I dagens Sydsvenskan skriver Per Svensson apropå "hen":

"Men 'hen' är ett ord med en helt annan dignitet än 'lådvin' eller 'messa'. Det hör hemma i språkets själva kärnhus. Det har med språkets grundläggande semantiska och syntaktiska strukturer att göra.

Därför tror jag inte på de debattörer som hävdar att bruket av 'hen' bara ska förstås som en praktisk lösning på ett tekniskt problem, ett smidigt sätt att undvika den lite klumpiga konstruktionen 'han eller hon'.

'Hen'-förespråkarna vill inte bara förändra språket utan också världen. Detta utifrån det filosofiska antagandet att världen i viss mening är en språkkonstruktion. Jag är inte främmande för den tanken, tvärtom. Verkligheten inte bara speglas i språket, det är också i hög grad i och genom språket verkligheten skapas – ges form, innehåll och mening. Det är ett tungt vägande skäl till skepsis inför ideologiskt motiverade språkreformer. Man behöver inte gå till totalitära system för att hitta exempel på hur språket medvetet utnyttjats som makt- och manipulationsinstrument, det räcker med att fundera över vad de senaste decenniernas managementlingo har betytt för hur vi förhåller oss till våra arbeten och till varandra."

I en frekvensordlista på de tusen vanligaste orden i svenskan kommer de personliga pronomina i tredje person singularis, varav två är könsneutrala, mycket högt upp, alltså i kärnhuset. "Det" hamnar på fjärde plats, "den" på trettonde plats, "han" på nittonde plats och "hon" på trettioandra plats.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)