Pitesamiskan är en svårt hotad samisk varietet i Sverige - Norge, men får alltså snart sin första tryckta ordbok enligt denna artikel från NRK Sápmi. "Svårt hotat" innebär i detta fall att det endast är 25  - 30 personer som för närvarande behärskar språket.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Är svenskan det näst vackraste språket i världen? Ja, det tycker tydligen Lena Tramper, som lagt upp en topplista över de vackraste språken på Youtube. Det är  glädjande för det finns ju en och annan svensk som skriver negativt om svenskan på nätet, oftast på engelska. Det är så onödigt för vi vet ju att om man har svenska som modersmål så är det mycket svårt att höra hur svenskan låter för personer som har annat modersmål. Lena Trampers topplista har förstås resulterat i många kommentarer och en del personer undrar varför hon enbart har med språk från Europa. Det kan man förstås undra. Det är väl så att alla språk är vackra, men en del språks skönhet kommer inte fram förrän man trängt djupare in i dem. Dessutom finns det en hel del språk som vi aldrig har hört talas. Men bortsett från detta så är det alltid roligt när svenskan uppskattas.

Peje

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Yle i Finland sänder faktiskt ett nyhetsprogram,Nuntii Latini, på latin varje fredag. Nyheterna är aktuella och inte repriser från antiken. Se även presentation på latin:

"Nuntii Latini, conspectus rerum internationalium hebdomadalis, est programma Radiophoniae Finnicae Generalis (Yle) in terrarum orbe unicum."

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

För ett par dagar sedan såg jag ett tv-program om miljöer med mera i några städer. Då fick jag se och höra (flera gånger) något glädjande: ett användbart uttryck (på svenska!). GRINDSAMHÄLLE. Visst är det bra! Jag har många gånger svurit över uttrycket i rubriken.

Björn

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Den här texten är hämtad från Institutet för språk och folkminnens webbplats)

Den här veckan samlas mellan 200 och 300 ortnamnsexperter från hela världen i Bangkok för ett fem dagar långt möte med FN:s expertgrupp för ortnamn, United Nations Group of Experts on Geographical Names (UNGEGN). Den svenska delegationen består av avdelningschef Annette Torensjö och namnvårdskonsulent Leila Mattfolk från Namnarkivet i Uppsala samt Staffan Nyström, professor i nordiska språk på Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet.

”Det är väldigt roligt och intressant att delta på de här mötena. Och intensivt! Man sitter i möten hela dagarna och eftersom det är del av FN:s organisation är det ganska omständligt med olika procedurer och protokoll som ska följas”, berättar Annette Torensjö som även kommer att rapportera från årets möte på Twitter.

Läs vidare på webbplatsen!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Så här skriver Älmhult kommun på sin webbplats:

”Älmhults kommun arbetar med platsvarumärket Älmhult - Home of the Home. Men vad är egentligen ett platsvarumärke? Varför arbetar kommunen med det och vad händer nu? På de här sidorna hittar du information om Home of the home.

Med grund i resultatet från den omvärldsanalys och befolkningsprognos som genomfördes tillsammans med företaget Kairos Future hösten 2013 beslutades att Älmhults kommun ska börja arbeta mot att bli Älmhult - Home of the Home.

Home of the Home ska utvecklas till att bli Älmhults platsvarumärke och identitet. Arbetet med platsvarumärket är ett långsiktigt arbete í vilket alla som bor och verkar i Älmhult är viktiga.”

Vad menas med det stolliga ”Home of the Home”? Syftar kommunen på att IKEA startade sin verksamhet i Ämhult? Hur mycket har Kairos Future fått betalt för sitt påfund?

Kommunen riktar också en uppmaning till älmhultsborna:

”Du som bor och verkar i Älmhults kommun är viktig i arbetet med att ta fram ett nytt platsvarumärke för Älmhult. På webbplatsen kan du följa hela processen med platsvarumärket Älmhult – Home of the Home och delta i att göra detta till något riktigt bra för hela kommunen.”

Utomstående kan väl också höra av sig angående detta ”platsvarumärke”?

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I talet vid Harvarduniversitet 1943 (som citerades i ett tidigare blogginlägg) sade också Winston Churchill angående engelska språket:

"This gift of a common tongue is a priceless inheritance, and it may well some day become the foundation of a common citizenship… I do not see why we should not try to spread our common language even more widely throughout the globe and, without seeking selfish advantage over any, possess ourselves of this invaluable amenity and birthright."

“Denna det gemensamma tungomålets gåva är ett oskattbart arv, och den kan mycket väl en dag bli grundvalen för ett gemensamt medborgarskap … Jag förstår inte varför vi inte skulle försöka sprida vårt gemensamma språk ännu mer runt jordklotet och, utan att eftersträva en självisk fördel gentemot andra, bemäktiga oss av denna ovärderliga förmån och förstfödslorätt.”

Talet analyseras av Robert Phillipson i denna artikel. Det finns en naiv uppfattning, som inte bara är spridd bland lekmän utan även bl.a vissa språkvetare, att språk enbart sprids på ett naturligt sätt av sig självt. Men stater som använder sig av stora språk befrämjar medvetet sina egna språk, eftersom det innebär politisk och kulturell påverkan, inkl. direkta ekonomiska vinster.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Universala Esperanto-Asocio (UEA), d.v.s Världsesperantoförbundet, skriver på sin webbplats (i översättning):

”Språkliga rättigheter är viktiga för alla folk, oavsett storleken på deras befolkning. Denna rättighet måste bevaras särskilt för små grupper. Världsesperantoförbundet har gett stöd till minoritetsspråk i över 100 år.

Rätten för barn att lära sig sitt modersmål och fortsätta sin utbildning genom att använda sitt modersmål är inte bara viktigt för deras kultur utan också nödvändig för deras psykologiska utveckling. Detta har visats i många storskaliga studier i flera länder att om inhemska och minoritetsbarn i sin utbildning huvudsakligen använder sina egna språk som undervisningsspråk under de första 6-8 åren (med bra undervisning av det dominerande språket som andra språk, som ges av tvåspråkiga lärare), blir deras allmänna skolprestationer bättre och de lär sig det dominerande språket bättre än om deras undervisning sker genom det dominerande språket. Om de har bara ett år eller två på modersmålet och sedan överförs till det dominerande språket, kan de lyckas ganska bra i början, men uppskattningsvis från fjärde klass börjar deras framsteg sakta ner och klyftan mellan dem och barn med det dominerande språket som modersmål fortsätter att vidgas.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)