Kannada är ett dravidiskt språk som talas i södra Indien av drygt 35 miljoner människor. Historiskt sett har det påverkats starkt av sanskrit; idag är det framför allt engelskan som påverkar kannada.

I en intervju säger språkvetaren Ganjam Venkatasubbaiah,104 år gammal:

”Undervisningsspråket i Indien har blivit engelska på högskolenivå. Även på gymnasiet finns det både klasser där det undervisas på engelska och på kannada. På den lägsta nivån sker undervisningen bara på kannada.  Men nu finns det en strävan att introducera engelska till och med från de första klasserna. Även människor som är mindre utbildade vill att deras barn ska kunna tala engelska. De vill att de ska kunna komma in på en engelsk skola. Det bör inte ske.

Engelska är ett mördarspråk 

At lära ut ett språk skiljer sig från att använda det som ett undervisningsspråk. Om engelska blir undervisningsspråket, kommer folk att lära sig mer engelska än kannada.  Om kannada används, lär de sig mer kannada. Jag anser att kannada också ska användas på gymnasienivå. Engelska måste läras ut som ett språk.  Men vad som händer är att engelska används som undervisningsspråk på de lägre nivåerna, på gymnasienivå. Det är problemet.

Folk föredrar engelska skolor. Det är denna skillnad som gör det svårt för kannada. Engelska är ett mördarspåk. Men i nuläget kan inte engelskan mörda kannada, eftersom nästan alla ord som kommer från engelskan redan finns i kannada. För närvarande är kannada ett fullt utvecklat språk.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Sverige vill, tillsammans med ytterligare 21 av de 27 medlemsländerna, ta över EU:s läkemedelsmyndighet EMA när Storbritanniens lämnar unionen. De länder som sägs ligga bäst till är förutom Sverige även Italien, Danmark och Nederländerna. Nu har ett särskilt EMA-sekretariat inrättats, med 50 heltidsanställda som med olika medel försöker påverka tjänstemän och beslutsfattare i andra EU-länder. En av åtgärderna har varit att ta fram en broschyr på engelska med vackra bilder, rapporterar P1-morgon. Ingen möda har sparats när det gäller att framställa Sverige i god dager. Broschyren lockar med Sveriges skönhet, renhet, och kommunikationer, och bilder på Kungen som delar ut Nobelpris och snowboardåkning i Hammarbybacken i Stockholm. Det man däremot inte har lagt någon möda på är att översätta texten i broschyren till EU-kommissionens övriga arbetsspråk, alltså tyska och franska. Det borde väl inte ha varit oöverstigligt att göra, varken praktiskt eller kostnadsmässigt kan man tycka.

Storbritannien lämnar EU men för Sverige är engelska fortfarande det allenarådande språket i unionen.

Susanne L-A

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Det tycks vara en dygd för många individer att stympa och förkorta olika ord. Dessutom älskar de att föra in engelska ord när det är helt onödigt och inte tillför det svenska språket någonting, skriver författaren Björn Ranelid i en artikel i Expressen.

Han avrundar artikeln på följande sätt:

” Vissa människor säger ordet "typ" när de menar "till exempel": Jag kommer typ i morgon. Kommer de kanske i morgon, hellre i morgon eller rentav ungefär i morgon? Just orden "typ" och "liksom" som används i var och varannan mening är ett bevis på språklig fattigdom. Brukarna har inga andra alternativ att ta till. 

Tänk om prästen frågar brudgummen i kyrkan: Tager du typ denna Christina till typ din äkta maka?

Om det står på en skylt vid en busshållplats att bussen avgår typ 12.50, så kan man inte veta vid vilken tidpunkt som den skall eller bör anlända.

Om åklagaren frågar dig under en rättegång om du typ stal en bil och du svarar att det inte var typ du som är typ skyldig, så är svaret sämre och mer betydelselöst än god dag yxskaft.

Mitt yrke är att vara författare och talare och jag ger aldrig upp kampen för ordet.

Det är inte en positiv utveckling för människan, om alla gräsmattor och grönområden asfalteras. Språket blir inte rikare, vackrare och bättre, om alla ord som består av fler än sju bokstäver stympas till tre eller fyra. Det är inte en utveckling; det är bara destruktivt och dumt.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Se också gårdagens artikel!)

Yair Sapir, som ska leda årets sommarkurs i älvdalska, har en bakgrund som skiljer sig från många av det älvdalska språkets försvarares bakgrunder. Han  är israel, är filosofie doktor i nordiska språk och jobbar som lektor i svenska vid Högskolan Kristianstad. Han ser  likheter mellan älvdalska, isländska och hebreiska.

Han är född i Rehovot och uppväxt i Netanya i Israel. När han  var 15 flyttade han med sina föräldrar till Danmark där familjen bodde under hans gymnasietid. Där tog han en dansk studentexamen med språklig inriktning.

