Direktlänk till inlägg 16 december 2012

Om skrift- och talspråk, särskrivningar och uttalsregler

Av Nätverket Språkförsvaret - 16 december 2012 20:26

(Debattartikel)


I inledningen av tredje upplagan (1948) av verket "An Outline of English Phonetics" av Daniel Jones (1881-1967), anges grundvalen för hans uttalsordbok "An English Pronouncing Dictionary". Uttalet som där beskrivs är baserat på så kallad Received Pronounciation, en beteckning som han säger har tillkommit "i brist på bättre". Han vill också betona, att det finns andra typer av uttal, som han anser likvärdiga.  Denna generösa inställning har resulterat i att varje enhet oftast erbjuder ett eller flera uttalsalternativ till engelskt uttal. "An English Pronouncing Dictionary" har varit i bruk i över 80 år och från och med den 16:e upplagan inkluderas även amerikanskt uttal och stavning. Ord som användes av större grupper inom det engelska riksspråkets gränser, ansåg Jones också vara berättigade att bli företrädda i uttalsordboken. Han tillfogar för övrigt också, att inte två personer av samma nationalitet utalar sitt eget språk exakt likadant.

 

Men Daniel Jones övergripande regel om hänsyn till vissa språkgrupper i samhället var åtminstone begränsad och inte löst förlorat släpphänt inför diverse språkliga modenycker, inte minst pådrivna av ungdomens omdömeslösa och spänningsmotiverade hängivenhet till vad som råkade smaka fågel för tillfället. 


Med tanke på den turbulenta utveckling som dagens svenska språk råkat in i - bristande konsekvens både när det gäller uttal, stavning, vokabulär och idiomatik, varav mycket beror på svenskens mjäkighet, flathet och dåliga stadga inför påverkan från andra språk, både inom och utom Sverige - är det viktigt att återställa ordningen, om man så vill efter föredöme från en viss, icke helt obekant partiledares legendariska uttryck, att "någon[…]ordning får det vara inom partiet".


När det gäller behandlingen av svenskan är situationen kritisk och synen på vårt eget språk med avseende på ordens utseende och uttal har blivit alltmer generös på gränsen till ovetenskaplig. Motiveringen är oftast inte bara mångtydig utan ger till och med sken av  likgiltighet inför hur man uttalar orden för att inte tala om ordvalet. I Språktidningens novembernummer talas i samband med recensionen av boken "Hur låter svenskan, ejengklien?"(Olle Engstrand, Norstedt) om Skriftspråkets tunna fernissa. Där framhäves förhållandet att skriftspråket kom till efter talspråket! Vidare ställs skriftspråket i skamvrån, för att det inte lyckats återge talspråket i alla dess krumsprång. Men skriftspråket får inte ses som någon sorts domstolsreferat, som en gång via duktiga maskinskrivare skulle återge allt som sades i domstolen. Det skall vara en språkligt konserverande bank av fakta, som man kan gå tillbaka till och om inte annat friska upp minnet av vad som sagts. Som tur är, skulle man vilja säga! Det var så Alexander den Store ville, att det stora biblioteket i Alexandria skulle fungera, med stora, nedskrivna boksamlingar innehållande redogörelser av allt som skrivits under årens lopp i den dåvarande världen men som förstördes, tills det bara fanns en liten procent kvar som kunde räddas. Där var det nog aldrig någon som ens kunde tänka sig att se dessa boksamlingar som en tunn fernissa.

    

En annan konstruktion, som otvetydigt beror på inverkan från engelskan, den inte obekanta svengelskan, där man avser lånord, lånöversättningar osv, är en sidoeffekt av denna, nämligen särskrivning. Särskrivningens luddiga regler behandlas i Språktidningen (dec. 2012) i en liten artikel under avdelningen 'Tecken Nytt om språk'. Att det aldrig kan råda något tvivel om särskrivningens olämplighet i svenskan, belyses ju bäst genom ett och annat inte bara lustigt utan framför allt både löjeväckande och betydelsemässigt grovt felaktigt uttryck. I artikeln nämns exemplet fryst kyckling lever, inte lika makabert som t.ex charkuterireklamen lever idag sista dagen.  Men framför allt är det förvånande, att man i sin slutsats bara nämner svårlästheten som komplikation och inte en gång för alla desavouerar denna svengelskans fullkomligt osvenska och klumpiga konstruktion, som lyckligtvis föralldel förekommer sporadiskt.


