TT-AP publicerade igår följande nyhetsartikel:

”Användandet av mandarin är ’obalanserat och otillräckligt’ och måste förbättras för att möta den moderna ekonomins krav, anser den kinesiska regeringen.

Målet är att mandarin ska vara det enda språk som används officiellt 2035, även på landsbygden och bland minoriteter.

Kritiker däremot ser kampanjen som del av ett arbete för att utrota etniska minoriteters kulturer och har pekat på att förändringar i utbildningssystem och anställningskrav stadigt har urholkat minoritetsspråkens roll.

Förändringarna i utbildningssystemet har lett till enstaka protester, som i sin tur har avfärdats av Kommunistpartiet som separatism. Regimen hävdar att ett enhetligt språk är nödvändigt för ekonomin och den nationella sammanhållningen.

I den nya kampanjen ingår också skärpt övervakning för att säkerställa att mandarin används av myndigheter, skolor och medier.

Tjänstemän uppmanas också att ’med kraft stärka kinesiskans internationella status och inflytande’ i akademiska kretsar, internationella organisationer och vid globala sammankomster.”

Det enda som är förståeligt i detta sammanhang är att det regerande kinesiska kommunistpartiet vill stärka kinesiskans ställning internationellt. Mot detta kan inga invändningar resas. Däremot innebär den förändrade hållningen till minoritetsspråken och ”dialekterna” ett radikalt brott mot den tidigare minoritetsspråkspolitiken, som fördes fr.o.m 1949. Jag misstänker att regeringen vill stämpla en del minoritetsspråk just som dialekter, ett vanligt knep i dessa sammanhang.Man måste också komma ihåg att de nationella minoriteterna tidigare under ettbarnspolitikens tid faktiskt beviljades dispens från den.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Ann-Marie Engström skriver i facebookgruppen Språkförsvarets vänner:

I SVT:s Morgonstudion intervjuades Lina Axelsson Kihlblom. Hon avslutade med att säga att eleverna måste mötas av "unconditional love" ... Herregud, nej förlåt jag menar Oh my God! så klart. Det ska ställas språkkrav på inflyttade, sägs det ... Men inte på etniska svenskar. Tyvärr känner jag lärare som erkänner att de inte vet skillnaden på var och vart och inte heller vet hur de och dem ska användas. Jag är socialdemokrat och korrekturläsare; fattar ni hur LEDSEN jag är nu?

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I går kväll upplevde jag något konstigt när jag var på väg hem från jobbet vid åttatiden på kvällen. Två män, som såg ut att vara svenskar, klev in i en skåpbil som de hade parkerat på Blekingegatan på Södermalm i Stockholm. Den ene ropade först på perfekt svenska, sedan på engelska till en annan man som kom gående på trottoaren i rask takt. 

Trottoarmannen, som också såg ut att vara svensk, talade även han först perfekt svenska för att sedan övergå till engelska. Männen i skåpbilen smällde igen bildörrarna och körde i väg. Trottoarmannen var på väg till en annan skåpbil som stod parkerad några meter framför den första skåpbilen.

Jag kunde inte hålla mig utan ropade ”Hallå!” efter trottoarmannen. Han vände sig om och frågade irriterat vad jag ville. Han sade att han var jäktad och inte hade tid att prata med mig. Jag undrade hur det kom sig att mannen i den andra skåpbilen och han först hade talat svenska för att kort därefter övergå till engelska. Mannen sade att det inte var viktigt, hoppade in i skåpbilen där ännu en man satt och for i väg.

Min fråga, som lämnades obesvarad, anser jag vara synnerligen viktig.

Christina Johansson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

”Enligt en studie från språkinlärningstjänsten Preply kommer mandarin, spanska, engelska och hindi att vara de fyra mest talade språken i världen år 2050. Alla dessa språk kommer att se en ökning av antalet modersmålstalare, enligt studien, med engelska och spanska som noterar de största ökningarna med 44 procent. Medan mandarin kommer att ha nästan 1,2 miljarder som modersmålstalare år 2050, kommer Kinas åldrande befolkning och minskande födelsetal att begränsa den prognostiserade tillväxten till bara 27 procent.”