- Efter tre års värnplikt i Israel började jag studera allmän språkvetenskap vid Hebreiska universitetet i Jerusalem. 1996 flyttade jag till Uppsala för att specialisera mig i nordiska språk. Tanken var att fokusera på svenska och isländska. Älvdalskan kände jag inte alls till då, berättar han.

Yair Sapir, israel från Köpenhamn, leder årets sommarkurs i älvdalska i Älvdalen.

Men i Uppsala berättade hans kollega, den i Älvdalen mycket välkände och respekterade Gunnar Nyström, om älvdalskan för Yair.

1998 kom Yair så till Älvdalen för första gången och köpte boken Mumunes Masse med ljudfiler.

- När jag lyssnade på Rut Puck Olssons uttal på älvdalska kunde jag inte låta bli att tänka på isländskan. Och ju mer jag studerade älvdalskan desto fler likheter med isländskan och fornnordiskan upptäckte jag. Isländskan anses som det mest arkaiska (ålderdomliga) nordiska språk som vi har idag. På flera punkter delar isländskan och älvdalskan flera ålderdomliga drag, men på vissa punkter, som till exempel de nasala vokalerna,  är älvdalskan ännu ålderdomligare än dagens isländska. Med detta sagt får man inte glömma att älvdalskan på flera punkter är mycket innovativ, säger han.

Hans intresse för älvdalskan väcktes på allvar då han besökte Älvdalen för andra gången, år 2002.

- Då tänkte jag ta en paus från Uppsala för att fokusera på min avhandling om isländska i två veckor. Jag hyrde en stuga av två Åsenbor som bodde i Kyrkbyn och när jag började tala med dem och så småningom med deras hjälp lära mig älvdalska insåg jag att jag kom i kontakt med ett väldigt intressant och avvikande nordiskt mål som utifrån olika aspekter gott och väl skulle kunna likställas med andra fullfjädrade nordiska språk.

2004 fick Yair uppdraget att bilda ett språkråd för älvdalskan. Älvdalska språkrådet, Råðdjärum, fick som sitt första uppdrag att skapa en enhetlig ortografi (stavning) för älvdalskan. Sju månader senare låg språkrådets förslag framme och godkändes enhetligt av Ulum Dalskas årstmöte.

- Att arbeta med den älvdalska ortografin är det mest spännande jag har gjort som språkvetare. Ortografiarbetet har varit en stor utmaning för språkrådet, eftersom det älvdalska uttalssystemet skiljer sig kraftigt från det svenska.

- Under dessa sju månader insåg jag att jag hade att göra med ett talspråk, som på många sätt levde sitt eget liv, och som därför med stor möda kunde  användas i ett skriftsystem. Samtidigt anser jag att det är nödvändigt att ha en enhetlig ortografi för älvdalskan för att kunna använda och bevara språket i dagens moderna och digitala verklighet, säger Yair Sapir som efter midsommar kommer att hålla årets Sommarkurs i älvdalska.

- Revitaliseringsprocessen som påbörjades av Ulum Dalska på 1980-talet påminde mig också om mitt eget modersmål hebreiskan och andra små språk, såsom isländskan och samiskan, vars talare har kämpat för att bevara språkens särart eller fortlevnad.

-Hebreiskan hade inte använts i tal på nästan 2000 år fram till 1800-talet men tack vare eldsjälar är den ett levande språk idag med över nio miljoner talare.

- Det visar tydligt att det går att revitalisera, återuppliva ett språk, som är döende eller helt dött, säger Yair.   

Med åren har Yair Sapirs intresse för det älvdalska språket bara ökat och utvecklats. I dag är han en av de som betyder mest för språket även när det gäller kontakter med riksdagen, Europarådet och många andra viktiga institutioner för att få ett erkännande av älvdalska som ett minoritetsspråk. 

Han har under årens lopps tagit initiativ till och varit medarrangör till inte mindre än tre vetenskapliga konferenser om älvdalska språket.

Den senaste konferensen hölls 2015 i Köpenhamn och gav älvdalskan mycket stor uppmärksamhet i internationella medier och inrikes.

Han har även anordnat den första akademiska kursen i älvdalska, den som hölls i Älvdalen i Uppsala universitets regi 2005, där Gunnar Nyström och han själv undervisade.

- Jag tycker att det är viktigt att bevara älvdalskan eftersom det är talarnas mänskliga rättighet att behålla sitt modersmål och föra det vidare till de kommande generationerna. Älvdalskan utgör en viktig kulturskatt och jag hoppas att även myndigheterna kommer att inse det. 

- Älvdalskan är som ett levande fornminne och en öppen lärobok, som ger oss stora kunskaper om de nordiska språken, om det svenska språket, om vår historia och kultur. Älvdalskan är helt enkelt ett språk som vi inte har råd att leva utan.

