The Telegraph rapporterade den 5 maj om ett anförande som Jean-Claude Juncker, EU-kommissionens ordförande, hade hållit. Juncker inledde med att säga:

“Jag kommer att uttrycka mig på franska, eftersom engelskan sakta men säkert håller på att förlora sin betydelse i Europa.”  

The Telegraph tillägger att Junckers formulering var menad som ett skämt,  men slår ändå på stort eftersom yttrandet återges i rubriken. Helt obefogat är nämligen inte Junckers yttrande.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Notisen är översatt från VDS-Infobrief 32. Woche Nr. 374)

Redan före valet till förbundsdagen (Bundestag) den 24 september har nu ledamöter från olika partier i förbundsdagen gått samman för att förmå den federala regeringen att engagera sig för det tyska språket. Gunther Krichbaum (CDU), Axel Schäfer (SPD) och vice förbundspresident Johannes Singhammer (CSU) kräver i ett brev till förbundskanslern att det tyska språket ska stärkas i synnerhet inom EU: s institutioner, men också ett starkare engagemang för tyskan som ett vetenskapligt språk. De uttrycker sig ganska konkret: "Forskningsresultat som finansieras med federala medel" ska alltid publiceras på tyska och konferenser som äger rum i Tyskland ska "finansieras med tyska skattepengar”,  endast om tyska åtminstone är ett av språken.

Kanzliamtsminister (chef för förbundskanslerns kansli) Peter Altmaier förklarar i sitt svar att den federala regeringen har engagerat sig "eftertryckligt gentemot Europeiska unionens institutioner för en lämplig användning av det tyska språket" i åratal. Vad gäller vetenskapen bekänner sig regeringen till att ”vidmakthålla tyska som vetenskapligt språk, där det är möjligt".

Se vidare Deutschlandfunk.de eller Süddeutsche Zeitung.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Den Danske Sprogkreds, en språkorganisation under bildande, har nyligen publicerat ett idégrundlag (se text nedan).

