En konsekvens av språkförfallet är ju också att förmågan att kunna läsa och förstå svensk klassisk kulturbärande litteratur försämras. Hur ska man kunna förstå författare som Strindberg, Harry Martinson, Selma Lagerlöf och många andra om man inte har ett ordförråd som gör läsningen begriplig? Då hjälper det föga att man känner till ett otal svengelska ord och uttryck, typ! Man blir helt enkelt fattigare och mer smalspårig, typ! Ja, man förlorar sitt intellektuella ammunitionsförråd, typ. Men har de aldrig ägt en språklig rikedom uppfattar de sig nog inte som fattiga. De kan säkert mycket som vi gamla språkvurmare inte känner till, typ.

Att ha ett hyfsat ordförråd och rimlig känsla för grammatik, stavning  och syntax underlättar givetvis skrivning men också inlärning av främmande språk – i varje fall om man siktar på fullgod inlärning, typ. På så sätt sprider sig den andliga fattigdomen alltmer. Vi som håller emot är i minoritet. Kommer en ny klassindelning, förfärlig vore den, att skapas av de låga undervisningskraven, de bristfälliga skolresultaten och de flacka umgängesformerna – mellan de som kan och vet och förstår och de som inte kan, inte vet och inte förstår, och i värsta fall, de som inte vill kunna, inte vill veta eller inte vill förstå. Jag anar redan sådana böjelser. Beskådar vi ett nytt fenomen: en förbarnsling på bred front; vuxna som talar som barn, skriver som barn, har kunskaper som barn, tänker som barn, klär sig som barn, äter som barn, roar sig som barn, uppför sig som barn och njuter av att låtsas vara barn, typ?

Jag gillar sannerligen barn och barnbarn, inklusive mina egna, men när jag för mycket länge sedan avancerade från barnstadiet till vuxenstadiet bestämde jag mig för att förbli vuxen livet ut. Freud hade ju bärande synpunkter på psyksjuka vuxna människors regression till olika stadier i den tidiga barndomen. Språkförfallet verkar vara ett slags regression till tidigare levnadsår utan Strindberg, Martinson, Lagerlöf och de andra stora, utan mycket av ordförråd, grammatik, stavning och syntax – och sann kulturupplevelse. Freud hade ju ett botemedel för åkomman: kontrollerad meditation på terapisoffan för orientering tillbaka till de där tidigare (orala, anala…) faserna, tvångsförståelse för dem och försök till utplåning av minnena av dem.

Det må vara långsökt, men nog anar jag en infantilisering av vuxenspråket tillbaka till något mycket mer primitivt. Med infantiliseringens lätthet för påverkan i blodet är det lätt att smittas av den svengelska invasionen i Sverige och ett lättpåverkat folk springer ju gärna i flock även då flocken springer åt fel håll.

Nu har jag väl svurit i kyrkan, katedralen, moskén, synagogan och det buddhistiska templet, och några läsare känner sig kanske träffade, typ.

Vi är många, men vi behöver bli flera, många flera. Hur ska vi lyckas med det, typ?

Lars N

Mångårig och flerspråkig FN-svensk i Världen, sedan några år återkommen till Sverige, ett tämligen annorlunda Sverige från tidigt 80-tal, typ.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

... och Språkförsvarets är det svenska språkets väl och ve, varhelst det talas!

Också språkförsvarare 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

En oktobermorgon när jag bytte i Slussen för att ta mig vidare till mitt arbete dök ett tunnelbanetåg upp som jag aldrig tidigare sett maken till. Det var illrött med svarta ränder och gjorde med vita versalerna på engelska reklam för den hälsovådliga, amerikanska drycken Coca-Cola: ”THE ONLY ENERGY DRINK WITH A GREAT COCA-COLA TASTE”. Överallt på tåget lyste runda cirklar i vilka det stod ”Coca-Cola”, och horisontellt och vertikalt var ordet ”ENERGY” skrivet med jättebokstäver.

Det kändes som om Onkel Sam var på besök i Stockholm eller som om Stockholm hade förvandlats till New York eller någon annan tunnelbanestad i USA. Varför tillåts engelskspråkig reklam överhuvudtaget i Sverige, till och med på ett hiskeligt långt tunnelbanetåg, när Sveriges officiella språk är svenska? 

Det är frågan om en skrämmande språklig kolonialisering av vårt land. Coca-Cola-tåget är betydligt ruskigare än Blå linjens spöktåg Silverpilen som påstås frakta likbleka passagerare. Det ruskigaste av allt är dock den engelskspråkiga friskolekoncernen Internationella Engelska Skolan (IES) som sprider sig som ogräs överallt i Sverige. Internationella Engelska Skolan, som ägs av amerikanska riskkapitalister och som är den största friskolekoncernen vad gäller grundskolan i Sverige, satsar nu också på förskolan. Även gymnasiet ingår i Internationella Engelska Skolans satsning. Vilka negativa konsekvenser Internationella Engelska Skolan har för svenska språket är lätt att räkna ut. Svenskan får inte bli ett utdött språk som gotiskan. Ett land som förlorar sitt språk är ett förlorat land.

