OPINION live -  ska det heta “OPINION lajv”  eller  “OPINJÖN lajv” eller “OPINION live” ? (Understruken bokstav betonad)

När det sägs i TV uttalas OPINION på svenska (naturligtvis) och live på engelska (naturligtvis) – men va f(svärord)! En bra programtitel på svenska önskvärd.

Janviktor

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Textutdraget är hämtat från Anders Björnssons senaste cirkulärbrev, daterat november 2016)

”Det finns sådant som man inte skriver om. Om människor som aktivt försvinner ur ens liv, sorgen som infinner sig då. Om sjukdomar, oförrätter, missfirmelser. Om det som – till skillnad från kaffedrickandet – inte hör till allmänintresset. Språkfrågor tycks vara publikt intressanta, och de är också något av en gycklarnas marknad.

Man får lyssna tämligen intensivt för att höra de verkligt sakkunnigas röster. Det finns uppenbarligen de som tycker att språk och språkliga konventioner är en prövning. För mig är de moderna språkpoliserna

en prövning – de som till exempel vill framtvinga att han och hon ersätts med hen (men inte generellt utan bara när man inte vet om det är en han eller hon), de och dem med dom (varför inte rom, som vi

säger i Stockholmstrakten), man med en. Jag är, liksom den alltid kloke Anders Q. Björkman i Svenska Dagbladet (26/10), rädd för att språket dräneras då (som nog sker nu). Det borde faktiskt också gå att

fortfarande använda verbens allmänt övergivna pluralformer, i skrift – Per-Olov Enquist gör det i Liknelseboken, den stilsäkre Thomas Warburton gjorde det när han översatte Tom Paines Rights of Man till svenska (1992). (Min farfars syster, en bondmora, gjorde det i tal; hon dog 1965.) Ja, man bör kunna göra val. Och det bör få råda en frihet, en zon av språklig glädje. Ska man inte också kunna välja sin stavning? Enquist skriver drägla, där de flesta människor skulle ha skrivit dregla– antagligen för att han menar att det förra låter bättre eller ser bättre

ut."

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Facebookgruppen ”Utrotningshotade ord och uttryck” har 8900 medlemmar. Det är ovanligt mycket för en svensk språkgrupp på Facebook. Den gör säkert också nytta.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Ola Wikander, författare till "I döda språks sällskap",  har skrivit en kort ståndpunktsdeklaration på sin blogg, som återges här:

"Vad gäller den debatt som på senare tid har uppstått kring huruvida man bör pensionera distinktionen mellan "de" och "dem" har jag bara följande att säga: att en utveckling (sedan länge) sker i talspråket har inget normativt värde. Vår spridda läskunnighet gör det möjligt för oss att välja hur vi skall kultivera vårt skriftspråk - som ett konstverk, en skönhetsskapelse. Och att det "är svårt" är inte mycket till argument: det är det att stava "människa" också, för att inte tala om att lära sig kanji. Det handlar inte om några automatiska processer utan om medvetna val. "Utvecklingen" är varken god eller ond, den är helt värdeneutral. Vi har möjligheten att välja. Och jag tycker personligen att vi bör välja att behålla en trevlig kasusdistinktion (som en del ju som bekant gör i tal också - "di" kontra "dom", t.ex.) Och för att lära unga och gamla behärska detta finns det, som nämns här, en bra metodik: läsa, läsa, läsa. Det borde folk ändå göra, av helt andra skäl.

Och så är jag personligen en vän av att behålla sådant som objektskasus i "till dem som", fast det är på utdöende. Sue me ;-) "

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Anders Svensson berättar om denna händelse på Språktidningens blogg:

”Ingrid H Fredriksson, språkvårdare på Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad, blir av med jobbet i koncernens nya sparpaket. Därmed försvinner den sista språkvårdaren från svensk press.

