Mycket av skoldebatten handlade om att den tidigare politiska majoriteten i Solna lade ner samt krympte omtyckta kommunala skolor, samtidigt som man krattade manegen åt en språkbytesskola. (1)

Just det: Internationella engelska skolan.

Per-Owe Albinsson

(1) Länken fungerar inte just nu.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Spåkförsvaret)

(Pressmeddelande från Språktidningen)

Valet att skriva de och dem eller dom är årets hetaste språkdebatt. Det är också en fråga som delar svenska folket. Det visar en undersökning utförd av Novus på uppdrag av Språktidningen.

Det är 39 procent som vill fortsätta skriva de och dem. Något färre – 26 procent – vill gå över till dom medan 31 procent varken är positivt eller negativt inställda till en reform.

– Frågan om en dom-reform har diskuterats i årtionden. Det som är nytt i årets debatt är att flera tongivande språkprofiler har gått över till att skriva dom. Men svenskarna i allmänhet verkar ännu inte vara redo för en övergång på bred front, säger Anders Svensson, chefredaktör för Språktidningen.

Ett vanligt argument för ett skifte till dom är att det är bra om avståndet mellan tal och skrift inte blir för stort. I dag säger en stor majoritet av svenskarna dom i stället för de och dem. Att distinktionen har försvunnit i talet är i sin tur en trolig förklaring till att skillnaden mellan de och dem blivit allt svårare att lära ut i skolan. I informella texter – som i bloggar, sms och chattar – är dom redan mycket utbrett. Däremot används dom mer sällan i formella texter som i tidningsartiklar och myndighetsinformation.

– Debatten handlar inte om att utradera de och dem ur språket. Förespråkarna av en dom-reform vill i stället att dom ska vara gångbart i alla typer av texter, säger Anders Svensson.

Motståndarna till en reform lyfter ofta fram att svenskan skulle bli nyansfattigare utan distinktionen mellan de och dem. En övergång till dom skulle dessutom vara ett stort ingrepp i språket som skulle få äldre texter att kännas daterade.

– Skälet till att debatten har blivit så laddad är att de och dem har blivit symbol för en vårdad och korrekt svenska. När lärare berättar att det är svårt att lära ut detta i skolan ses det ibland som ett tecken på ett större samhällsproblem, säger Anders Svensson.

Trots att det ofta är unga som pekas ut för att ha svårt med de och dem säger hela 58 procent av svenskarna i åldern 18 till 29 år nej till en dom-reform. I åldersgruppen 65 år och uppåt är det bara 26 procent som säger nej.

– Många unga har nyligen lärt sig de och dem och många har säkert gjort det med viss ansträngning. En dom-reform skulle kunna tolkas som att den mödan och kunskapen inte hade något värde. Många äldre gick däremot i skolan under en tid när språket skulle bli mer inkluderande och mindre formellt. Därför är det nog många i den gruppen som fick lära sig att talspråksnära skriftformer som dom var framtiden, säger Anders Svensson.

En annan tydlig skillnad är mellan arbetare och studenter. Bara 9 procent av studenterna är positiva till en dom-reform medan hela 31 procent av arbetarna vill se en övergång till dom.

Så tycker svenska folket om en dom-reform:
Mycket eller ganska positiv: 26 procent
Varken positiv eller negativ: 31 procent
Mycket eller ganska negativ: 39 procent
Vet ej: 5 procent

Undersökningen har utförts av Novus genom intervjuer med ett riksrepresentativt urval av befolkningen i åldern 18 till 79 år. Undersökningen gjordes 25 till 31 maj 2022.

Hela undersökningen finns i Språktidningen 7/2022. Du kan läsa artikeln om dagens debatt och dom-uttalets utveckling här.

Kontaktperson:
Anders Svensson
Språktidningens chefredaktör
anders@spraktidningen.se
076-868 58 24

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Hörde en diskussion i radio - P1:s Vetenskapspodden - om vad det i klimatdebatten allt vanligare begreppet "tippingpoint" ska heta på svenska. Det definierades i programmet som en punkt där ett tillstånd kan gå över till ett annat på grund av den globala uppvärmningen. Radions vetenskapsredaktion har provat olika ord, och konsulterat bl a språkvården på Sveriges Radio. Det konstateras att direktöversättningen "tippningspunkt" inte har samma betydelse i svenska språket eftersom man där associerar till att tippa över ett stup, och därför inte är något bra alternativ. Andra tänkbara ord är Brytpunkt, Kritisk brytpunkt, Tröskel, och Tröskelpunkt. 

Jag tycker det är positivt att man tar begreppsfrågan på allvar i Sveriges Radio och inte bara slött använder det engelska ordet rakt av eller oreflekterat direktöversätter det. Programmet kan avlyssnas här, ordet "Tipping point" förklaras 18 min in i programmet, och frågan om hur det ska översättas kommer 3 minuter senare. 

