Detta stycke är hämtat från ”Engelsk som undervisningssprog på nordiske universiteter – hvordan gør man?”  - se också gårdagens inlägg i denna nätdagbok.

Findes der et særligt lingua franca-engelsk?

Flere studier i Norden har undersøgt studerendes interaktion når engelsk fungerer som fællessprog (lingua franca) for studerende som har forskellige modersmål. Overordnet set har disse studier fokuseret på at studerende der har engelsk som andetsprog og derfor ikke er ligeså formelt kompetente som modersmålstalende, sagtens kan være lige så effektive kommunikatorer. Den vigtigste pointe for studierne er således at man ikke skal drage forhastede konklusioner om at dårlige karakterer i en engelskprøve (hvor modersmålskompetence er det naturlige ideal) betyder at man er ude af stand til at forstå engelsk eller gøre sig forståelig for andre engelsktalende. Faktisk, viser nogle undersøgelser, kan det af og til være en fordel i lingua franca-sammenhænge hvis ens engelske ikke er for modersmålsnært. Et simpelt engelsk med tydelig accent vil ofte være lettere forstå for andre ikke-modersmålstalende end et kompliceret og hurtigt engelsk talt uden fremmedsproglig accent. Flere af studierne har fokuseret på hvordan lingua franca-engelsk er et engelsk der er forskelligt fra engelsk som det tales i fx England, og at man derfor begår en fejl hvis man bedømmer taleres kompetence efter hvor tæt de er på modersmålsnormer.

Engelskkompetence i en lingua franca-sammenhæng som fx engelsksproget undervisning på Nordens universiteter skal måles på hvor godt man gennemfører de opgaver der skal løses, ikke på hvor formfuldent ens engelsk er.

Kritikere af dette perspektiv, bl.a Robert Phillipson fra Copenhagen Business School, har påpeget at det er et skønmaleri af virkeligheden. Det ville muligvis være fordelagtigt hvis taleres engelskkompetencer udelukkende vurderedes på hvor effektivt de kommunikerede. Men i praksis  optræder der masser af situationer hvor de vurderes på om deres engelsk lyder som modersmålstalendes. Fx kan en taler kritiseres for at have dårligt engelsk hvis han taler med accent, eller hans faglige kompetence betvivles måske fordi han taler langsommere og mere tøvende end en modersmålstalende. Beviset på at vi stadig er underkastet modersmålsnormer er at lingua franca-talende ofte vender sig mod en modersmåltalende for at spørge hvordan et ord bruges eller udtales, mens en modersmålstalende aldrig på samme måde spørger en lingua franca-talende. Konklusionen er at modersmålstalende, briter, amerikanere osv., stadig har statusmæssige fordele når lingua franca-sproget er deres modersmål.

Kommentar: Jag delar Robert Phillipsons kritik i detta avseende. Jag har talat med flera forskare, som har deltagit på många internationella konferenser och som bekräftat att modersmålstalare av engelska  helt klart har ett övertag i diskussionerna. Modersmåltalare kan tala som andan faller på, medan en andraspråktalare av engelska måste söka efter orden. Horace Engdahl beskrev en gång vältaligt hur det var att debattera med en engelsman. Det var som att "slåss med ena handen bakbunden".

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 

Gunnar Lund

5 maj 2013 20:13

Horace Engdahl har även sagt att som svensk blir man dummare på engelska, och den första konsekvensen tycks vara att man inte märker det. Detta kan överföras på vem som helst som inte har engelska som modersmål till exempel som dansk, norsk, finsk, tysk, polsk och så vidare tills alla dryga sextusen av världens talade språk nämnts.

 

Östen Dahl

6 maj 2013 17:20

Det som sägs är korrekt, men varför inte utvidga generaliseringen ytterligare? Att modersmålstalare har en fördel gäller ju alla situationer där en dylik kommunicerar med en icke-modersmålstalare. Till exempel infödda svenskar som talar med invandrare, svenskar/danskar/norrmän som talar med finsktalande eller varför inte svenska affärsmän som förhandlar med tyskar eller fransmän på deras språk. Om vi blir dummare på engelska, hur dumma blir vi inte då på tyska och franska?

 

R

15 augusti 2014 00:35

Jag söker källan till följande uttalande: 'Horace Engdahl beskrev en gång vältaligt hur det var att debattera med en engelsman. Det var som att "slåss med ena handen bakbunden".' Varifrån kommer det?

Nätverket Språkförsvaret

15 augusti 2014 13:29

Han fällde detta yttrande under en estraddebatt, som ägde rum på KTH i Stockholm, om svenskans ställning inom högskolan. Jag lyssnade själv på debatten. Jag kommer inte på rak arm tidpunkten för debatten, men jag skulle tippa att det var 2006 eller 2007. Om jag lyckas placera debattmötet i tiden, återkommer jag.

Per-Åke Lindblom

 

R

15 augusti 2014 15:10

Tack, du får gärna återkomma.

Jag har sett honom göra uttalandet på video (eller möjligen läst det i text, men jag har för mig att det var filmat) och hamnade på din sida när jag nu försökte återfinna det. Filmades debatten? I så fall var det kanske den jag såg.

Nätverket Språkförsvaret

15 augusti 2014 16:02

Den som höll i debatten på KTH var Bertil Guve - du hittar honom i KTH:s personalförteckning. Han har nog detaljerna kring mötet i minnet bättre än jag.

Per-Åke Lindblom

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I radions "Förmiddag med" diskuterades idag denna fråga. Flera intressanta synpunkter, bland annat medverkade Olle Josephson, känd professor i nordiska språk. Programmet kan lyssnas på här.   Susanne L-A   (Denna nätdagbok är knuten till nätv...

Vad hände? Svar: Verkligheten kom ifatt!     (Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret) ...

    Enkelt, överskådligt och på svenska!   Uppmärksam   (Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret) ...

Björn Dahlman återger denna rapport om Internationella Engelska skolan på Twitter:     (Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)   ...

    Dock inte mer än att rektorn i Landskrona sägs ha ägnat sig både åt kollektiv bestraffning i den högre skolan samt har förnedrat eleverna med urmodiga toalettbesöksregler. Vad gör man inte för att leka engelsk privatskola och låtsas ha läget...