Källa: Wa.de

Jag har tyvärr inte hittat Preplys undersökning på nätet. Jag är nämligen skeptisk till förutsägelsen att antalet engelska modersmålstalare skulle öka med 40 procent fram till 2050. Att det skulle öka som lingua franca är dock fullt möjligt. De länder, där engelska fungerar som huvudspråk och modersmål för en stor del av befolkningen, nämligen USA, Kanada, Storbritannien, Irland, Sydafrika, Australien och Nya Zeeland utmärks inte av några höga födelsetal. Ett möjligt undantag är Sydafrika, men frågan är om det också gäller den engelskspråkiga minoriteten i landet. Preplys undersökning bör tas med en stor nypa salt.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

Monica Zetterlund - Underbart är kort

Söndagens svenskspråkiga dikt

Skräddaren tråcklar ihop ännu en sommarkväll,

den har försvunnit in i novemberkvällens

hjärnvindling, en skörhet som knappt ryms

i en tändsticksask men som plötsligt behövs

och som finns där, just där, när det nödvändiga

står gnistrande klart –

Bengt Berg

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I detta debattprogram i NRK diskuteras fenomenet att allt fler norska ungdomar pratar engelska med varandra:

Jag hade också tidigare läst om detta fenomen i Norge. Orsak anges vara inflytande från sociala medier. Men häromveckan blev jag påmind om att fenomenet existerar även i Sverige. Jag åkte bil in till Stockholms centrum. Chaufförens syssling från Sydsverige fick plötsligt ett textmeddelande på mobilen från sitt barn, som jag uppfattade befann sig i de lägre tonåren, som var på engelska. Jag frågade dem båda hur vanligt det var att svenska ungdomar, speciellt i de lägre tonåren, pratade engelska med varandra i stället för svenska. De menade att det var ganska vanligt, särskilt i deras kretsar. Varför, frågade jag. Engelska var "neutralt" enligt ungdomarna.

De som intervjuas i det norska debattprogrammet befinner sig dock i de övre tonåren eller är unga vuxna.

Min fråga: Finns det fler besökare till nätdagboken som stött på detta fenomen hos barn och barnbarn och deras vänner och bekanta?

Peter Rutger Pierrou

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Beteendet kan, med lätthet, även appliceras på att det offentliga Sverige inte låtsas om samt vägrar att tala om det alldeles uppenbara:

Nämligen de allt fler och för Sverige världsunika (inget annat land tillåter dem) fullt ut skattefinansierade språkbytesskolorna med Internationella engelska skolan i spetsen, vilka förstör svenska språket hos elever.

Frågan är varför vi i Sverige ska tillåta dessa skolor när inget annat land gör det och deras verksamhet dessutom går fullständigt stick i stäv mer den svenska språklagen som nu har tolv och ett halvt år på nacken.

Det finns ett starkt fokus på religiösa friskolor och det med all rätt. Det måste dock till ett allmänt uppvaknande och rejält ökat fokus på dessa dödgrävare (språkbytesskolorna) av det svenska språkets ställning.

Deras förmenta tvåspråkighet leder i praktiken till en degradering av svenskas ställning, eftersom ett större språk tenderar till att tränga undan ett mindre om de ges likvärdig status. Jämför exempelvis situationen för svenskan visavi finskan i Finland. På pappret är språken jämbördiga men i praktiken definitivt inte. Vi kan hamna i den situationen i Sverige också eller rättare sagt: Vi är på väg att göra det men har gentemot engelskan.

Skolorna är inte ens fullt ut tvåspråkiga eftersom engelska  används som undervisningsspråk i tyngre och ofta även i fler ämnen än svenska. Dessutom trycks hårt på anglosaxiska traditioner. En rent kolonial verksamhet i mina ögon.

Svenska, vårt officiella huvudspråk  är alltså degraderat till ett att vara andraspråk - i  svensk  skola!

Detta till förmån för det icke-officiella språk som engelska de facto är i landet.

Hur kan våra folkvalda tillåta och inte låtsas om denna pågående och tilltagande degradering av svenska språket (och därmed på sikt även i samhället i stort) svensk skola?

Alla goda krafter måste hjälpas åt med att stärka svenska språkets ställning. Såväl inom skola som i hela samhället.

Per-Owe Albinsson 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Återigen har det älvdalska språket hamnat bland de erkända språken. Detta tack vare 22-årige Harris Mowbray i Washington och den statliga svenska Punktskriftsnämnden. Om ungefär ett år ska det finnas punktskrift och datorprogram så att älvdalska böcker och texter kan läsas också av blinda och synskadade varhelst i världen de är. Och erfarenheterna från detta projekt kan hjälpa de minoritetsspråk i Sverige som ännu inte har punktskrift, enligt punktskriftsnämnden.

Det är en ganska spännande historia. Den börjar i Kalifornien där den nu 22-årige och språkintresserade Harris Mowbray för snart tio år sedan fick höra talas om älvdalska eftersom han var intresserad av nordiska språk.

