Direktlänk till inlägg 4 oktober 2011
(Detta är ett svar på ett tidigare brev från Lars Melin)
Bäste Lars,
jag blev dessvärre inte perplex, när jag läste dina rader utan jag hade väntat mig någonting i den här stilen.
I.
Du påstår att innehållet på Språkförsvarets startsida är mer ”hatfyllt än pragmatiskt”. Men på vilket sätt?
De rader som du citerar är samtliga retoriska frågor, som syftar på faktiska förhållanden.
”Varför breder engelskan ut sig på svenskans bekostnad? Varför använder svenska myndigheter sig överhuvudtaget av engelska beteckningar på olika enheter, byggnader, projekt och evenemang?
Det enda språk som expanderar på svenskans bekostnad är engelska, inte andra främmande språk, minoritetsspråk eller invandrarspråk. När det gäller namngivning av offentliga enheter etc. anser Språkförsvaret att den ska ske på svenska, men att andra språk kan användas parallellt. När Språkförsvaret JO-anmälde Stockholms stad juli 2009, genomförde Aftonbladet en webbomröstning om "Ska kommuner och myndigheter få använda engelska slogans?" med 8790 deltagare. Bara 34,9 % svarade ett obetingat ja på den frågan. Tror du verkligen att de tvåtredjedelar som svarade nej, hatade engelskan?
Borde det inte vara en garanterad rättighet att få t.ex bruksanvisningar och resevillkor på svenska i Sverige?
På vad sätt är denna fråga ”hatfylld”? Är det inte i stället en självklarhet att bruksanvisningar och resevillkor ska finnas på svenska i Sverige?
Varför visas så många långfilmer på engelska och så få på svenska och andra språk i svensk tv? Varför är så många reklaminslag i tv och i andra massmedia i Sverige på engelska?
Dessa frågor är heller inte gripna ur luften. I en undersökning som Olle Käll gjorde av långfilmsutbudet i svenska tv-kanalen under perioden 15/9 2005 – 14/9 2006 visade det sig att drygt 72 procent av långfilmerna var engelskspråkiga, knappt 14 procent svenskspråkiga och resten kom från övriga världen. Om du inte tycker att detta är ett problem, är en sak, men att kalla frågorna hatfyllda är enbart fånigt.
Är det helt självklart att 90 procent av alla avhandlingar ska skrivas på engelska vid svenska universitet, vilket numera sker? Verkar det inte lite bakvänt att föredrag och seminarier hålls på engelska, trots att alla förstår svenska?
Ja, vad är det för fel på dessa frågor? I mitten av 1800-talet, då svenska ersatte latinet som avhandlingsspråk vid Uppsala universitet, skrevs faktisk alla avhandlingar på svenska under ett antal år vid detta universitet. Det är verkligen fråga om en mycket stor förändring sedan dess.
Förlorar inte svenskspråkiga på att svenska företag går över till engelska som koncernspråk?
Denna fråga kan naturligtvis besvaras med ett nej, men det gör inte frågan hatfylld.
Går inte kunskap förlorad när engelska införs som första undervisningsspråk vid svenska skolor?
Varför skulle denna fråga inte vara relevant? Förutom att detta undervisningssystem degraderar svenskan som undervisningsspråk, måste man dessutom fråga sig hur effektiv en sådan undervisning är. Om lärarna inte har engelska som modersmål, och eleverna inte behärskar engelska lika bra som sitt modersmål, brukar man tala om en kapacitetsförlust på 30 procent.
Är det inte ett fattigdomsbevis att svenska idrottsklubbar skaffar sig namn i stil med "Hawks" i stället för "Hökar", eller att svenska tv-program ges titlar som ’Cold case Sverige’?”
Vad tycker du att det är? Utslag av kreativitet? Mycket enahanda i så fall. Som den arabiska lingvisten, Ibn Hazm, konstaterade redan för tusen år sedan: ”Ett språk kan inte utföra några gärningar och det finns ingen helig text som förlänar kännemärket överlägsenhet till ett språk över ett annat.” Det är numera alltid bara ett språk som tillmäts dessa magiska egenskaper i Sverige, engelskan.
II.
