Regeringen antog på sitt sammanträde den 8/2 2007 ett kommittédirektiv om en svensk språklag. Kärnan i detta direktiv är att ”en lagreglering ska avse svenska språkets status och ge en tydlig signal om den vikt som svenska språket har”, d.v.s att svenska språket får status av officiellt språk i Sverige. Detta är ett viktigt steg i att befästa svenskans ställning, fr.a gentemot engelskan, vilket också indirekt tas upp i direktivet: ”Språkkommittén konstaterade att mot bakgrund av samhällsutvecklingen kan svenska språket i likhet med många andra språk riskera att på sikt trängas undan av mer dominerande språk inom vissa områden i samhället. Tillgången till det svenska språket är av central betydelse för de människor som verkar och bor här. Det är en förutsättning för att fullt ut kunna delta i det svenska samhället och för en levande demokrati.”Direktivet innehåller dock viktiga begränsningar, som är onödiga:”Utredaren ska ta sin utgångspunkt i Språkkommitténs bedömning att en språklag inte bör reglera språkriktighetsfrågor eller språks användning inom olika områden, utöver den offentliga förvaltningen. Inte heller bör sanktioner knytas till en språklag.”Det är helt korrekt att en språklag inte bör reglera språkriktighetsfrågor, eftersom språket ständigt är statt i förändring. Däremot är det en onödig begränsning att språklagen enbart bör reglera språkanvändningen inom den offentliga förvaltningen. I Språkförsvarets utkast till språklag för Sverige heter det i stället:”14.2.§ De som kan ställas till svars för överträdelser av denna lag är myndigheter, institutioner, inrättningar och föreningar, som helt eller delvis finansieras med skattemedel, företag, som till sin huvuddel ägs av svenska medborgare, eller sådana som har sitt huvudkontor i Sverige liksom företag som har inträtt i någon form av ekonomisk förbindelse med svensk myndighet. Privatpersoner kan aldrig ställas till svars för överträdelse av denna lag.”Allt som Sveriges medborgare finansierar genom skattemedel, skall också svenska folket utöva inflytande över genom riksdagen och dess lagstiftningsmakt. Företag, som till sin huvuddel ägs av svenska medborgare, eller sådana som har sitt huvudkontor i Sverige, har fått och får olika bidrag och subventioner från svenska staten. Dessa företag drar också nytta av den infrastruktur, som har finansierats av den offentliga sektorn, d.v.s ytterst av skattemedel. Detsamma gäller företag, vilka har inträtt i någon form av ekonomisk förbindelse med svensk myndighet.Det är också märkligt att frågan om sanktioner utesluts på förhand. Det finns ett stort antal lagar och förordningar (även bortsett från brottsbalken), som innehåller vitesbestämmelser:(SFS-nummer inom parentes) Rennäringslag (1971:437) Fastighetstaxeringslag (1979:1152) Begravningslag (1990:1144) Lag (1949:183) om flottning i Torne och Muonio gränsälvar Sjölag (1994:1009) Lag (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartygLag (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i SverigeLag (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.mMarknadsföringslagen (1995:450)Lag (1976:839) om Statens va-nämndLag (1978:160) om vissa rörledningarKungörelse (1974:661) om uppgifter för galt- och betäckningsstatistikenLag (2003:113) om elcertifikatLag (2006:412) om allmänna vattentjänsterLag (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartygLag (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållandenFörordning (1956:413) om klassificering av köttLag (1977:439) om kommunal energiplaneringVäxtförädlarrättslag (1997:306) Förordning (1975:929) med vissa bestämmelser om fartygs identifieringLag (1974:191) om bevakningsföretagLag (2006:647) om finansiella åtgärder för hanteringen av restprodukter från kärnteknisk verksamhetLag (1975:74) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter för trädgårdsnäringenBilskrotningslag (1975:343)Utsädeslag (1976:298)Lag (1982:1004) om skyldighet för näringsidkare, arbetsmarknadsorganisationer m.fl att delta i totalförsvarsplaneringenLag (1961:181) om försäljning av teknisk sprit m.mLag (1982:315) om styrelserepresentation för samhället i vissa stiftelserLag (1966:742) om hotell- och pensionatrörelseLag (1982:636) om anordnande av visst automatspelLag (2006:496) om blodsäkerhetLag (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet Lag (2006:805) om foder och animaliska biprodukterLag (2006:807) om kontroll av husdjur, m.mLag (2003:367) om lastning och lossning av bulkfartygLag (2005:426) om arbetstid m.m för flygpersonal inom civilflygetLag (1988:950) om kulturminnen m.mLag (1998:31) om standarder för sändning av TV-signalerJag tänker inte diskutera vilka lagar som är viktigaste – jag påstår bara att en språklag är minst lika viktig som någon av dessa.Per-Åke Lindblom Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret.

Tidskriften Språkvård, som ges ut av Språkrådet och utkommit sedan 1965, läggs ned efter sommaren. Prenumeranterna får i stället under hösten den nystartade Språktidningens tre första nummer.– Vi tycker att Språkvård är en bra tidskrift, säger Olle Josephson, chef för Språkrådet och redaktör för Språkvård. Men språkfrågorna skulle behöva nå fler än Språkvårds 6 500 prenumeranter, och den tidskrift vi önskar har vi varken resurser eller kompetens att göra. När därför en sådan tidskrift nu blir verklighet, väljer vi i stället att satsa våra språkvårdskrafter på det vi verkligen kan. Dessutom kommer vi att medarbeta flitigt i Språktidningen.Språktidningen ska komma ut med sex nummer om året, med start efter sommaren. Det är tänkt att bli en bred populärvetenskaplig tidskrift, mest om svenska, men också om andra språk i Sverige och världen, med reportage, praktiska skrivråd och forskare som skriver begripligt om nya resultat. Tidningen är helt fristående, och chefredaktör och ansvarig utgivare är Patrik Hadenius som kommer från Forskning & Framsteg. Stödet från vetenskapssamhället är stort. Bland annat har Vetenskapsrådet, Svenska Akademien, Vitterhetsakademien och Riksbankens jubileumsfond givit omfattande startbidrag.– Språkrådet har varit med i diskussionerna om Språktidningen, och det ser mycket lovande ut, säger Olle Josephson. Men visst känns det vemodigt att lägga ned Språkvård som gjort så mycket nytta, även om jag inte tror att tidskriften på längre sikt hade någon framtid i sin nuvarande form. Vi försöker resonera som gamla idrottsstjärnor: man ska lägga av medan man ännu står på toppen.För ytterligare information kontakta Olle Josephson, Olle.Josephson@sprakradet.se, eller Patrik Hadenius, patrik@spraktidningen.se.(Texten är hämtad från Språkrådets webbplats)Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret.