Bästa språkvårdare,

genom en tillfällighet får jag nys på er verksamhet, synnerligen angelägen och välkommen. Jag har själv under många år ondgjort mig för just det ni opponerar mot, anglifieringen av det svenska språket. Denna sida kunde enkelt bli packad med mer eller mindre lustiga exempel. Jag har själv, som författare, många gången fått försöka navigera bort från mina gestalters, stundtals, slarviga språkbruk. Ha en bra dag!

Språk är svårt som bekant och om man nu ger sig in på det här området landar man osökt i funderingar kring kulturell tillhörighet, nationalism, och inte sällan oförblommerad chauvinism. Vårt språk är en hörnsten i vår kultur, och kultur är ett kitt som fogar samman bitarna i samhällsbygget.

Under många år i Frankrike förstod jag att fransmännen är mycket stolta över sitt språk och motverkar en ständigt pågående influens av engelskan. Starka krafter försökte till och med kvotera in franska texter i populärmusik och andel franska filmer i GATT-förhandlingarna med USA. Det blev högljudda protester när ordet weekend började spridas. På franska heter det fin de la semaine, eller förenklat fin semaine översatt till svenska blir det veckoslut helt enkelt.

Om vi talar om franskan så var svenska språket under andra halvan av 1700-talet utsatt för en massiv påverkan just från franskan. Vid Gustav III hov talade franska, alors!  Vi funderar inte idag på att vi säger garderob, garage, portmonnä, refug, pommes frites, bara för att nämna en handfull exempel.

Vid ett tidigare tillfälle tillställde jag mina funderingar till Svenska Akademien, som jag trodde hade en språkvårdande uppgift. Svaret uteblev.

Nåväl, varav hjärtat är fullt talar munnen.

Lycka till med ert puristiska korståg.

Mvh/Lars Hansare

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)