• Det danske sprogs udbredelse i Danmark skal bevares. Vi anser det danske sprog som fundamentet for dansk kultur og samfund og ønsker ikke dansk reduceret til et parallelsprog, som kan anvendes i almindelig kommunikation i Danmark på linje med f.eks engelsk og tyrkisk.
• Vi ønsker at arbejde for en større bevidsthed om det danske sprogs værdi og egenart samt en generel holdningsændring til det danske sprog, så danskere og udlændinge i højere grad kan anse det for smukt og nuanceret. Dette kan gøres ved at fremhæve eksempler på gode sprogbrugere som f.eks forfattere, journalister, politikere eller oversættere og ved at støtte udgivelse af tekster på godt dansk på alle niveauer.
• Vi anerkender det store og solide arbejde, Dansk Sprognævn udfører for at dokumentere det danske sprog og udviklingen af det, men vi ønsker en sprogpolitik, der udover beskrivelsen indeholder klare normative valg. 
•  I normeringen af det danske sprog skal man naturligvis tage hensyn til sprogbrugen, som den udvikler sig, men man skal lægge mere eksplicit vægt på konsekvens og etymologi. 
• Vi er ikke purister, der ønsker det danske sprog renset for al indflydelse fra fremmedsprog, men vi ønsker at problematisere brugen af engelske begreber som f.eks "sale" for "udsalg". Vi vil arbejde for en normændring, så det bliver mere populært at bruge danske betegnelser, og vi vil her søge inspiration i sprogpolitikken i f.eks Norge, Frankrig og Litauen.
• Vi ønsker en ændring af politikken med de mange dobbeltformer. I en tid med stavekontrol installeret på stort set alle computere ser f.eks vi hensynet til, at nogle sprogbrugere måtte have svært ved at finde ud af, hvorvidt de skal skrive "camuflage" eller "kamuflage" for misforstået respekt for mennesker med staveproblemer. Strategien med at indføre en dobbeltform for senere evt. at vælge den oprindelige fra skaber en helt unødvendig usikkerhed, og den har ført til et behov for en særlig retskrivningsmanual i professionelle sammenhænge (f.eks. har Ritzaus bureau måttet udarbejde en særlig retskrivningsmanual for deres medarbejdere).
• På samme måde ønsker vi indførelse af et og kun et kommasystem, hvilket vil sige afskaffelse af reglen om, at man ikke skal sætte "startkomma" foran ledsætninger med mindre der er er tale om parentetiske relativsætninger, men at man skal sætte "startkomma" i forbindelse med sideordnede og samordnede sætninger samt parentetiske relativsætninger. Reglen kræver en noget større grammatisk viden end den, der er udbredt i den danske befolkning, og resultatet af dens indførelse er, at kun de færreste bestræber sig på at sætte korrekte kommaer.
• Den Danske Sprogkreds skelner skarpt mellem de offentlige institutioners brug af sproget, som er omfattet af lov om dansk sprog (lov nr. 332 af 14/05/1997), firmaer, der kommunikerer i det offentlige rum ved f.eks reklamer, og almindelige mennesker. Vi ønsker at sætte Dansk Sprognævns virke til debat og påvirke nævnet til at ændre sprogpolitik, vi ønsker at skabe debat om den kommercielle brug af det danske sprog, men anerkender firmaernes ret til at formulere sig, som de ønsker, og vi ønsker at give den almindelige sprogbruger mulighed for at blive bedre til både mundtligt og skriftligt dansk. Det ligger også fjernt at håne almindelige mennesker, der kommer til at formulere sig uheldigt eller fejlagtigt i det offentlige rum.
•  Offentlige danske institutioner bør efter vores opfattelse have danske navne. Vi finder det f.eks uheldigt, at Copenhagen Business School (CBS) ikke har et dansk navn.
• På samme måde ønsker vi at skabe større opmærksomhed omkring det problematiske i at anvende akronymer som f.eks sosu-assistent, SFO og ADHD-børn i stedet for umiddelbart forståelige ord.
• Sproget i de offentlige medier skal i højere grad styres af kommunikative hensyn. Det er i orden, at en forpustet cykelrytter, der får stukket en mikrofon i næsen, siger nogle svært forståelige ord, men iscenesatte debatter og andre programmer, der har en klart oplysende funktion, bør optages med mere fokus på klar udtale og tydelige pauser. Det er efter vores mening en misforståelse at anse det naturlige talesprog som idealet for eksempelvis tv-aviser og debatprogrammer. Der bør lægges mere vægt på medarbejdernes træning i retorik og fonetik.
•  Undervisning i dansk sprog skal opprioriteres inden for alle skoleformer, sådan at alle - også de mere sprogsvage elever - kan få bedre muligheder for at udvikle et godt, korrekt og funktionelt dansk.
•  Der bør afsættes flere resurser til uddannelse af dansklærere og udarbejdelse af bedre materialer inden for al danskundervisning, herunder folkeskolen, gymnasiet, erhvervsuddannelserne, dansk for udlændinge i Danmark og dansk på udenlandske universiteter og sprogskoler.
• Den Danske Sprogkreds ønsker ikke at definere sig i forhold til andre politiske emner. 
• Den Danske Sprogkreds bestræber sig i sin kommunikation på en venlig og gerne lidt humoristisk tone. Sprogkredsens medlemmer ser sig selv som mennesker, der er seriøst interesserede i det danske sprog, men ikke nødvendigvis mennesker, der har en større viden om sproget end andre. Vi bestræber os - trods eventuelle uenigheder og forskelle i uddannelse, national og social baggrund - at se og behandle hinanden som ligeværdige individer.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Bli med den 18.-21 september når vi feirer nordisk språk og kultur på AROS og Godsbanen i Aarhus!

Vi sætter fokus på, hvordan sprog i Norden kan skabe fællesskaber og fordomme, sætte nye standarder for samtalen om ligestilling og udgøre en inkluderende – eller ekskluderende kraft. Vi ser nærmere på sproglig begejstring og æstetisk praksis, og vi gør det på tværs af sprog, medier, lande og genrer.

Publikum inviteres indenfor til møder med forfattere, kunstnere og eksperter. Kom til SKAM-kos, smag på Norden, test din nabosprogsforståelse og mød nogle af de nominerede til Nordisk Råds Film- og litteraturpriser. Der bliver et særligt program for skoler.

Alle arrangementer er gratis.

Sprogfesten arrangeres af Nordisk Sprogkoordination, som arbejder på opdrag af Nordisk Ministerråd. Sprogfesten er en del af Aarhus Kulturhovedstads officielle program.