Susanne L-A

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret) 

Söndagens svenskspråkiga sång

Monica Zetterlund - Underbart är kort

Söndagens svenskspråkiga dikt

Vindsång mot natten

Allting här på jorden

ska slockna en gång

ett hjärta, en blomma

en tanke, en sång

Men något ska födas

ur tystnadens grav

och kanske bli stjärnor

som minns vad du gav

– ja kanske bli solar

av rymdvida mått

att lysa upp stigar

där ängslig du gått

Där någon sen vandrar

som du gjort en gång

och tackar för blommor

att älska, och sång

För vänskap och kärlek

där hjärtat fått svar

på alla de frågor

vi bär på envar

för vinden som kommer

från ingenstansland

och vågen som vaggar

oändlighetsstrand

Birger Franzén

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Språkförsvarets nätdagbok har tidigare skrivit om Kurt Grahn i Uppsala. Kurt Grahn, som aldrig läst engelska, fick parkeringsböter av Smart Parkering Sverige AB , för att han inte förstod meddelandet ”Cancelled” på sitt parkeringskvitto.

Nu har parkeringsbolaget backat och skriver:

”Stockholm den 16-09-2022

Meddelande angående din invändning mot utfärdad kontrollavgift

Vi har mottagit ditt bestridande av en kontrollavgift för olovlig parkering med kontrollavgiftsnr 1348813, utfärdad på Akademiska Sjukhuset, Uppsala den 16-06-2022.

Efter att ha granskat ditt ärende har vi beslutat att efterge kontrollavgiften. Du behöver således inte betala något och ärendet är avslutat hos oss.

Om ni redan betalat in kontrollavgiften behöver ni skicka ett mail till oss på info@smartp.se med er bank, clearingnummer samt kontonummer för att vi ska kunna återbetala beloppet till er.

Med vänlig hälsning

Kundservice

Smart Parkering Sverige AB”

Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Märit Frändén diskuterar den frågan i Namnbloggen den 9/9 2022 och skriver bland annat:

"Åkesson är ett exempel på vad jag kallar ett lokalt vanligt efternamn: ett efternamn som dels är bland de 100 vanligaste i minst ett svenskt län, dels har minst fyra gånger så hög frekvens i ett enskilt län som i landet som helhet. Det ska alltså vara namn som är ganska vanliga någonstans, men också ganska ovanliga på de flesta andra håll – annars skulle det inte bli tillräckligt stora skillnader mellan länsfrekvens och riksfrekvens. Namnet Andersson platsar exempelvis inte i det här sammanhanget, eftersom det är vanligt överallt. Men namnet Åkesson, och ett gäng andra intressanta -son-namn, gör det."

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Den september sände Språkrådet ett poddavsnitt om riksdagspartiernas språkpolitik. Poddavsnittet utgår säkert från den enkätundersökning som Språkrådet också har  låtit göra.

(Denna nätdagbok är knuten till nätveket Språkförsvaret)

Denna artikel publicerades ursprungligen i nätdagboken den 30/7 2018  och i två dagstidningar, d.v.s i samband med den förra valrörelsen. Samma fråga har diskuterats i denna valrörelse. 

Redan för sexton år sedan i samband med riksdagsvalet 2002 lanserade det dåvarande Folkpartiet förslaget om krav på språktest inför svenskt medborgarskap. Inför årets riksdagsval har Liberalerna fått sällskap av såväl Moderaterna som Sverigedemokraterna. Både Kristdemokraterna och Socialdemokraterna har talat om att skärpa kraven på nyanlända att delta i undervisning i svenska.

Det är i och för sig inget principiellt fel att ställa språkkrav i samband med en medborgaransökan. Kärnfrågan är motivet och vad man hoppas uppnå med ett sådant krav. Utgår de nämnda partierna från att en växande andel av invandrarna medvetet inte bryr sig om att lära sig svenska och att de därför behöver en piska, alternativt en morot, för att skärpa sig? Vilka undersökningar visar i så fall detta?

Jag tror att det överväldigande flertalet invandrare i Sverige (och i alla andra länder) inser att de måste lära sig mottagarlandets språk fortast möjligt för att komma någonvart i det svenska samhället. De enda som klarar sig ganska långt utan den inställningen är engelsktalande och en del invandrare, som kan bosätta sig i förorter med koncentrationer av landsmän. Men sådana förorter finns det inte så många av i Sverige. Jag tror helt enkelt – grundat på erfarenhet – att antalet invandrare som inte vill anstränga sig för att lära sig svenska är försvinnande litet. Däremot finns det första generationens invandrare, som har svårt att lära sig svenska, särskilt skriftspråket, beroende på hög ålder, bristfällig skolunderbyggnad eller rentav analfabetism, enspråkighet etcetera.

Enligt 1997 års medborgarskapskommitté fanns det 17 länder, som tillämpade olika språkkrav i samband med medborgarskapsansökningar. Det finns ett antal länder i Europa, som tillämpar olika språkkrav i samband med ansökningar om permanent uppehållstillstånd eller medborgarskap, som exempelvis Danmark, Finland, Island, Norge, Tyskland, Storbritannien, de baltiska staterna med flera. I en rapport till Globaliseringsrådet 2008 jämförde de båda samhällsvetarna Dan-Olof Roth och Per Strömblad femton länder med språkkrav och fyra utan. De kunde inte påvisa några effekter åt endera hållet vad gäller invandrares språkkunskaper eller integration.