Till slut, som bevis på det svenska fjäsket inför allt främmande och utländskt: undfallenheten mot den lite snobbigare och ibland latinpåverkade betoningen av första stavelsen i såväl substantiv som adjektiv. Här är framför allt uttalet av ordet kreativ avslöjande. I attributiv ställning och traditionellt som uttalslättnad, blir accenten placerad på första stavelsen[kre'ativ], trots att ordet, som är ett lånord,  har betoning på sista stavelsen, kreati'v (från fra. creative, fem.f.) Okunnigheten om den grammatiskt styrda betoningen enligt regeln ger även i predikativ ställning  betoning på första stavelsen, som verkar lite 'finare'. Inte ens engelskans crea'tive faller till föga för det franska uttalet. I spanska är ståndaktigheten likadan med creati'vo liksom i tyskan där man alltså säger kreati'f. Ryskan har dessutom inget lån överhuvudtaget på den latinska stammen utan säger твoрческий [ung.tvo'rtjeskij].    


Att exempelvis säga Sokra'tes (i rent predikativ ställning!) istället för det gängse So'krates, skulle då visa att man inte är tillräckligt bildad. Men de som sålunda säger So'krates bryter emellertid mot det traditionella grekiska uttalet med betoning på den näst sista stavelsen (1) i Sokra'tes såväl som i Aristote'les och övriga i den gruppen.


 

Henry Thorson

fil.mag


1) I originalet användes grekiska bokstäver, som nätdagboken dessvärre inte acepterar.


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Nätverket Språkförsvaret - Torsdag 28 mars 08:00

Universitetsläraren rapporterar:   ”En utgångspunkt för den norska regeringens handlingsplan är att mer undervisning sker på engelska och att det i vetenskapliga publikationer har skett en kraftig nedgång av det norska språket i förhållande...

Av Nätverket Språkförsvaret - Onsdag 27 mars 08:00

Som många noterat har service på restauranger i Sverige förändrats de senaste 10 åren. I de större städerna stöter man ofta på personal som knappt kan svenska utan bara engelska. De verkar intalade att alla svenskar gärna pratar engelska.   När...

Av Nätverket Språkförsvaret - Tisdag 26 mars 12:00

Stefan Lindgren skriver på Facebook:   ”Läs Cronemans krönika i DN från 16/3. Jag håller helt med honom, även om han är 30 år sen med dessa insikter.   Och har man väl sagt A måste man säga B. Det är sjukt att svenska högskolelärare ska...

Av Nätverket Språkförsvaret - Måndag 25 mars 13:00

I artikeln ”Den nordiska språkgemenskapens kris” skriver Samuel Larsson inledningsvis:   ”Den eviga frågan om hur väl danskar och svenskar förstår varandras språk har blivit aktuell igen. Frågan är ju lika gammal som Öresund o...

Av Nätverket Språkförsvaret - Söndag 24 mars 08:00

Söndagens svenskspråkiga sång   Kjell Höglund - Mina vingar   Söndagens svenskspråkiga dikt   Tanken   Tanke, se, hur fågeln svingar under molnet lätt och fri; även du har dina vingar och din rymd att flyga i.   Klaga ej, att du v...

Presentation

Omröstning

Är älvdalskan ett språk eller en dialekt?
 Älvdalskan är ett språk
 Älvdalskan är en dialekt
 Vet inte

Fråga mig

142 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4
5 6 7 8 9
10 11 12
13
14 15 16
17 18 19 20 21
22
23
24
25
26
27 28 29
30
31
<<< December 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Säg hellre!

Irriteras du av ett onödigt engelskt lånord och kan föreslå ett ersättningsord?  Skicka det i så fall till ersattningsordet@sprakforsvaret.se.  Om granskningsgruppen tycker att det är ett bra ord, belönas du med "Svenskan - ett språk att äga, älska och ärva" och ordet förtecknas också i avdelningen "Säg hellre!"

Blogtoplist


Skapa flashcards