Læs det foreløbige program på www.sprogkoordinationen.org eller på vores Facebook-side Nordisk Sprogfest

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Ur ”Förord till Finlandssvensk ordbok på nätet”)

Den första upplagan av Finlandssvensk ordbok kom ut år 2000 följd av en kraftigt reviderad upplaga 2008. Huvudredaktör för båda upplagorna var Mikael Reuter och redaktör var Charlotta af Hällström-Reijonen. I omtexterna till den tryckta ordboken från 2008 kan du läsa mer om hur ordboken kom till och om principerna för redigeringen.

Tankar på en nätupplaga har funnits länge inom Institutet för de inhemska språken, eftersom ordboken är slut på förlaget. Tyvärr har det inte funnits resurser för arbetet, men hösten 2015 började bitarna falla på plats. Förlaget Schildts & Söderströms gav oss tillåtelse att ge ut ordboken på nätet i vår egen regi och författarna gav också sitt samtycke. Våren 2016 kunde arbetet börja. Redaktör för nätordboken har Bianca Holmberg varit. Hon har arbetat i nära samråd med IT-experterna Outi Lehtinen och Risto Widenius. Projektet har stötts av en projektgrupp bestående av språkvårdarna Eivor Sommardahl och Pia Westerberg och av avdelningsföreståndaren Nina Martola.

Det är vår förhoppning att Finlandssvensk ordbok ska kunna revideras med jämna mellanrum och vi tar därför gärna emot kommentarer från användarna. Det enklaste sättet att kontakta oss är via Respons-funktionen i den blå menyn.

****

Finlandssvensk ordbok finns på nätet alltsedan december 2016.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Texten är hämtad frånTerminologicentrums webbplats, varifrån boken också kan beställas)

Litet lexikon

TNC (Terminologicentrum, f.d Tekniska nomenklaturcentralen) har sedan 1941 gett ut ordlistor och handböcker tillsammans med experter inom de mest skilda områden. I den här ordlistan har vi samarbetat med en enda expert, av en annan art. Det förklarar det något disparata valet av termer som till exempel dulm, nekrocygnasti, korm och kokonum. Med Jan Stenmarks hjälp vill TNC illustrera och beskriva definitionsskrivandets svåra konst och samtidigt fira att Sveriges nationella centrum för terminologi och fackspråk fyller 75 år.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Sprkförsvaret)

För en tid sedan upptäckte vi att det fanns en blogg, som t.o.m använde namnet Språkförsvaret. Bloggen innehåller dock enbart kritiska inlägg mot Språkförsvaret. Samtliga inlägg har skrivits under en kort period, mars 2016, av fem skribenter. Det verkar som om det är fråga om en grupp studenter, som lyssnat på någon föreläsning, och som eventuell uppmuntrats att genomföra en seminarieuppgift i form av denna blogg.

Jag kommenterar en av artiklarna, den av Sofia Broman, genom att spränga in mina kommentarer i den löpande texten.

Organisationen Språkförsvaret kämpar för att skydda det svenska språket framförallt genom sitt förslag om att instifta en språklag.

Min kommentar:  Det är helt sant att Språkförsvaret lade fram ett eget förslag till språklag 2006, men skribenten verkar samtidigt vara helt omedveten om Sverige har en språklag  alltsedan 2009. Språklagen antogs av en enhällig riksdag,

Språkförsvaret verkar vara medvetna om att svenska språket alltid påverkats av andra språk, exempelvis tyska och latin, men enligt dem har språkets fortbestånd aldrig varit hotat på det sätt som det är idag, nämligen av engelskan!

Min kommentar: Om detta kommer som en överraskning för skribenten, borde hon åtminstone  motivera detta!

Detta upprör medlemmarna i Språkförsvaret som menar att en språklag måste till för att skydda det svenska språket. Under rubriken ”Säg hellre!” kan en dessutom läsa otaliga förslag på svenska motsvarigheter av vad språkförvaret anser är onödiga engelska begrepp och låneord. Denna språksyn går i skarp motsättning till föreställningen att stå vid sidan av språkutvecklingen och betrakta den.

