Läste nyligen en artikel om ”Sveriges ambassadör välkomnade sina gäster på engelska” på bland annat SVT-text. Det är väl ändå häpnadsväckande att den svenska ambassadören fru Nicola Clase tydligen totalt nonchalerade svenskan under bokmässan på svenska ambassaden i Helsingfors.

Hon välkomnade nämligen gästerna på engelska istället. Följaktligen blev många av de finlandssvenska gästerna både förvånade och besvikna. Svenskan är ju ändå ett av Finlands officiella språk. Engelskan har inte alls denna officiella status. Svagt! På tal om nordiskt samarbete.

Nu övergår jag till Sverige och brittisk diplomati. Oj! Något oväntat hände den 31 oktober 2021 på svensk TV. Trodde själv jag drömde. Som väl var, är hustrun ett trovärdigt vittne till detta. Såg ni kanske Rapports nyhetssändning den 31/10 vid 19.30 -tiden på svenska SVT1? Varför och Vad hände? Jo, den brittiska ambassadören Madame Judith Gough svarade nämligen i en intervju på svenska! Det var ett kort inslag i nyhetsprogrammet om den då pågående klimatkonferensen i Glasgow. Reportern frågade på svenska och Madame Gough, den brittiska ambassadören, svarade  på svenska. Helt otippat!Det klarade hon riktigt bra. 

Och vi svenskar som är så besatta av engelskan i både tid och otid! Resultat: Det blev en typ av ”Omvänd Brexit”!?

Ville kanske den brittiska ambassadören visa för svenskarna att även svenskan kan användas både i diplomatiska och i andra sammanhang? Och inte bara engelskan!

TT-AP publicerade igår följande nyhetsartikel:

”Användandet av mandarin är ’obalanserat och otillräckligt’ och måste förbättras för att möta den moderna ekonomins krav, anser den kinesiska regeringen.

Målet är att mandarin ska vara det enda språk som används officiellt 2035, även på landsbygden och bland minoriteter.

Kritiker däremot ser kampanjen som del av ett arbete för att utrota etniska minoriteters kulturer och har pekat på att förändringar i utbildningssystem och anställningskrav stadigt har urholkat minoritetsspråkens roll.

Förändringarna i utbildningssystemet har lett till enstaka protester, som i sin tur har avfärdats av Kommunistpartiet som separatism. Regimen hävdar att ett enhetligt språk är nödvändigt för ekonomin och den nationella sammanhållningen.

I den nya kampanjen ingår också skärpt övervakning för att säkerställa att mandarin används av myndigheter, skolor och medier.

Tjänstemän uppmanas också att ’med kraft stärka kinesiskans internationella status och inflytande’ i akademiska kretsar, internationella organisationer och vid globala sammankomster.”

Det enda som är förståeligt i detta sammanhang är att det regerande kinesiska kommunistpartiet vill stärka kinesiskans ställning internationellt. Mot detta kan inga invändningar resas. Däremot innebär den förändrade hållningen till minoritetsspråken och ”dialekterna” ett radikalt brott mot den tidigare minoritetsspråkspolitiken, som fördes fr.o.m 1949. Jag misstänker att regeringen vill stämpla en del minoritetsspråk just som dialekter, ett vanligt knep i dessa sammanhang.Man måste också komma ihåg att de nationella minoriteterna tidigare under ettbarnspolitikens tid faktiskt beviljades dispens från den.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Ann-Marie Engström skriver i facebookgruppen Språkförsvarets vänner:

I SVT:s Morgonstudion intervjuades Lina Axelsson Kihlblom. Hon avslutade med att säga att eleverna måste mötas av "unconditional love" ... Herregud, nej förlåt jag menar Oh my God! så klart. Det ska ställas språkkrav på inflyttade, sägs det ... Men inte på etniska svenskar. Tyvärr känner jag lärare som erkänner att de inte vet skillnaden på var och vart och inte heller vet hur de och dem ska användas. Jag är socialdemokrat och korrekturläsare; fattar ni hur LEDSEN jag är nu?

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I går kväll upplevde jag något konstigt när jag var på väg hem från jobbet vid åttatiden på kvällen. Två män, som såg ut att vara svenskar, klev in i en skåpbil som de hade parkerat på Blekingegatan på Södermalm i Stockholm. Den ene ropade först på perfekt svenska, sedan på engelska till en annan man som kom gående på trottoaren i rask takt. 

Trottoarmannen, som också såg ut att vara svensk, talade även han först perfekt svenska för att sedan övergå till engelska. Männen i skåpbilen smällde igen bildörrarna och körde i väg. Trottoarmannen var på väg till en annan skåpbil som stod parkerad några meter framför den första skåpbilen.

Jag kunde inte hålla mig utan ropade ”Hallå!” efter trottoarmannen. Han vände sig om och frågade irriterat vad jag ville. Han sade att han var jäktad och inte hade tid att prata med mig. Jag undrade hur det kom sig att mannen i den andra skåpbilen och han först hade talat svenska för att kort därefter övergå till engelska. Mannen sade att det inte var viktigt, hoppade in i skåpbilen där ännu en man satt och for i väg.