Ditt problem är snarast att Språkförsvaret skjuter in sig på engelskan, eftersom vi menar att engelskan är det enda språk i Sverige som expanderar på svenskans bekostnad. Vi har naturligtvis inte något emot engelskan i sig. Redan efter de rader som du citerar heter det ju: ”Språkförsvaret inser naturligtvis engelskans gångbarhet som internationellt andraspråk.” Språkförsvarets utgångspunkt är att varje språk har ett egenvärde, vilket självfallet också inkluderar engelskan. Dessutom länkar webbplatsen ofta till artiklar på engelska. Förmodligen är det så att alla medlemmar i Språkförsvaret behärskar engelska, ja, vi har t.o.m medlemmar och sympatisörer som har engelska som modersmål. Den inledande artikeln i vår nyutkomma antologi är skriven av en engelsman. Jag skriver på engelska och tre andra främmande språk på min privata schacksida. Anklagelsen att vi skulle hata engelskan är helt enkelt nipprig.
Du tycks mena att man inte får försvara ett mindre språk mot ett större, som expanderar på det förras bekostnad. Drar du någon som helst gräns? Får företrädare för de ursprungsspråk som hotas av utplåning i Nord- eller Latinamerika och Australien försvara sina egna språk gentemot engelskan, spanskan och portugisiskan? Får minoritetsgrupper i Afrika och Asien försvara sina språk gentemot olika majoritetsspråk, som hotar att ”äta upp” de mindre språken? Är det uttryck för hat när den irländska regeringen satsar på att revitalisera iriskan eller när walesarna försvarar kymriskans ställning? Får bretonerna försvara sitt språk gentemot den franska centralmakten? Drar du händelsevis gränsen vid ett språk av svenskans storleksordning?
Språkförsvaret har pläderat för mångspråkighet i stället för en ensidig satsning på engelskan alltsedan nätverkets bildande 2005. Det är glädjande att denna insikt även börjar sprida sig inom tongivande kretsar i Sverige – se Metta Fjelkners/Tobias Krantz debattartikel om en ökad satsning på tyska och kinesiska i Dagens Nyheter härförleden. Om du månar om engelskan för att du tror att du befinner dig vid moderniseringens framkant, har du fel. Utvecklingen håller på att springa förbi dig. Vi går nämligen mot en multipolär värld, där de engelskspråkiga ländernas, främst USA:s, inflytande kommer att minska i takt med att deras andel av världens BNP kommer att minska. Redan 2025 beräknas Kina ha uppnått samma BNP som USA – 2050 en dubbelt så stor BNP. Denna utveckling kommer att få dramatiska konsekvenser, politiskt, militärt, kulturellt – och språkligt. Inte så att engelskan automatiskt kommer att ersättas som internationellt lingua franca; på den punkten är det meningslöst att göra några förutsägelser. Däremot kommer andra språk än engelska växa i betydelse, kinesiska på grund av anförda skäl och andra språk av både ekonomiska och demografiska skäl.
Därför innebär att en mångspråkig plattform utgör en helgardering såväl som en spetsfördel för både individer och stater. I framtiden kommer det inte att räcka med enbart engelska.
III.
Det tycks som om du heller inte kan skilja på statusvård, försvar av ett språks ställning, och språkvård. Språkförsvaret prioriterar det förstnämnda som enda språkorganisation i Sverige. I ett inledningsförande vid Språkvårdssamfundets möte i Uppsala den 28/10 2010 tog jag upp distinktionen mellan statusvård och språkvård.
”Det är alltså viktigt att bygga en vall mot engelskan, d.v.s inrikta sig på statusvård för att förhindra ytterligare domänförluster för svenskans vidkommande. Språklagen ingår i denna vall. Redan den intensiva språkdiskussion, som fördes fr.o.m 2005 och som fokuserade på behovet av en språklag, höjde den språkliga medvetenheten i Sverige. Nu representerar språklagen dock snarast en minsta gemensam nämnare; annars skulle den knappast ha antagits enhälligt av riksdagen.
Dessutom har språklagen vissa brister. Den är enbart en skyldighetslag för myndigheterna i stället för en kombinerad rättighets- och skyldighetslag med fokus på den enskilde medborgarens rättigheter. Den har en begränsad räckvidd; den är tvingande enbart vad gäller kärnområdet, d.v.s i fråga om protokoll, beslut, föreskrifter och andra dokument av liknande karaktär. T.o.m regeringens engelskspråkiga e-postadresser faller egentligen utanför kärnområdet, enligt JO.
