Hillo

10 mars 2010 11:56

Man kan säga att intervjun var en något frustrerande upplevelse. Först vid uppringningstillfället - kl 05.35 - fick jag veta att programinslagets längd skulle vara 3 - 4 minuter och inte c:a 15 som jag hade inbillat mig. Jag hade laddat upp med en mängd bestickande argument för vår kamp, av vilka nu bara en bråkdel skulle få rum inom den snålt utmätta tiden.

Ett av argumenten hade jag kommit på under en av mina vakna stunder natten innan, då nervositeten inför den viktiga begivenheten gjorde det svårt att sova sammanhängande. Jag skulle stå på barrikaderna till försvar av det svenska språket - ett tungt ansvar låg på mina späda axlar ;-). Man kan bli sömnlös för mindre.

Nåväl, jag lyckades få med min nattliga idé i slutet av intervjun. Med hänvisning till en av de för tillfället mest förhärskande riktlinjerna i vårt dagliga liv, nämligen konsumtion och bruk av NÄRPRODUCERAT, föreslog jag att vi överför denna lovvärda insikt även till språket. Varför bruka ett språk som hämtas långt bortifrån, när vårt bästa språk är just NÄRPRODUCERAT?

Jag är faktiskt lite stolt över att ha kommit på detta.

En som också förordar närproducerat!

10 mars 2010 13:59

Mycket väl valda ord av Språkförsvarets Hillo Nordström!

Precis som hon exempelvis påpekar dör den egena kulturen (men även en stor del av en människas identitet) om dennes språk försvinner. Något att tänka på för ¨låt-gå-människor" och oreflekterande anglofiler.

Slutklämmen är klockren. Varför gå över ån efter vatten? Svenskan finns här mitt ibland oss - färdig att användas. Låt oss göra just det!

PS! Med svenska kan vi göra oss förstådda bland drygt 20 miljoner människor. Det är inte "kattskit". DS!