Min fråga, som lämnades obesvarad, anser jag vara synnerligen viktig.

Christina Johansson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

”Enligt en studie från språkinlärningstjänsten Preply kommer mandarin, spanska, engelska och hindi att vara de fyra mest talade språken i världen år 2050. Alla dessa språk kommer att se en ökning av antalet modersmålstalare, enligt studien, med engelska och spanska som noterar de största ökningarna med 44 procent. Medan mandarin kommer att ha nästan 1,2 miljarder som modersmålstalare år 2050, kommer Kinas åldrande befolkning och minskande födelsetal att begränsa den prognostiserade tillväxten till bara 27 procent.”

Källa: Wa.de

Jag har tyvärr inte hittat Preplys undersökning på nätet. Jag är nämligen skeptisk till förutsägelsen att antalet engelska modersmålstalare skulle öka med 40 procent fram till 2050. Att det skulle öka som lingua franca är dock fullt möjligt. De länder, där engelska fungerar som huvudspråk och modersmål för en stor del av befolkningen, nämligen USA, Kanada, Storbritannien, Irland, Sydafrika, Australien och Nya Zeeland utmärks inte av några höga födelsetal. Ett möjligt undantag är Sydafrika, men frågan är om det också gäller den engelskspråkiga minoriteten i landet. Preplys undersökning bör tas med en stor nypa salt.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

Monica Zetterlund - Underbart är kort

Söndagens svenskspråkiga dikt

Skräddaren tråcklar ihop ännu en sommarkväll,

den har försvunnit in i novemberkvällens

hjärnvindling, en skörhet som knappt ryms

i en tändsticksask men som plötsligt behövs

och som finns där, just där, när det nödvändiga

står gnistrande klart –

Bengt Berg

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I detta debattprogram i NRK diskuteras fenomenet att allt fler norska ungdomar pratar engelska med varandra:

Jag hade också tidigare läst om detta fenomen i Norge. Orsak anges vara inflytande från sociala medier. Men häromveckan blev jag påmind om att fenomenet existerar även i Sverige. Jag åkte bil in till Stockholms centrum. Chaufförens syssling från Sydsverige fick plötsligt ett textmeddelande på mobilen från sitt barn, som jag uppfattade befann sig i de lägre tonåren, som var på engelska. Jag frågade dem båda hur vanligt det var att svenska ungdomar, speciellt i de lägre tonåren, pratade engelska med varandra i stället för svenska. De menade att det var ganska vanligt, särskilt i deras kretsar. Varför, frågade jag. Engelska var "neutralt" enligt ungdomarna.

De som intervjuas i det norska debattprogrammet befinner sig dock i de övre tonåren eller är unga vuxna.

Min fråga: Finns det fler besökare till nätdagboken som stött på detta fenomen hos barn och barnbarn och deras vänner och bekanta?

Peter Rutger Pierrou

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Beteendet kan, med lätthet, även appliceras på att det offentliga Sverige inte låtsas om samt vägrar att tala om det alldeles uppenbara:

Nämligen de allt fler och för Sverige världsunika (inget annat land tillåter dem) fullt ut skattefinansierade språkbytesskolorna med Internationella engelska skolan i spetsen, vilka förstör svenska språket hos elever.

Frågan är varför vi i Sverige ska tillåta dessa skolor när inget annat land gör det och deras verksamhet dessutom går fullständigt stick i stäv mer den svenska språklagen som nu har tolv och ett halvt år på nacken.

Det finns ett starkt fokus på religiösa friskolor och det med all rätt. Det måste dock till ett allmänt uppvaknande och rejält ökat fokus på dessa dödgrävare (språkbytesskolorna) av det svenska språkets ställning.

Deras förmenta tvåspråkighet leder i praktiken till en degradering av svenskas ställning, eftersom ett större språk tenderar till att tränga undan ett mindre om de ges likvärdig status. Jämför exempelvis situationen för svenskan visavi finskan i Finland. På pappret är språken jämbördiga men i praktiken definitivt inte. Vi kan hamna i den situationen i Sverige också eller rättare sagt: Vi är på väg att göra det men har gentemot engelskan.

Skolorna är inte ens fullt ut tvåspråkiga eftersom engelska  används som undervisningsspråk i tyngre och ofta även i fler ämnen än svenska. Dessutom trycks hårt på anglosaxiska traditioner. En rent kolonial verksamhet i mina ögon.

Svenska, vårt officiella huvudspråk  är alltså degraderat till ett att vara andraspråk - i  svensk  skola!

Detta till förmån för det icke-officiella språk som engelska de facto är i landet.

Hur kan våra folkvalda tillåta och inte låtsas om denna pågående och tilltagande degradering av svenska språket (och därmed på sikt även i samhället i stort) svensk skola?

Alla goda krafter måste hjälpas åt med att stärka svenska språkets ställning. Såväl inom skola som i hela samhället.

Per-Owe Albinsson 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)