Även om Språkförsvaret anser att statusvården måste prioriteras, betyder detta inte att vi anser språkvård är oviktigt. Sverige har redan en förhållandevis välutvecklad språkvård med myndigheter, institutioner och föreningar som Språkrådet, Svenska Akademien, Språkvårdssamfundet liksom en rad terminologigrupper. Det är viktigt att detta arbete fortsätter, medan vallen byggs.
Dessutom är frågan var gränsen mellan statusvård och språkvård går. Språkförsvaret menar att namngivning av myndigheter, företag, projekt, arrangemang etc. på engelska i stället för på svenska är en statusfråga, inte en språkvårdsfråga. Byte av språk i dessa sammanhang signalerar alltid att engelskan har högre status än svenskan och markerar ”globalisering” och modernitet. Det var därför som Språkförsvaret JO-anmälde beteckningar som Stockholm Business Region, Stockholm Visitors Board, Luftfartsverkets ”airport” liksom kommunala engelskspråkiga slagord.”
När det gäller språkvård, anser Språkförsvaret att det mest angelägna är att mota inlåning av onödiga engelska ord i grind. Men det framgår tydligt av vårt utkast till språklag 2006 att vi inte hade några ambitioner avseende språkbruket i allmänhet:
”4 § 3. Denna lag är icke tillämplig för språkanvändningen i icke-officiella sammanhang, i privat och intern kommunikation, eller i tjänster, ceremonier, ritualer eller andra slag av verksamhet hos religiösa organisationer.”
Jag vidhåller att Språkförsvaret har en pragmatisk syn på inlåning av främmande ord. Redan i ”Vanliga frågor” från 2005 skrev vi:
”Ett språk behöver alltid nya ord för nya fenomen, företeelser och saker. Att införliva ord från andra språk är inget problem bara de inte ersätter befintliga, välfungerande uttryck. Införandet av ett främmande ord berikar, om det inte redan finns ett motsvarande uttryck på svenska, eller så blir svenskan en nyans rikare.”
Frågan om vilka främmande ord som är onödiga eller inte kan bara avgöras konkret och från fall till fall. Det finns heller ingen facit eller avprickningslista. Det är alltså en fråga för fortlöpande diskussioner. Däremot vore det fel att fokusera på språkvård; det är viktigare i nuläget att bygga en vall än att leta ogräs.
Per-Åke Lindblom
(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)
(Brev till ledarredaktionen, kulturredaktionen och språkspalten på Svenska Dagbladet) Jag känner mig träffad av formuleringen "Jag har ingenting emot att språket förändras, men ..." (SvD 20 september 2024). Emellertid ligger Mikael Parkva...
Så tror Philip Seargeant, författare till ”Future of Language”, att AI kommer att forma vår kommunikation Intervjun publicerades i Live Science den 24 september. Ilustrationer finns i originaltexten - se länk i slutet av texten. ...
Upptäckte av en slump ett program i radio med ovanstående namn där tre personer, som namnet antyder en vardera från Norge, Sverige och Danmark, samtalar på sitt respektive språk. Bra om man vill öva upp sin hörförståelse av de andra två stora nordisk...
Yair Sapir, språkforskare och universitetslektor i svenska vid Högskolan Kristianstad, har ägnat de senaste 20 åren åt att studera den mycket speciella älvdalskan. Nu släpper han, tillsammans med Olof Lundgren, doktorand i lingvistik vid Lunds univer...
(Inledning vid IMPLAN-konferensen i Oslo den 2/5 – 3/5 2008) Det här föredraget hölls 2008 och publicerades i en engelsk version i "Language and Power", sid. 283 - 288, Mkuki na Nyota Publishers Ltd 2009. Inte mycket har förändrats sedan ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
|||
24 |
25 | 26 | 27 |
28 | 29 |
30 | |||
31 |
|||||||||
|
Irriteras du av ett onödigt engelskt lånord och kan föreslå ett ersättningsord? Skicka det i så fall till ersattningsordet@sprakforsvaret.se. Om granskningsgruppen tycker att det är ett bra ord, belönas du med "Svenskan - ett språk att äga, älska och ärva" och ordet förtecknas också i avdelningen "Säg hellre!"