Sveriges Radio rapporterade den 22 april om kommande förändringar i Svenska akademiens ordlista (SAOL):

”Tidigare fanns det 450 dialektord i Svenska Akademiens ordlista. Nu stryks runt hundra stycken och tio nya läggs till.  

– Pumla som används i Norrland. Det är ett ord som jag vet att många saknar i ordlistan. Så det får komma in, det betyder julgranskula. Ord som försvinner helt och hållet är nacka, att ta upp, och spinga, för att spänta ved.

Lena Wenner tror att detta bara är början och att vi kommer att få se betydligt fler dialektord i ordlistan framöver.”

(Bilden är hämtad från Sanna Levelius blogg)

Ett av de dialektala ord som tar sig in i SAOL är - butta. Det är ett ord som jag har använt sedan barnsben. Det är en synonym till knuffa, men är mjukare och kan associeras med en ofrivillig sammanstötning. Bilden illustrerar detta. Det är svårt att veta vem som buttades först.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Har just kommit hem från ett kort besök i Tyskland och tänkte berätta lite om hur jag upplevde den tyska anglifieringen.

Bland det första jag hörde efter ankomsten till Puttgarden när jag rattade in NDR-Kultur på bilradion var ett program om författaren Kurt Tucholsky. Mitt i den tyska presentationen kläckte programledaren ur sig frasen "a not to go place" och strax därefter "a to be place". Detta alltså i ett kulturprogram.

I ett annat program i samma kanal där man talade om olika företeelser kunde man plötsligt höra ordet "model stars", väl märkt med engelskt uttal.

På den fortsatta färden mot målet njöt jag av en framförvarande bils baksida, som med stora bokstäver deklarerade "Hospital at Home - Das ambulante Pflegeteam".

I en tidningsartikel om asylsökande, av vilka Tyskland som bekant tar emot ett mycket stort antal talades om dessa personers boenden som "resettlements"

I Lübeck pågick under denna tid den s k Hansetag, dvs en dag då man tillsammans med andra östersjöstater firar den medeltida handelskooperationen Hansan. I tidningen Lübecker Nachrichten (samma som ovan) presenterades någonting som kallades "Hanseartworks". Jag behöver knappast tala om att det tog mig en bra stund att dechiffrera begreppet. Under samma evenemang (som naturligtvis heter "event" även i Tyskland) kunde man boka en "Last-Minute-Tour" och känna sig välkommen i ett "Welcome Center.

Av övriga ord som jag under en knapp vecka stiftade bekantskap med kommer här ett litet urval:

- relaxen

- Disaster

- Strand und Cliffs

- das Entertainment

- Producerin
- Bestellhotline
- Tower (flygplats)
- Fast Food Bestellvorgang
- Ladies Days
- Outdoor Spa
- Refresh mit Farbe.

Så vi behöver inte känna oss särskilt ensamma om att vara föremål för en massiv medial anglifieringsattack här i Sverige.

Vill dock påpeka att mina jämnåriga (dvs ålderstigna) vänner och bekanta fortfarande talar tyska, precis som mina svenska diton talar svenska.

Hillo Nordström

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Om man ser den sydkoreanska filmen Bad Guy, blir man säkert förvånad när man i slutet av filmen får höra Carola sjunga psalmen Blott en dag... på svenska. Språket i filmen är koreanska, så det finns säkert även en titel på det språket. Det lär även sjungas svenska julsånger i en sydkoreansk dramaserie. Lite märkligt.

Filmmusik

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I senaste numret av Nordens Tidning nr 2/2014 skriver Lars-Åke Engblom:

"Distributörerna tycker inte att det lönar sig. Och politikerna har stiftat en lag som i praktiken ghör det omöjligt att visa nordiska tv-kanlaer i det statliga sändarnätet. Därför kan bara en bråkdel av senskarna se grannländernas tv-program. Det är alltjämt det sorgliga läget i en fråga som i decennier engagerat så många nordister - möjligheten att få se de danska, norska och finska huvudkanalerna hemma i tv-soffan.

