typisk svenske forhold, som knekkebrød, smørgås og strømming, mens andre kommer fra den store verden via svensk, som allsang og tenåring.

Ord på -is

En karakteristisk gruppe svenske innlån består av ord som slutter på -is: Alkis, bestis, doldis, fjortis, frekkis, funkis, grovis, kjendis, kompis og kondis står alle i norske ordbøker.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Hufvudstadsbladet/SPT berättade igår:

”I riksdagens behandling av budgeten för 2018 fick Suomalaisuuden liitto (Finskhetsförbundet) 40 000 euro i tilläggsanslag. Samtidigt fick Folktinget kamma noll i riksdagens finansutskott. SFP:s Anna-Maja Henriksson rasar över beslutet.

– Det är bara så absurt att man inte kan tro att det är sant. Suomalaisuuden liitto som hätskt kämpar mot svenskan ska få statliga tilläggsresurser medan Folktinget som kämpar för att svenskan ska fungera i samhället blir utan, skriver SFP:s ordförande Anna-Maja Henriksson i ett pressmeddelande.

Svenska folkpartiet hade arbetat för att Folktinget skulle få 100 000 euro, men utan resultat.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Texten är hämtad från Språknytts webbplats )

Finlandssvenska - ett språk, en känsla, en bok är en nyutkommen antologi som behandlar det finlandssvenska språket och Hugo Bergroths bok Finlandssvenska ur olika perspektiv.

Det har gått 100 år sedan Hugo Bergroth undertecknade förordet till sin banbrytande bok Finlandssvenska. Vem var Hugo Bergroth? Är synen på rätt och fel i språket densamma som för hundra år sedan? Vad har hänt i läromedlen, i skönlitteraturen och på teaterscenen? Bland annat de här frågorna behandlas i den nyutkomna antologin Finlandssvenska − ett språk, en känsla, en bok.

Skribenterna är forskare inom språkvetenskap och historia, språkvårdare och författare: Erik Andersson, Jennica Thylin-Klaus, Henry Rask, Mikael Reuter, Bengt Alhfors, Charlotta af Hällström-Reijonen, Catharina Grünbaum, Marika Tandefelt, Anna Maria Gustafsson, Anders Westerlund, Henrik Huldén och Gunborg Gayer.

Boken kan beställas via Hugo Bergroth-sällskapets webbplats.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I ett inlägg i Facebook-gruppen ”Skriv som proffsen” kommenterar Ann-Louise Forsström ovanstående rubrik, som har dykt upp i pressen:

Det nedre citatet är dagsaktuellt; i kväll ställer Kristian Luuk åter den där språkligt korrekta frågan i SVT:s långkörare På spåret. Språkligt korrekt är det däremot inte i den övre meningen. Den har jag klippt ur en helsidesannons som har figurerat i pressen en tid nu. (Reklamen handlar om en ny bostadssajt.)

Jag funderar på om annonsören skrev fel med flit eller av okunnighet. Med flit skulle kunna vara att de tänker att det är många som faktiskt säger ”vart” när de menar ”var”. Och att annonsen därför skulle ge en ton av vardaglighet. Men tyvärr ger ordvalet nog mest en negativ bild av annonsörens språkkompetens. Jag kommer att tänka på ett exempel som jag brukar berätta om på mina kurser och föreläsningar. I korthet var det en tidningsrubrik som innehöll ”vart du bor”. Det resulterade i att chefredaktören skrev en spalt och bad om ursäkt för språkfelet efter att flera upprörda läsare hade hört av sig.

Sensmoralen (som jag drar för mina åhörare) är att det är viktigt att skriva korrekt eftersom många läsare reagerar på sådana här språkfel. MEN, påpekar jag i samma andetag, det är mycket annat som har större betydelse för om din text ska bli begriplig och lättläst eller inte.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I dagens DN tar Peter Wolodarski upp frågan om svenska elevers språkval och att det behövs en kursändring. Han skriver avslutningsvis:

”Ta språkvalen i den svenska skolan. Så sent som 1999 läste 38 procent av svenska niondeklassare tyska. Sedan dess har andelen sjunkit dramatiskt. Förra året var motsvarande andel 17 procent. Under samma period har andelen som läser franska gått ned från 19 till 14 procent.

Historiskt har Berlin och Paris varit centrala för Sverige, liksom de nordiska huvudstäderna, men de senaste decennierna är det som att vi har tagit semester från historien.

Vad har kommit i stället? Det språk som växt allra mest är spanska – från ungefär 10 till närmare 40 procent i nionde klass.

Språkvalen är symptomatiska för den bredare trenden. Historiskt har Berlin och Paris varit centrala för Sverige, liksom de nordiska huvudstäderna, men de senaste decennierna är det som att vi har tagit semester från historien.

Vad Sverige upptäcker nu, mitt i all nygammal politisk turbulens, är att traditionella band till grannar och mäktiga europeiska allierade är viktigare än någonsin.

De måste vårdas om vi inte vill bli helt beroende av den sönderfallande politiken i USA och Storbritannien. En god start är att lära sig tyska och franska.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I samband med första världskrigets slut inleddes en offensiv i USA mot obildat språk. Udden var egentligen riktad mot de tyskspråkiga amerikanerna enligt Dong Hyun Kang i artikeln ”Wars on languages”. Ett initiativ är ganska komiskt:

"Chicago Women's Club, vars främsta medlemmar inkluderade Jane Addams och Lucy Flower, föreslog att den offentliga utbildningen i Amerika skulle göra det obligatoriskt för barn att recitera Watch Your Speech-pledge (Vakta ditt språk-utfästelsen), vilket faktiskt blev verklighet 1918. Skolbarn hördes säga "Jag älskar mitt lands språk. Jag lovar: (1) att jag inte kommer att vanära mitt lands språk genom att utelämna de sista stavelserna i orden; (2) att jag ska säga ett välartat amerikanskt ’yes" och "no " i stället för ett utländskt "ya" eller "yeh" och "nope"; (3) att jag kommer att göra mitt bästa för att förbättra det amerikanska språket genom att undvika ett högt och hårt tonfall, genom att uttrycka mig tydligt och tala glatt, klart och uppriktigt (egen översättning). "

Med tanke på den nutida frekvensen av ordet fuck i amerikanska filmer och tv-serier, så kan det väl knappast påstås att kvinnoklubben lyckades med sin kampanj.  Skriker gör skådespelarna också, särskilt i så kallade actionfilmer och –serier.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)