Idag visade ABC-Nytt ett inslag under rubriken "Svengelskt Stockholm". I ingressen till den åtföljande nyhetsartikeln heter det:

"Allt fler använder sig av engelska namn istället för svenska. Stockholms stads verksamheter och projekt har anammat trenden. Härom veckan presenterade Stockholm stad planerna för det nya Globenområdet, Stockholm Entertainment District."

Läs mera här eller se själva inslaget, som ligger på nätet en begränsad tid.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

På Lingvistbloggen den 9 juli skriver Östen Dahl:

Detta rykte undersökte Olle Käll och undertecknad ganska noggrant inför utarbetande av artikeln ”Hur svenskan devalverades i EU – och Sverige" som publicerades i en rad tidningar och tidskrifter hösten 2007 – se också ”Tematiskt Arkiv/Svenskan i EU” på Språkförsvarets webbplats.

Ryktet uppstod redan 1991 – inte 1994 – på grund av en intervju med Christian Andersson, pressråd vid den svenska delegationen i Bryssel, i Arbetet den 28 juli samma år, eftersom denne menade att ”svenskan blir nog aldrig ett EG-språk”. Detta hans yttrande ledde till febril aktivitet bland inte bara svenska utan även nordiska språkvårdare. Bland annat skrev Sture Allén en artikel, ”Varar svenskans värde”, i SvD. Det nordiska språkmötet på Island augusti 1991 riktade också en uppmaning till den svenska regeringen att under inga omständigheter frångå principen att alla EG-medlemmars nationella språk skulle vara likaberättigade. Svenska språknämnden skrev ett brev senare samma år till Ulf Dinkelspiel, dåvarande EG-minister, som svarade att det ”är vår självklara utgångspunkt att svenska språket skall ges samma ställning som övriga nationella språk i EG.”

Men det finns ändå frågetecken kring den svenska linjen.

För det första: Fanns det överhuvudtaget någonting att förhandla om? Då som nu gällde linjen att alla länder som blir medlemmar som blir medlemmar i EU avgör vilket eller vilka av landets språk de vill ska bli officiella språk. En kandidatstat kan alltså avstå från att föreslå sitt eller sina officiella språk som officiella EU-språk. Men några förhandlingsduster behöver inte utkämpas för denna frågas skull.

För det andra försökte vi kontrollera om de finländska EU-förhandlarna hade haft några problem när de föreslog att finska och svenska skulle bli officiella EU-språk. Ingen, med insyn i de finländska EU-förhandlingarna, kunde erinra sig några problem.

För det för det tredje har det cirkulerat ett rykte både i Finland och Danmark om att Sverige inte alls drev frågan om svenskans likaberättigande i EU. Pia Jarvad, Dansk Sprognævn, skrev 1995 att man i Sverige seriöst övervägde att inte kräva svenskan likställd vid inträdet i EU. Johanna Parikka-Altenstadt skrev i ett blogginlägg 2007 att Ulf Dinkelspiel inte hade kravet på att svenska skulle bli ett officiellt EU-språk på sin lista och att det var Finlands förtjänst att svenska blev officiellt språk i EU. Ulf Dinkelspiel har på direkt förfrågan sagt att detta är ”nys”.

För övrigt skedde den svenska EU-delegationens förhandlingar 1991 – 1994 normalt på engelska, vilket har bekräftats av Ulf Dinkelspiel. Enligt en vanligtvis initierad källa i EU är Sverige det enda ansökarland, som inte bedrivit förhandlingarna på sitt eget huvudspråk.

För att få fram hela sanningen måste man vända på ytterligare några stenar.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Språkrådet berättade i går om ”Fråga biblioteket”. Hos Fråga biblioteket, en tjänst hos Internationella biblioteket, kan man få hjälp och vägledning när man söker information om böcker på olika språk. Bibliotekarier från hela Sverige, på både folkbibliotek och forskningsbibliotek, hjälper en med tips på litteratur, att hitta bra informationskällor och att söka i bibliotekens databaser. Både information och sökmöjligheter ges på en rad olika språk – en förtjänstfull service som man inte ofta upplever i Sverige. Man kan naturligtvis också besöka Internationella biblioteket på plats, på Odengatan 59 i centrala Stockholm.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)