Det är en grannlaga uppgift att formulera språkkrav, som varken är för rigida eller meningslösa, och som anger "rätt" kunskapsnivå. Vad innebär det att behärska svenska? Var går gränsen? Alla gränser är mer eller mindre subjektiva.

Det finns flera språkkravsmodeller att välja mellan. USA-modellen innebär att den som söker medborgarskap ska kunna ett femtiotal enkla ord, däribland namnet på sex sekulära helgdagar och två presidenter (Washington och Lincoln). Ordlistan finns tillgänglig i förväg. Detta är meningslös symbolpolitik, men ändå intressant. Myndigheterna räknar i praktiken med att immigranterna ändå kommer att lära sig engelska; om inte, får de skylla sig själva.

Den danska innebär att den som ska bli medborgare måste ha så goda kunskaper i nationalspråket att vederbörande verkligen kan göra sig gällande på det, det vill säga B2-nivå enligt Europarådets färdighetsskala. Det innebär ungefär samma färdigheter som hos en infödd med godkända betyg från avslutad grundskola. En sådan modell, som kanske en del etniska danskar egentligen inte skulle klara, riskerar att bli en utsorteringsmekanism.

Den norska modellen innebär att den som inte kan dokumentera goda norskkunskaper har rätt och plikt till 650 timmars norskundervisning. Däremot finns det inget krav på viss nivå efter de 650 timmarna. Dessutom finns det en möjlighet att göra en språktest, ett snabbspår för dem, som kan lära sig norska snabbare. Den tyska modellen liknar den norska. I regel består den av 600 timmars tyskundervisning och en efterföljande integrationskurs på 100 timmar, som avslutas med en ”Deutsch-Test för Zuwanderer” (DTZ). Enligt Frankfurter Allgemeine Zeitung klarade 48,7 procent av deltagarna 2017 färdighetsnivån B1, vilket ungefär motsvarade årskurs 6. Övriga deltagare uppnådde alltså lägre resultat.

Enligt min mening är den norska modellen att föredra. Den är utformad ur såväl ett rättighets- som ett pliktperspektiv utan att ange en förväntad färdighetsnivå, som ändå är mer eller mindre subjektiv. Det är en rättighet: om modellen blir verklighet i Sverige, är det högst osannolikt att den skulle leda till att deltagarnas kunskap i svenska försämras. Det är en plikt, såtillvida att svenska språket enlig Sveriges språklag 5 § är samhällets gemensamma språk. Dessutom är det fråga om en motprestation; speciellt asylinvandrare erhåller ekonomiskt stöd från samhället fram till dess att de kommer i arbete och som medborgare erhåller de full rösträtt och diplomatiskt skydd vid utlandsresa. I den norska modellen ingår alltså ett slutprov för den som inte vill – eller behöver – följa undervisningen. Man behöver faktiskt inte följa reguljär undervisning för att lära sig svenska. Det är fullt möjligt att lära sig svenska på egen hand; det bästa sättet är att samtidigt skaffa sig en svensk partner. Den norska modellen desarmerar förmodligen också hela problemkomplexet.

Observera att ingen idag är förhindrad att läsa svenska som andraspråk. Det finns alla möjligheter till formell undervisning. Det finns ingen hake på detta område. Man kan naturligtvis alltid diskutera undervisningens kvalité, men de största förståsigpåarna i denna fråga brukar sakna egen erfarenhet av området.

Det är märkligt att vissa partier lägger ner sådan energi på att formulera språkkrav på vissa invandrare, samtidigt som de är beredda att ge frikort till engelskspråkiga invandrare, engelskspråkig undervisning och engelskspråkiga beteckningar. De accepterar engelskspråkiga chefer (exempelvis Karolinska), som inte talar svenska. En partiledare som Ulf Kristersson kan föreslå att Sverige ska rekrytera engelskspråkiga lärare i andra ämnen än engelska vid en tänkt framtida lärarbrist. En stockholmspolitiker som Anna König Jerlmyr tycker att det vore bra om Internationella Engelska Skolan, som har 50 procent av undervisningen på engelska i grundskolan och 90 procent på gymnasienivå, startar en skola i det invandrartäta Rinkeby. Enligt forskning blir eleverna i IES marginellt bättre i engelska, men sämre i svenska, jämfört med elever i den kommunala skolan. Två ministrar, såväl försvars- som utrikesministern, håller tal på engelska på svensk mark, men uraktlåter att se till att talen översätts till svenska så att alla svenska medborgare kan läsa dem. Den nyskapade Myndigheten för digital förvaltning förkortas DIGG (efter digital governance) och ett samarbetsprojekt mellan ett stort antal myndigheter får heta Hack for Sweden.

Det är inte invandrarspråken, som hotar det svenska språkets ställning utan engelskans expansion i tid och otid. För de etablerade riksdagspartierna tycks hotet från engelskan representera en blind fläck. Först när invandrare i Sverige i än större omfattning lär sig engelska i stället för svenska kan de inlemmas i ”hotbilden” mot svenska språket.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)