En av Språkförsvarets tidigaste medlemmar, Frank-Michael Kirsch, gick bort tidigare i år. Vi väljer att återge Tobias Hübinettes minnesruna:

Jag kom för första gången i kontakt med Frank-Michael när han drev och ledde Södertörns högskola-forskningsprojektet ”Bilder i kontrast. Interkulturella processer Sverige-Tyskland i skuggan av nazismen 1933-1945″ som pågick under åren 2002-05 och som bl a handlade om relationerna mellan den svenska germanistiken och den svenska högskole- och forskarvärlden och Nazi-Tyskland, och som också bl a Birgitta Almgren ingick i, och som hon sedermera ju har fortsatt att gräva i. Därefter var Frank-Michael och jag kollegor vid Mångkulturellt centrum under perioden 2007-15 och han lärde mig mycket om livet i f d DDR liksom om både kommunismen och nazismen och mycket annat som rörde Tyskland, tyskar och tyskheten.

Frank-Michael var då född och uppvuxen i det gamla Östtyskland och studerade vid det gamla ”svenskuniversitetet” i Greifswald där han disputerade i skandinavistik/nordiska språk med inriktning på Sverige, svenska och svensk litteratur och han fortsatte att arbeta där tills Kalla krigets slut då han flyttade till Sverige och först hamnade på Stockholms universitet där han doktorerade för andra gången. Därefter verkade Frank-Michael som professor i tyska vid Södertörns högskola 2003-07 innan högskolan lade ned språkämnena.

Frank-Michael var en mycket produktiv forskare och verkade även som översättare och han översatte bl a Rilke till svenska. Vid sidan av sin yrkes- och forskargärning hade Frank-Michael också en aktivistisk ådra och han var bl a aktiv i Språkförsvaret och mycket engagerad i frågor som rörde språkpolitik i både Sverige och Tyskland.

Frank-Michael uppfattade och upplevde tydligen mig som en ”utmärkt” och ”tillförlitlig” forskare som alltid ställde upp och hjälpte kollegor och precis så uppfattade och upplevde jag honom.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

En julhälsning på sju olika språk från klädföretaget Gudrun Sjödén landade häromdagen på mitt hallgolv. Julhälsningen på svenska är, som sig bör, först, och sedan kommer en julhälsning på danska och tyska. Julhälsningen på engelska är först på fjärde plats, vilket är trevligt. Därefter följer en julhälsning på finska, nederländska, franska och slutligen tyvärr på engelska igen, nämligen hur man säger god jul i USA och Kanada för att inte stöta sig med dem som inte är kristna.

God Jul (svenska)

Glædelig Jul (danska)

Frohe Weihnachten (tyska)

Merry Christmas (engelska: Storbritannien) 

Hyvää Joulua (finska)

Vrolijk Kerstfeest (nederländska)

Joyeux Noël (franska)

Happy Holidays (engelska: USA och Kanada)

Jag undrar om denna språkliga rangordning har med försäljningssiffror i olika länder att göra. Jag hade helst sett att Gledelig Jul (norska) och Gleðileg Jól (isländska) hade kommit efter Glaedelig Jul (danska) och att Hyvää Joulua (finska) hade kommit före Frohe Weihnachten (tyska), så att de nordiska språken hade varit samlade först. Dessutom saknar jag Feliz Navidad (spanska) och Buon Natale (italienska). 

Minoritetsspråken jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska finns inte heller med, bara finska. Även de nya invandrarspråken saknas, exempelvis arabiska (det näst största språket i Sverige), persiska, dari, somaliska och tigrinska. Avsaknaden av minoritetsspråken och invandrarspråken kanske beror på att de talas i Sverige där svenska är det officiella språket. Om alla cirka tvåhundra invandrarspråk hade varit med hade förstås julkortet blivit lika långt som jultomtens skägg. Sammanfattningsvis dock ett trevligt initiativ.

Christina Johansson 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)