Många trodde att det skulle lösa sig automatiskt när tv-sändningarna digitaliserades för några år sedan och antalet kanaler mångdubblades i distributionsnäten. Men fortfarande kan de som har vanlig antenn-tv (nästan en fjärdedel av befolkningen) inte se en enda grannlandskanal. Med ett litet undantag i Mälardalen, men bara där, visas TV Finland som en kvarleva efter en överenskommelse mellan statsministrarna Ksalevi sorsa och Olof Palme på 1980-talet."

Tre av de största distributörerna - Viasat, Canal Digital och statliga Boxer - saluför inte ens nordiska kanaler.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I ett tidigare inlägg i denna nätdagbok berättades att Riikka Haapala lade fram en avhandling, ”Attityder till den svenska språklagen”, vid Tammerfors universitet maj 2013. Hon avlevererar följande avslutande sammanfattning:

"Tidningstexterna som är skrivna efter lagens införande är klart olika från de som är skrivna innan lagen trädde i kraft. I texterna före lagen diskuteras om Sverige behöver en lag, vad lagen borde innehålla, om svenskan är hotad och om den behöver skyddas och stödjas. Efter att Sverige sedan hade fått en språklag förändrades texternas innehåll och i dem berättas om brott mot språklagen. För det mesta gäller det myndigheter,städer och kommuner samt universitet och högskolor som använder engelska i fel ställen.

I avhandlingens inledning har jag oroat mig för att språklagen kanske inte kommer att uppföljas om den allmänna förhållningen är negativ till lagen. Nu kan jag fastställa att attityderna i de undersökta tidningstexterna är mestadels positiva till lagen men ändå har det blivit klart av de undersökta texterna att lagen inte följs upp fullständigt. Brotten mot språklagen har dock dömts att vara fel och justitieombudsmannen har rått de dömda med den rätta användningen av svenskan. Lagen har således påverkat på ett positivt sätt och felen har korrigerats. Även om det fortfarande finns mycket att ändra på innan lagen uppföljs så att svenskan kan användas inom alla områden i samhället, att den alltid är begriplig och att alla språken i Sverige används och utvecklas, kan det konstateras att lagen verkar ha varit ett stort steg framåt i den svenska språkpolitiken.”

Som utomstående betraktare behöver inte Riikka Haapala ha några förutfattade meningar om språklagsdebatten i Sverige.

Observatör

(Denna nädagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Texten, något redigerad, är hämtad från programmet Språket)

Europaparlamentet är kanske den enda arbetsplats i världen som har 24 officiella arbetsspråk.

Bulgariska, danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, iriska, italienska, kroatiska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, rumänska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska.

Alla dokument och texter ska översättas till alla språk. Alla anföranden i parlamentet simultantolkas och på möten och förhandlingar ska ledamöter alltid kunna ha tillgång till tolk. Syftet är att ingen EU-medborgare ska känna sig hindrad från att ställa upp som kandidat till parlamentet för att den inte förstår eller talar något annat språk än sitt eget.

I programmet intervjuas Cecilia Wikström (FP) och Isabella Lövin (MP).

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Riikka Haapala lade fram en avhandling med denna titel vid Tammerfors universitet maj 2013. Avhandlingen analyserar attityderna i  språkdebatten i Sverige under perioden 2002 – 2011 utifrån främst texter i Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet.

Språkförsvarets hållning till språklagen refereras liksom enskilda medlemmars artiklar:

”Visst fick lagen också kritik och inte enbart hyllning. En av kritikerna var Språkförsvaret, ett ideellt och partipolitiskt obundet nätverk av liksinnade språkförsvarare. Nätverket var missnöjd med till exempel det faktumet att språklagen bara innehåller skyldigheter men det nämns inga rättigheter i lagen. En annan brist enligt Språkförsvaret var att lagen inte har några sanktionsmöjligheter inskrivna, alltså ett brott mot lagen kommer inte att leda till konsekvenser. De var oroliga för att ingen ska lyda lagen om det inte finns konsekvenser. Språkförsvaret skulle ha velat att lagen i stället för termen huvudspråk talade om officiellt språk eller nationalspråk. Trots kritiken ville nätverket påpeka att lagen var ett stort steg framåt och att lagen i huvudsak var bra.”

Det kan tilläggas att Språkförsvaret också kritiserade lagen för att dess räckvidd var alltför begränsad, till den s.k kärnverksamheten.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)