Den 8 september 2009 höll Sture Allén ett tal, ” Språk som kulturell kommunikation Att tala europeiska”, vid ett seminarium om öppenhet och klarspråk i EU. Han gav sin egen definition av klarspråk, en definition, som kanske överraskade en del av mötesdeltagarna. Klarspråk, som innebär en platt förenkling av en given text, kanske inte ens underlättar förståelsen av samma text.

”Tyvärr har inte minst mitt eget land varit drivande i fråga om åtgärder som har lett till minskad tolkning.  Detta har skett på så sätt att man har verkat för ett betalsystem, som innebär att varje medlemsstat får en pott för tolkning, som sedan inte behöver användas till det ändamålet. Detta ogynnsamma system för tolkning i EU:s arbetsgrupper infördes 2004. Tidigare betalades all tolkning direkt ur EU:s budget, vilket är det naturliga förfarandet.

I kampen för språklig mångfald och därmed klarspråk har vi också drabbats av andra nederlag. Ett sådant är utformningen av den europeiska patentkonventionen, som i och för sig inte är en EU-fråga men som berör ett stort antal medlemsstater. För giltighet i de flesta länder fordras numera bara att patentkraven, som anger patentskyddets omfattning, finns på vederbörande lands språk, däremot inte patentbeskrivningen. En av de negativa konsekvenserna av detta är den alldeles uppenbara risken för domänförluster i ordförrådet.

En viktig faktor som medlemsstaterna i allmänhet har ägnat otillräcklig uppmärksamhet är stödet till översättning av verk i den egna litteraturen till andra språk. Denna underskattade form av kulturkommunikation bör lyftas fram i Bernard Shaws anda. Den bör också ha det viktiga stödet av kulturinstitut utomlands.

På den positiva sidan står, att Sverige i år har antagit en språklag som föreskriver, att svenska är Sveriges officiella språk i internationella sammanhang och att svenskans ställning som officiellt språk i EU skall värnas. Att tala på sitt lands vägnar i EU är onekligen ett officiellt internationellt sammanhang. Det åligger då våra representanter att använda vårt officiella språk, nämligen svenska, också med tanke på att det avgörande sättet att värna ett språk är att använda det. Det bör sålunda bli slut på icke-svenskan i dessa och jämförliga sammanhang. I och med språklagen har landets ledning sålunda tagit ett steg i rätt riktning. Det gäller nu att se till att lagen respekteras.

I medlemsstaterna är det viktigt att främja undervisningen i de egna huvudspråken och bevaka engelskans roll i skolorna. Studierhar visat, att undervisning på engelska totalt sett inte har den positiva effekt som många tror.

Det är dessutom angeläget att fästa uppmärksamheten vid de tillkortakommanden som präglar de stora datasystemen i fråga om hänsynen till andra språk än engelskan, både vad gäller systemen som sådana och de tillhörande manualerna. Detta underströks redan 1986 genom manifestet i Tours, där vi särskilt tryckte på regeringarnas viktiga roll. Det vore en värdig uppgift för statsmakterna att kraftfullt verka för insikten, att datorerna är till för människan och inte tvärtom. Vi är för övrigt miljoner som ser fram mot den dag, då vi kan få våra namn rättstavade i den elektroniska kommunikationen.

De som har engelska, och i viss mån franska, till modersmål har ett mycket stort övertag i alla meningsutbyten på dessa språk. Detta är en inbyggd orättvisa, ett uppenbart exempel på ojämlikhet, som kraftigt motverkar klarspråk i dess fullvärdiga mening. EU borde fastslå principen om rent spel, den som alltså i sin enda rimliga form innebär att alla talar sitt modersmål och att professionell tolkning regelbundet tillhandahålls. Att väja för kostnaden här vore som sagt att missköta sin största rikedom, den som på ett avgörande sätt gör EU unik i världen.

Jag har här försökt ge skäl för en vidgning och fördjupning av begreppet klarspråk i EU-sammanhang. Det språkliga grundarbetet är nog så viktigt, men de övergripande frågorna om modersmålets roll måste lyftas fram och få den prominens de förtjänar. Varje åtgärd som främjar det enskilda språket och den kultur det bär främjar klarspråk. Klarspråksarbete i djupare mening omfattar alla de aspekter jag har varit inne på:

att inte vilseleda,

att sträva efter begriplighet,

att använda modersmålet i kombination med professionell simultantolkning för att verkligen få fram sitt budskap.

Låt  oss  tillsammans  verka för  en  utveckling i  den riktningen! Låt  oss  tala europeiska i vår europeiska union!”

En förkortad version av talet publicerades i artikelform i Svenska Dagbladet den 10 oktober 2009. Hela anförandet kan antingen läsas på Svenska Akademiens eller på Språkförsvarets webbplats.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)