I Språktidningens blogg refereras en undersökning av inställningen till hen bland 118 gymnasieelever i Stockholm (av totalt 36 000). Ett problem med undersökningen är hur frågorna formulerades liksom de exempel, som eleverna skulle ta ställning till.  Detta kan illustreras med följande exempel:

”Deltagarna fick också ta ställning till tre exempelmeningar där de fick gradera hur lämpligt det var att använda hen. En klar majoritet svarade att hen kunde användas vid samtliga tillfällen.

Dottern: ”Mamma, jag var hos doktorn i dag!”

Mamman: ”Åh, vad sa hen?”

Dottern: ”Hon sa att jag kommer att bli frisk!”

I ovanstående exempel tyckte 72,8 procent att det var lämpligt eller mycket lämpligt att använda hen.”

Det märkliga med detta exempel är att det inte ges något alternativ till mammans fråga. Mamman kunde mycket väl ha frågat: ”Åh, vad sa doktorn?” eller ”Åh, vad sa den?”. Om de tillfrågade eleverna hade ställts inför uttryckliga alternativ, skulle det också ha framgått hur pass frekvent hen är i denna situation.  Vad sade en svensktalande i denna situation före den 20 januari 2012? Jag väljer detta datum, eftersom Svenska Dagbladet publicerade artikeln ”Det behövs ett nytt ord i svenskan” av Karin Milles/Karin Salmson/Marie Tomicic den dagen. Artikeln pläderade för införandet av ett tredje könsneutralt pronomen i svenskan, hen, förutom den och det. De flesta svenskar hade aldrig hört talas om hen före detta datum. Det betyder också att följdfrågan före 2012 formulerades utan ett hen. Antingen återupprepades substantivet eller så användes den.

Man kan också fråga sig vilket pronomen i tredje person singularis, som är vanligast då ett husdjur eller djur omnämns för andra gången. När det gäller ens hund eller katt, känner man till könet. Men vad sade man – och vad säger man – om en katt eller hund på avstånd, då det är omöjligt att identifiera könet? Just nu ser jag en ekorre utanför fönstret. Jag kan heller inte identifiera ekorrens kön på avstånd. Den är alltså en den – liksom katter och hundar på avstånd. ”Hunden jagar en hare. Den kommer säkert att hinna ifatt haren.”

Den har haft ett mycket brett användningsområde sedan 1500-talet. Det räcker med att läsa avsnittet om den i SAOB  för att inse detta; den har inte bara använts som bestämd artikel, demonstrativt och determinativt pronomen utan också som personligt pronomen om djur, i nedsättande betydelse, när könet varit oväsentligt och när könet varit känt!

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Se detta retoriskt skickliga inlägg i riksdagen! Älvdalskan är kanske ett eget språk, som en riksvensk, inklusive en talman, inte förstår...   (Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret) ...

I en artikel om bluffetymologi i Svenska Dagbladet den 23 juni skriver Mikael Parkvall bland annat:   ”Bland de svenska klassikerna finns fika och muck, vilka inte kommer från akronymer för ’FördelningsIntendenturKompaniet’ (en ...

Nya Wermlands-Tidningen berättade detta den 2/6. Drygt 20 lärartjänster ska  bort. Orsaken lär vara en kombination av barnporrskandal och storbrand.   Artikeln ligger bakom en betalmur, men vi får säkert veta mer.   (Dennaa nätdagbok är knute...

Franska ord i Shakespeares språk År 1066, under slaget vid Hastings, besegrade Vilhelm Erövraren den anglosaxiske kungen Harold Godwinson. Hertigen av Normandie kröntes då i Westminster. Han införde sitt hov, sina regler och sitt språk i hela kunga...

Michael Sommer, professor i antik historia vid Carl-von-Ossietzky-Universität Oldenburg, kritiserar i en intervju med tidningen Die Welt studenternas stora brister i läsförmåga och varnar för ett ”samhälle med strukturell analfabetism”. ...