(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Texten är saxad från Dagens Nyheter den 2 juli.

”Skolinspektionen har lämplighetsprövat dessa personer i den nya ägar- och ledningskretsen:

Barbara Bergström (IES grundare), Hans Bergström, Enrique Franco Bustillos, Bruce Greenwald, Ulrich Paul Karl Guntram, Jan Hummel, Rupert Tyer, Hans Heinrich Arnot Von Portatius och Claes Eugen Österlin.

Personerna har prövats i egenskap av sina roller i de olika företagen bakom köpet: Peutinger AB, Ramatuelle Holdings II AB, Ramatuelle Holdings AB, Paradigm Capital Value Fund SICAV, Paradigm Capital AG, Paradigm Capital Value LP och The Hans and Barbara Bergstrom Foundation.

Källa: Skolinspektionen”

I artikeln citeras IES styrelseordförande Carola Lemne från ett pressmeddelande.

”Vi är nöjda med att denna prövning nu är slutförd så att alla även fortsättningsvis kan vara trygga att IES inte bara driver några av landets bästa skolor utan också har långsiktiga och trovärdiga ägare” .

Men IES har redan sålts vidare två gånger – hur långsiktigt och trovärdigt är det?

Läs vidare här!

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

”Vårt eget språk blir presset ut av engelsk på norske universiteter og høyskoler. Derfor har Riksmålsforbundet gått sammen med Noregs Mållag, NFFO, Nynorsk kultursentrum, Forleggerforeningen og Bokhandlerforeningen om et opprop med klar beskjed om tiltak som må til.”

Läs vidare på Riksmålsforbundets webbplats!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Uppmärksam 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Varför kallas en strand i Sverige för Beach - i det här fallet Lomma Beach norr om Malmö? Under ”Lomma Beach” står det ”Strand i Sverige”. Om det hade stått Lomma strand i stället hade denna förklaring inte behövts. Engelskan breder ut sig som en bläckfisk över Sverige. Det är skrämmande. Vilka ligger bakom detta namn? Är det politikerna i Lomma kommun? I så fall är det hög tid att skicka dem en länk till språklagen som säger följande om svenska språket:

”Svenska språket

4 §   Svenska är huvudspråk i Sverige.

5 §   Som huvudspråk är svenskan samhällets gemensamma språk, som alla som är bosatta i Sverige ska ha tillgång till och som ska kunna användas inom alla samhällsområden.

6 §   Det allmänna har ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas.”

Christina Johansson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Så här dagen efter Sveriges sorgliga förlust mot Ukraina i fotbolls-EM tänker jag skriva om något som får mitt språköra att vrida sig i våndor, nämligen namnet Svenska Fotbollförbundet. Detta namn, som låter som barnspråk, vittnar om en häpnadsväckande språklig okunskap. Korrekt svenska är förstås Svenska fotbollsförbundet, med ett litet f och ett foge-s mellan ”fotboll” och ”förbundet”. 

Det finns fyra morfemtyper i svenskan: rotmorfem, avledningsmorfem, böjningsmorfem och fogemorfem. Fogemorfemen är följande: 

-a (”bergakung”)

-e (”bygdegård”)

-o (”kyrkomusiker”) 

-s (”fotbollsförbundet”)

-u (”gatukorsning”)

När långa ord slås ihop till en sammansättning brukar fogemorfemet -s tillkomma som i ”fotbollsförbundet”. Det ska följaktligen inte vara vara något foge-s mellan  ”fot” och ”boll”, när dessa ord bildar en sammansättning, eftersom båda är korta ord. 

Sammansättningar är betydelsebärande i svenskan, så det kan bli väldigt fel med särskrivningar, alltså när man har ett mellanrum mitt i ord som ska sitta ihop. Exempel: ”skum tomte” är inte samma sak som ”skumtomte”. Varken särskrivningssjukan, som kommer från engelskan, eller engelska sjukan har i alla fall tack och lov drabbat Svenska Fotbollförbundet. Det heter inte Svenska Fotboll Förbundet eller the Swedish Football Association. Min förhoppning är således, för att knyta ihop säcken, att Svenska Fotbollförbundet tar sitt förnuft till fånga och ändrar sitt namn till Svenska fotbollsförbundet.

Christina Johansson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Denna text av Mikael Parkvall, ursprungligen från den 14/6 2007, återpubliceras härmed.

Jag brukar ofta påpeka hur förspänt man har det som talare av svenska i  ett land som Sverige – man kan, till skillnad från många andra i världen, använda sitt eget språk i nästan alla sammanhang. Fast inte alltid.

Igår var jag på krogen och försökte beställa vid bardisken. Bartendern tittade på mig utan att reagera. När jag upprepade beställningen var det enda han sa ”English, please”. Jag förklarade först på svenska, och sedan på engelska, att jag helst ville beställa på svenska. Ett inte helt orimligt servicekrav i mina ögon. Jag fick min öl tillsammans med ett syrligt ”Thank you sooo verrry much for making us feel welcome in your country, sir”, en replik som sannerligen dröp av sarkasm. Jag tänkte, fast jag inte sa det, ”Thank you for making me feel welcome in your pub, you #%&”.

När jag efter kanske en halvtimme lämnade lokalen hälsade de båda brittiska herrarna bakom disken mig i kör med ett ”Fuck you!” (sic).

För den som till äventyrs tycker att en skopa förödmjukelse piggar upp en krogkväll kan jag varmt rekommendera denna sylta på Rörstrandsgatan vars namn börjar på ”Bagpiper’s" och slutar på ”Inn”.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Underbar Brygga är ett libanesiskt matställe vid vattnet i Liljeholmen där jag och mina arbetskamrater var och åt den 18 juni, som var den sista arbetsdagen före semestern. God mat, vackert läge och ett föredömligt namn på svenska. Ännu bättre hade det förstås varit om Brygga hade skrivits med ett litet b. I dessa oroande anglifieringstider får man dock vara tacksam att restaurangen inte heter Wonderful Bridge.

Christina Johansson 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)