Ellinor Nilsson är aktuell med första poplåten som har getts ut på älvdalska, "Jen nest mig" ('Här hos mig), utgivning: januari 2021.

Ellinor Nilsson började lägga ut älvdalska versioner till några svenska låtar under våren på sitt Facebook- och Youtubekonto och vunnit mycket popularitet. Där sjöng hon och kompade sig själv på gitarr hemma.

Yair Sapir, språkvetare och musiker, hade nyss påbörjat projektet "Small Languages Rock", med syftet att stödja små språk genom populärkultur (musik, filmer m.m.) Genom projektet kan en och samma melodi och

playback användas av olika artister som sjunger på var sitt språk.

Yair kontaktade Ellinor och hon gick med på att tolka en av Yairs låtar på älvdalska. Yair skrev texten och Gunnar Nyström gick igenom älvdalskan för att den skulle bli helt korrekt. Resultatet är låten "Jen nest mig" ('Här hos mig"), som gavs ut i januari 2021. Sen våren 2020 har låten getts ut med hjälp av "Small Languages Rock" och lokala språkföreningar på minoritetsspråken udmurtiska, komi och erzya, samtliga finsk-ugriska språk (besläktade med bl.a finska och samiska) som talas i Ryssland. I projektet "Small Languages Rock" ingår även ladino (judisk spanska).

Språkföreningen Ulum Dalska har varit med och stött utgivningen av den älvdalska låten. "Jen nest mig" finns tillgänglig på musikplattformarna.

Yair Sapir har tel.nr 070-496 17 50

Ellinor Nilsson har tel. 073 56 12 695

Länkar till Youtube och till Spotify

Björn Rehnström

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Det fanns en tid då svenska liberaler jämförde Sverige med Sovjetunionen och uppmanade oss att sätta stopp för frihetsinskränkningarna i förmyndarsamhället. Det var i den första svenska valrörelsen efter ”murens fall” och Sverige kallades av vissa liberaler för ”den sista sovjetrepubliken”. Men hur ska nu vanligt folk i det här landet uppleva ett skolsystem som dömer de flesta familjer till att finansiera en elitskola medan deras egna barn får finna sig i lägre kvalitet. ”Dagens urvalssystem är naturligtvis inte perfekt, men att slopa det fria skolvalet vore ett misstag”, heter det så illmarigt i försvaret av det existerande friskolesystemet. Man undviker att tala om skolpengen, den beräknade utbildningskostnaden som går till den skola eleven väljer. Den är ju själva kärnan i systemet, den frukt som skolkapitalisten är ute efter att plocka och som sedan i förädlad form flyter in på konton i främmande länder. Då har de svenska barnens skolpeng förvandlats till anonyma pengar, till kapital. Ur allas vår gemensamma statsbudget tas alltså hundratals miljoner som satsas i ett system som för det första ökar segregationen och för det andra berikar de redan rika. I veckan fick Internationella Engelska Skolan en ny riskkapitalist som ägare efter att ha genererat en miljard i vinst till säljaren.

I den politiska retoriken vill man mena att friskolereformen från 1990-talet skulle ha inneburit ökad valfrihet – jovisst, men bara för en minoritet!  Och naturligtvis för ett antal internationella riskkapitalister. Om man till detta lägger att det bland friskolorna också finns s k språkbytesskolor som ersätter det svenska språket med engelska – då framstår det hela som horribelt och helt orimligt i en demokrati. Frihet, frihet, ropas det, men sällan nämns jämlikheten. Och den liberala franska revolutionens tredje slagord – broderskap (eller solidaritet, som man säger idag) – vart tog det vägen?

Bo Alvberger

(Insändaren publicerades igår i Helsingborgs Dagblad/Sydsvenska Dagbladet)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)