Tiden gick och Harris började så småningom intressera sig för Braille-skrift, eller punktskrift som kanske de flesta säger. I dag studerar han internationella relationer och diplomati i USA:s huvudstad Washington. Men intresset av att hjälpa små och hotade språk med punktskrift har han kvar.

– Jag är speciellt intresserad av små och hotade språk och har jobbat med punktskrift för språk i hela världen, bland annat i Kaukasus, Afrika och Polynesien. Jag gjorde ett förslag för karelskan i Ryssland, men den ryska regeringen stoppade det, berättar han.

Här i Sverige gick det bättre. Den statliga Myndigheten för tillgängliga medier (MTM) där Punktskriftnämnden ingår var mycket positiva då de fick Harris Mowbrays förslag. Nämndens sekreterare Björn Westling:

– Punktskriftsanvändare har rätt att tillägna sig litteratur och annat, även om det är på älvdalska, säger Björn som fortsätter:

– Jag har ingenting emot att ni tar detta som ett erkännande av älvdalskan som ett språk, rent språkligt så verkar det ju vara så.

– Vi sätter nu igång ett projekt inom nämnden och vi har givit Fredrik Larsson i uppdrag att jobba med detta.

Någon gång på vårkanten ska arbetet med att göra de nya punktskriftstecken som behövs, för att man ska kunna skriva och läsa älvdalska, vara färdigt.

Björn Westling, sekreterare i Punktskriftsnämnden, har satt i gång projektet med att göra punktskrift för det älvdalska alfabetet.

Då har också dataprogrammen som behövs för att översätta datortext till punktskrift och tvärtom uppdaterats. För att detta ska gå måste älvdalskan, liksom andra språk i världen, ha en ISO-kod, som talar om för datorn vad det är för språk det handlar om. Och en ISO-kod, det fick älvdalskan av organisationen SIL för flera år sedan.

När arbetet med att göra ett punktskriftsalfabet för älvdalska är klart så kommer blinda och synsvaga att kunna få texter som finns i elektronisk form översatta till punktskrift om de har de hjälpmedel som behövs och som regionerna kan ordna fram.

Man ska kunna delta i till exempel den kurs ”Älvdalska bytes mot armhävningar” som sedan ett år går dagligen på Facebook. Och man ska kunna skanna in litteratur och texter på älvdalska och läsa eller få den utskriven som punktskrift om man har rätt utrustning.

– Då får älvdalska samma förutsättningar som engelska, svenska och alla andra erkända språk, säger Fredrik Larsson.

Förespråkarna för älvdalskan ser detta projekt som ännu ett steg närmare ett formellt erkännande som språk, även av regeringen, som än så länge motarbetar älvdalskan.

I Älvdalen är många glada över denna nyhet som ökar älvdalskans status ännu mer. Kommundirektör Stefan Linde:  

– Helt fantastiskt att även blinda människor nu kan inkluderas.

Peter Egardt (S) och Kommunalrådet Kjell Tenn (C) är helt överens om att det är ”helt fantastiskt” att älvdalskan nu ska kunna skrivas och läsas även av blinda människor, var de än befinner sig i världen.

Peter Egardt:

– Allt sånt här ger det älvdalska språket en högre status och att ännu en statlig myndighet behandlar Älvdalskan som ett språk gör att vi kommer ännu ett steg närmare ett erkännande.

Synskadades Riksförbund Annicka Östling, ordförande för SRF Dalarna:

– Det är jätteviktigt. Jätteviktigt! Punktskrift är det som en del blinda har som skriftspråk.

Peter Folkesson, ordförande i föreningen Ulum Dalska (betyder ”Vi ska prata älvdalska”) är självklart också mycket glad för detta projekt.

– Ja, det är väldigt roligt. Extra roligt då många älvdalingar lider av den så kallade Älvdalssjukan, som är en ärftlig sjukdom som förstör den Gula fläcken i ögonen och orsakar blindhet i värsta fall, säger Peter Folkesson.

Björn Rehnström

Ytterligare information och ev. intervjuer: Kommundirektör Stefan Linde: Tel 0251- 312 01

Peter Folkesson, ordförande i föreningen Ulum Dalska: Tel 070- 392 07 77

Björn Westling, sekreterare Punktskriftsnämnden: Tel +46 40 653 27 56 / +46 76 540 27 86

Fredrik Larsson projektansvarig för att ta fram älvdalskt punktskrift: Tel 070- 175 04 78

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)