Den märkliga upplevelsen med Coca-Cola-tåget fick mig att tänka på följande historia:

Ryssarna skickade upp en sputnik. En rysk skämttidning publicerade efteråt en skämtteckning som föreställde en grupp amerikaner på ett moln i rymden. Där fanns Roosevelt och en man med en god kikare. Han vände sig om mot Roosevelt och sade: ”Jag är ledsen, herr president, men det står inte COCA-COLA på sputniken. Det står CCCP.”

Christina Johansson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Detta är en kommentar till en ledare i Göteborgs-Posten)

Min undran är hur någon överhuvudtaget kan vara överraskad??

Trots att behovet av en minsta gemensam nämnare i landet (rimligtvis ett gemensamt huvudspråk = svenska i Sverige) aldrig har varit större, så har utvecklingen under lång tid tillåtits att gå i motsatt riktning. Dels finns det i vårt land en stor utmaning i att lära den stora och ökande  andelen av befolkningen, som inte har svenska som modersmål, tillräckligt god svenska.

Ovanpå detta finns en ännu större utmaning. Nämligen att återgå till ett vettigt och jämlikt skolsystem. Det nuvarande har under nu drygt 25 års tid möjliggjort och tillåtit en degradering av det svenska språkets ställning inom utbildningsväsendet - och i förlängningen således givetvis i även i samhället i dess helhet.

Skolor med så kallad "internationell inriktning" har idag möjligheten att likställa ett i vårt land icke-officiellt språk (nästan uteslutande engelska) med svenska. I praktiken är engelskan överordnad svenskan, eftersom det är arbetsspråket vid dessa skolor.

Denna typ av skolor expanderar kraftigt i Sverige idag och nya skolor skjuter likt  svampar årligen upp runt om i landet. Att eleverna vid dessa skolor inte blir så mycket bättre i engelska och dessutom, och vad värre är, sämre i svenska, har ignorerats av en majoritet av våra folkvalda. Är denna rent självkoloniserande verksamhet vad våra gemensamma samhällsresurser (skattepengar) ska användas till?

Verksamheten innebär på sikt dödsstöten för svenskan som samhällsbärande språk, till förmån för engelska. Ett språk som likt andra kolonialspråk har tvingats på stora delar av jordens befolkning, samtidigt som det har utplånat dessa människors ursprungliga språk.

I Sverige tas språket sedan ett drygt kvartssekel emot som undervisningsspråk med öppna famnen, trots kännedomen om ovanstående historiska fakta. Galet är bara förnamnet! Allt detta möjliggjort genom jubelidiotiska politiska beslut av världsfrånvända och/

eller lurade politiker.

Det är nämligen ingen slump att vårt nuvarande skolsystem kom till i början av 90-talet. Systemet är resultatet av ett långvarigt och mycket medvetet lobbyarbete av inflytelserika personer som inte alltid har Sverige bästa, i vart fall inte när det gäller vårt språk och vårt kultur, för ögonen. Bakgrunden tycks allt som oftast snarare vara krasst ekonomiska motiv. Det vill säga möjligen att kunna tjäna grova pengar genom att kunna omvandla gemensamma medel (skatt) till privat vinst. Att dessa pengar ofta förs ut ur landet till obskyra skatteparadis eller till utländskt riskkapital, gör saken än värre.

Som "grädde på moset" har även svenskämnet i sig degraderas - genom att ersätta de två tidigare betygen med ett enda. Lägg förutom den rent språkliga försämringen till att Sverige har sjunkit som en sten, till exempel den internationellt jämförande PISA-testen, och misslyckandet med nuvarande skolsystem är i det närmaste totalt.

Som sagt: Hur kan någon vara förvånad över att folk i gemen talar och skriver sämre svenska än tidigare? Låt oss återgå till en statligt styrd skola utan vinstdrivna och självkolonisarande friskolor.  Kommunaliseringen med efterföljande friskolereform har för länge sedan visat vad de går för. Det gick käpprätt åt skogen!

Det är faktiskt svenska som är lagstadgat majoritetsspråk i Sverige sedan drygt 10 (!) år. Engelska har inte en ställning som nationellt minoritetsspråk. Det har däremot tornedalsfinska/meänkieli, finska, samiska, jiddisch och romani chib. Även det svenska teckenspråket har en liknande ställning.

Gör om och gör rätt!

Per-Owe Albinsson,

medlem i Språkförsvaret

Nej, "FjÄllrock" (med inrikisk vokal och allt)!

Kålrotsakademien - smaka på det namnet!

Per-Owe

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Yukiko Duke berättar i Svenska Dagbladet (tyvärr ligger artikeln bakom en betalmur just nu):

”Jag står på en tunnelbaneperrong i Stockholm och ser ett tragikomiskt samtal utspela sig mellan en ung kvinna och en medelålders man. Kvinnan frågar på klingande finlandssvenska om hon står på rätt perrong för att komma till Stadion. Mannen svarar på en underlig engelska med stark svensk brytning. Han är hart när obegriplig att förstå. Kvinnan rodnar lätt och upprepar sin fråga, fortfarande på tydlig svenska. Mannen upprepar svaret på sin svårtydda, hemvävda engelska.

Då kan inte kvinnan hålla sig längre, utan säger mycket lugnt: ’Vet du, jag talar och förstår svenska. Kan vi int’ tala svenska i stället?’” 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)