- Jag känner mig mycket hedrad över att få Ulum Dalskas uppdrag och förtroende för att undervisa i älvdalska. Jag har inga illusioner om att jag kan mäta mig själv med de största experterna i älvdalska, men jag känner att jag har deras välsignelse när det gäller denna insats.

Björn Rehnström

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Se också morgondagens uppföljande inlägg!)

Årets sommarkurs i  älvdalska i Älvdalen börjar måndagen efter midsommar. Under en veckas tid kommer älvdalingar, amerikaner, stockholmare och andra att brottas med  några av det älvdalska språkets många märkvärdigheter. Förskolepersonal på älvdalsktalande förskolan  som deltar i kursen får  gå gratis och får dessutom en gratifikation från föreningen Ulum Dalska.   

Kursen, som startar måndagen  den 26 juni, leds av ingen mindre än Yair Sapir. Han kommer från Israel och jobbar som lektor i svenska vid Högskolan Kristianstad  och är en av de mest aktiva förkämparna för älvdalskans överlevnad.

- Jag kommer att försöka gå i Bengt Åkerbergs fotspår och lära ut den klassiska älvdalskan - uttal, ordförråd och grammatik-  men även träna den muntliga kommunikationen. ­ ­

- Vi ska även ta hjälp av infödda älvdalingar när vi ska baka och tala älvdalska (”bakum og dalskum”) och dansa och tala (”dansum og dalskum”) älvdalska. Dessutom ska vi ha allsång  på älvdalska varje morgon, berättar Yair Sapir.

Kursen börjar alltså direkt efter midsommarhelgen. Gemensam middag och inskrivning blir det på hotell Älvdalen på söndagskvällen.  

Bilden är från en tidigare kurs i älvdalska, då Bengt Åkerberg sittande i mitten, höll kursen.

Karin Trapp i föreningen Ulum Dalska har fått in ett antal anmälningar till kursen redan innan den annonserades ut. Bland annat åker en person från USA för att delta i kursen. Andra deltagare kommer från bland annat från Danmark, Stockholm och Älvdalen.

Föreningen Ulum Dalska har beslutat att förskolepersonalen på den älvdalsktalande avdelningen ska få en gratifikation. Övrig förskolepersonal går kursen kostnadsfritt.

- Vi betalar 1 500 kronor plus kursavgiften för dem, säger Karin Trapp i Ulum Dalska.

Förutom reda pengar och gratis kurs så får denna personal också fem års medlemskap i föreningen Ulum Dalska om de deltar i kursen. Övrig förskolepersonal går kursen kostnadsfritt.

Älvdalens kommun beslutade i höstats om en plan för att rädda älvdalskan från att försvinna. Men från skolförvaltningens sida har det inte beslutats om några gratifikationer eller stimulanser för personal som vill gå på kursen.

Anmälan till kursen kan göras via Ulum Dalskas hemsida eller till Karin Trapp i Ulum Dalska.

Björn Rehnström

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Theodor Kallifatides mottog Språkförsvarets pris i Katasalen på ABF-huset i Stockholm i går. Han höll ett mycket uppskattat anförande, i vilket han förklarade sina språkliga överväganden.

Mottagaren av priset Årets anglofån Sveriges Television AB kunde dessvärre inte skicka någon representant.

(Denna nätdagtbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Bostadsrättsföreningen The View är mycket förtjust i engelska, vilket framgår redan av namnet. På bostadsrättsföreningens webbplats formligen vältrar sig  föreningen i engelska.  ”Loving The View” är föreningens huvudslogan.

Lägenhetstyperna har getts engelskspråkiga beteckningar: Garden View, Town House, Front View, Special View (!), Lake View, Top Terrace, Perfect View (!) och View Extra (!).

Engelskans view kan översättas på många olika sätt till svenska, men låt oss stanna för den mest närliggande tolkningen, nämligen att det helt enkelt betyder utsikt. Då måste man fråga sig vad den speciella utsikten och den extra utsikten står för. Någonting som grannarna inte kan eller får se? Speciell insyn hos grannarna? Den perfekta utsikten låter alldeles för bra för att vara sann. Utsikt åt alla håll? Uppåt, nedåt och åt sidorna?

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Silje Mariann Engja Sigurdsen, konstkritiker i Bergens Tidende, säger i en intervju till NRK att norska gallerior är alltför dåliga till att nå ut till vanligt folk, eftersom texter om konst ofta är skrivna på ett oförståeligt språk.

Hon förstår exempelvis ingenting av denna text från en utställning på Galleriet 3.14 i Bergen:

”The exhibition is extended in time as well as space, and offers a slow spatial narrative that invites the audience to engage with the works for prolonged periods of time.”

Det som är snömos redan på engelska förvandlas inte till något annat bara för att läsarna har ett annat modersmål.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)