Min  kommentar:  Ja, Språkförsvaret har en sektion ”Säg hellre!”. Även Språkrådet har en lista med förslag till lämpliga ersättningsord. Det finns också andra instanser, som föreslår lämpliga termer och begrepp på svenska, som exempelvis Terminologicentrum och Datatermgruppen liksom flera privata språksidor. "Otaliga" förslag är för mycket sagt; det borde vara betydligt flera ersättningsord.

Så som även Språkförsvaret antyder kan vi konstatera att språket ständigt är under förändring och jag skulle vilja påstå att det därför finns en dubbelmoral i organisationens avsikt att hålla engelska låneord borta.

Min kommentar: Varför skulle detta vara dubbelmoral? Menar hon att det förhållandet att svenskan liksom alla språk har tagit in låneord från andra språk på något sätt skulle motivera att alla låneord från engelskan bör accepteras? Alla låneord från tyskan, inte ens från lågtyskan, eller franskan har heller inte accepterats utan vissa har försvunnit med tiden. Vi angriper inte låneord, som sedan länge anpassats till svenskt uttal, böjningsmönster eller stavning. Redan 2005 skrev Språkförsvaret i Vanliga frågor: ”Ett språk behöver alltid nya ord för nya fenomen, företeelser och saker. Att införliva ord från andra språk är inget problem bara de inte ersätter befintliga, välfungerande uttryck. Införandet av ett främmande ord berikar, om det inte redan finns ett motsvarande uttryck på svenska, eller så blir svenskan en nyans rikare.”

Blickar vi tillbaka på historien finns det flera faktorer som bidragit starkt till svenska språkets utveckling. Exempelvis möjliggjorde politiska reformer under 1800-1900t att allt fler fick gå i skolan och utbilda sig. Den ökade teknologin i samhället krävde att fler människor kvalificerades till att kunna bidra, bland annat genom ökade läs- och skrivkunskaper. Dessutom blev den ideologiska idén om jämställdhet och demokrati starkare, tanken om alla människors rätt och skyldighet att kunna skriva blev allt mer en självklarhet. 1900-talets urbanisering ökade också människors geografiska och sociala rörlighet och städerna bestod av mer omväxlande kommunikationsmiljöer som i sin tur påverkat utvecklingen av svenska språket. För att inte tala om medias roll (Teleman, 2003).

Vad vill jag säga med detta? Jo, jag tänker att om det är en självklarhet för språkförsvaret att dessa historiska faktorers påverkan på språket inte går att bortse från undrar jag hur de kan ignorera samhälleliga strukturer och förändringars inflytande i dag. Utvecklingen från 1900-talet fram till nu skulle jag väldigt kortfattat sammanfatta: allt mer urbaniserat och allt mer globaliserat. Vi har möjlighet och förväntas att enkelt samtala och skriva med människor över hela världen och vi förflyttar oss snabbt och smidigt över landgränser på ett sett som en 1800-talsmänniska endast kunde drömma om. Så, kan vi verkligen ta språket ur sin kontext, stifta språklagar och konservera för att bevara och skydda mot inkräktare eller är det en självklarhet att svenska språket utvecklas och fortsätter låna ord och begrepp i den takt det behöver?

Min kommentar: Skribenten slår in öppna dörrar, även om hennes sammafattning lämnar en hel del i övrigt att önska. All språklig utveckling beror inte på externa faktorer och den är heller inte ödesbestämd. Sant är att ljudförändringar i ett språk kan försiggå närmast omärkligt för de berörda; facit blir uppenbar först i efterhand.  Det är också en absurd uppfattning att varje slags förändring av språket är av godo; man måste kunna ta ställning till språkutvecklingen från fall till fall och på ett medvetet och rationellt plan. Ett exempel på detta är redan Magnus Erikssons landslag från c:a 1350, i vilken det stadgas: "Skulu ok all breff, kunungx, laghmanz ok hæræzhøfþonga […] a suensko skriuas".På modern svenska: "Vidare skall alla brev, kungens, lagmannens eller häradshövdingarnas, […] skrivas på svenska."

Det är sant att 1800-talsmänniskorna inte kunde röra sig lika snabbt och smidigt som oss över landgränserna. Trots detta var det många av dem, speciellt de som rörde sig över en landgräns, om än långsamt, som förstod att det inte räckte med att tala sitt eget modermål och på sin höjd ett främmande språk.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)