Tretton redaktionella tjänster försvinner vid nyår från Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad. En som förlorar jobbet är språkvårdaren Ingrid H Fredriksson. Hon har de senaste åren varit unik i sitt slag i svensk press eftersom ingen annan haft en person som arbetat heltid med enbart språkvård.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I en debattartikel, ”Bidrag blir viktigare än medlemmar”,  i Svenska Dagbladet den 12 november 2015 skrev Lars Melin:

”Det som är utmärkande för riktigt stora föreningar är att de blir allt mer oberoende av sina medlemmar. De politiska partierna är det mest kända exemplet. Allt färre är intresserade av medlemskap i något parti, och staten ger allt generösare bidrag för att kompensera bortfallet av medlemsavgifter. Staten vill stödja demokratin, men frågan är om den inte gör motsatsen, det vill säga håller liv i röstmaximerande partikanslier med tunn medlemsförankring. För vi är inne i en spiral där allt mer bidragsstödda partier allt mer tappar intresset för sina medlemmar.

Även ideella organisationer föredrar bidrag framför medlemmar. IOGT-NTO drar in 3 miljoner kronor i medlemsavgifter men får dubbelt upp av staten och tio gånger mer på statligt sanktionerade lotterier.”

Han avslutar sin debattartikel med att konstatera:

”En förening borde ha hela sitt existensberättigande i medlemmarnas behov av och intresse för verksamheten. Alltså behöver medlemsrika föreningar inget stöd, och föreningar som tappar medlemmar har nog gjort sitt och borde lämnas åt stilla borttynande.”

Språkförsvaret tillhör däremot de föreningar som är beroende av sina medlemmar, eftersom vår verksamhet finansieras av medlemsavgifter.  Det enda undantaget är att vi har sökt – och fått bidrag från olika institutioner och stiftelser – för de böcker, som vi hittills har utgivit. Det gäller ”Svenskan – ett språk att äga, älska och ärva”, ”Såld på engelska? Om språkval i reklam och marknadsföring” och ”Guld i strupen? Rötter och relationer till svenska språket”.

Det förhållande att Språkförsvarets löpande verksamhet inte finansieras av olika bidrag leder självfallet till vissa tillkortakommanden. Det är omöjligt för oss att ha anställda eller slå på stort vad gäller annonser och annan reklam. I stället förlitar Språkförsvaret sig helt på frivilliga krafter, som engagerar sig ideellt.  Med tanke på att Språkförsvarets medlemsantal hela tiden växer, ökar samtidigt våra mänskliga resurser. Det betyder att det finns en bred kompetens och en rad yrkeskategorier  inom Språkförsvaret. Det var ingen tillfällighet att vi i samband med patentspråksutredningen upptäckte att vi hade flera medlemmar som var uppfinnare. Språkförsvaret agerar ofta utifrån tips, inte minst från sympatisörer. Man vet att Språkförsvaret inte har några andra lojaliteter än gentemot det svenska språket. Givetvis behöver Språkförsvaret ännu fler medlemmar så att vår slagstyrka och opinionsbildande kraft ytterligare ökar. Språkförsvaret avkräver ingen aktivitet från medlemmarna; däremot uppmuntrar vi sådan.

Om du vill bli medlem i Språkförsvaret, läs förslagsvis igenom programförklaringen liksom stadgarna och sätt in 200 kronor - 100 kr för studerande, arbetslösa och pensionärer - på PlusGiro 421118-1, Språkförsvaret. Om du gör en inbetalning från utlandet används IBAN-nummer SE35 9500 0099 6034 0421 1181 och BIC-kod NDEASESS.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Språktidningen ställer följande fråga i sin omröstning: Har det blivit dags att ersätta de och dem?

Följande svarsalternativ anges:

• Ja, inför enhets-de
• Ja, inför enhets-dom
• Nej

Omröstningen hittills visar – liksom Språkförsvarets (se högerspalten) – att det är en klar majoritet som är motståndare till att distinktionen mellan de och dem upphävs. Givetvis är ingen av omröstningarna representativ för befolkningen som helhet; de är representativa för besökarna till Språkförsvaret och Språktidningen.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Språktidningens blogg berättar att

”podden Lingvisten har släppt ett nytt avsnitt. Den här gången är det Tove Gerholm, lektor i lingvistik vid Stockholms universitet, som gästar programmet. Hon talar om hur det går till när barn utvecklar språk. Det är mycket intressant så lyssna gärna!”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)