Språkförsvaret har begåvats med en recension på bloggen Stilisten den 10/3 2011. Jag vill inte påstå att recensionen är elak, snarast missvisande, eftersom författaren inte riktigt tycks ha förstått vad Språkförsvarets språkpolitik går ut på. Hon berättar att hon roat sig med att kika runt inne på språkförsvarets hemsida och rekommenderar läsarna att göra detsamma, ”om du vill fnissa lite åt människor som med rabiat frenesi försöker hävda det svenska språket och att man i Sverige ska använda svenska”.

Redan här reagerar jag. ”Rabiat frenesi”? Menar hon att det överhuvudtaget är fel att försvara ett språk mot ett annat? Är det fel att försvara svenskan gentemot engelskan? Är det fel att lägga ner så mycket energi på det? Vad exakt är det som man kan fnissa åt?

Artikelförfattaren väljer sedan ut ett antal citat, som hon tycker utmärker Språkförsvaret. Men är detta ett lämpligt angreppssätt för den som vill sätta sig in i en organisations språkpolitik? Jag skulle vilja rekommendera henne samma förhållningssätt som en gammal bekant till mig från samma rörelse på 1970-talet. Han berömde en viss artikel på sin blogg, vilket jag noterade, varvid jag i ett mejl till honom påpekade att jag var medförfattare till artikeln och upplyste honom om Språkförsvarets existens. Med en spårhunds säkra instinkt gick han direkt till det viktigaste dokumentet på Språkförsvarets webbplats, nämligen ”Förslag till programförklaring”. Detta dokument uttrycker i koncentrerad form Språkförsvarets språkpolitiska linje. Det bygger i sin tur bl.a på dokument som

• Vanliga frågor
• Utkast till språklag för Sverige
• Förslag till språkpolitik för den svenska högskolan
• Försvara den nordiska språkgemenskapen – stärk grannspråksundervisningen
• En kommentar till ”Språk för alla – en språklag”

Författaren ger också sken av att Språkförsvaret prioriterar språkvårdsfrågor. Detta är inte korrekt.

Språkförsvaret försvarar svenskan, särskilt gentemot engelskans expansion, förordar mångspråkighet och mellannordisk språkförståelse. I begreppet mångspråkighet innefattas inte bara det önskvärda i kunskaper i stora främmande språk utan också stöd till minoritetsspråk och hemspråk.

Även om Språkförsvaret anser att statusvården måste prioriteras, betyder detta inte att vi anser språkvård är oviktigt. Sverige har redan en förhållandevis välutvecklad språkvård med myndigheter, institutioner och föreningar som Språkrådet, Svenska Akademien, Språkvårdssamfundet liksom en rad terminologigrupper. Detta arbete stöder vi.

Dessutom är frågan var gränsen mellan statusvård och språkvård går. Språkförsvaret menar att namngivning av myndigheter, företag, projekt, arrangemang etc. på engelska i stället för på svenska är en statusfråga, inte en språkvårdsfråga. Byte av språk i dessa sammanhang signalerar alltid att engelskan har högre status än svenskan och markerar ”globalisering” och modernitet. Det var därför som Språkförsvaret JO-anmälde beteckningar som Stockholm Business Region, Stockholm Visitors Board, Luftfartsverkets ”airport” liksom kommunala engelskspråkiga slagord.

Författaren tycks se Språkförsvarets medlemmar som en samling knäppgökar. Då är den stora frågan varför medlemmar i Språkförsvaret har lyckats publicera sig i så många publikationer i Sverige – se Språkförsvarets författararkiv. Språkförsvaret spelade dessutom onekligen en viss roll i tillkomsten av en språklag för Sverige 2009, hur stor är svårt att mäta.

Jag hoppas dock att författaren är en kvinnlig motsvarighet till Saulus på väg till Damaskus.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 

eb

16 mars 2011 21:20

Läste just nu recensionen på Stilisten, och min första tanke var: kan det lilla inlägget som gjordes där verkligen ens kan kalla för recension..? Då det helt saknar analys eller vettiga värderingar som anförda mot språkförsvarets hemsida. I stort sett presenterar författaren enbart ett antal citat som hon finner lustiga, och troligen är hon rätt själv om det..

Tragiskt nog visar denna arbetslösa "språkvetare" att hon fortfarnade hör hemma i skolbänken -där hon (trots examen) också sitter, och också bör sitta tills den dagen hon inser värdet av den organisation som ytterst försvarar essensen av det som hon (med sin vetsap om) hoppas på att kunna försörja sig med.

 

lr.

20 mars 2011 15:50

"Författaren tycks se Språkförsvarets medlemmar som en samling knäppgökar. Då är den stora frågan varför medlemmar i Språkförsvaret har lyckats publicera sig i så många publikationer i Sverige "

Även om språkförsvarare är allt annat än knäppgökar bör det sägas att man kan bli publicerad utan att ha speciellt avancerade tankar att komma med.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hets mot språkpoliser pågår. Dessa har alltid varit mina vänner. Redigerare, korrekturläsare! Liksom för övrigt alla poliser (utom möjligen Säkerhetspolisen). Jag kallar dem ibland äkthetskontroller, de där språkpoliserna: ”Så där kan du inte s...

Denna text är hämtad från Lars Engwalls artikel Listen to Eva Forslund and Magnus Henrekson, Please! i Econ Journal Watch september 2022.   ”Utbildning   En person med engelska som modersmål som lärare vid till exempel ett svenskt unive...

Söndagens svenskspråkiga sång och dikt 2024-04-28   Söndagens svenskspråkiga sång   Björn Afzelius – Ikaros   Söndagens svenskspråkiga dikt   I trädgården   Barnet i trädgården är ett underligt ting: ett litet litet djur...

  (Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret) ...

  (Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)     ...