Söndagens svenskspråkiga sång

Saskia Rubensson - God jul pappa

Söndagens svenskspråkiga dikt

Julvisa

Förr i tiden var alla jular så gammaldags

alla hade den riktiga stämningen, sakta snöfall

och facklor och slädar och ljus

i alla fönster och orgelbrus

var det alltid om jularna förr i tiden.

Och överallt var det blankt och kritat och

strött

och julbordet dignade: korvar kotletter och

syltor

och skinkor och revbensspjäll och sött

öl och brännvin (ack, pigor och skinkor och

kött

fanns det gott om

på jularna förr i tiden).

Och Nasse, lättrökt med äpple i mun

tronade mitt på damastduken, kallmanglad,

vit

som niggrernas fotsida klädnader

i julnumret av missionstidningen.

Mm, djuren fick sitt.

Hästen fick havre och de små sparvarna

dansade lyckligt polska kring präktiga kärvar.

Mänskorna var mer än nu generösa, naturliga,/gammaldags okommersialiserade

om jularna förr i tiden.

Och mor hade drivit fram

hyacinter som doftade

(var fanns alla halvvissna krukväxter

och t ex matrester och t ex smutskläder

sen strax före helgen

på jularna förr i tiden?)

Far läste bibeln.

(Folk var så religiösa på jularna förr i tiden).

Och ogifta faster läste nån annan

stämningsmättad berättelse.

Om jularna förr: det lästes så många vackra

stämningsfulla små bitar.

Den t ex om ”En hel bulle”.

Sagan om ”Den lilla flickan med

svavelstickorna”.

Sen smackade barnen tacksamt i sig

sin julgröt.

(Ackja! Det var pli på ungarna

om jularna förr i tiden).

De visste vad som var rätt

och gjorde sin plikt

liksom de vuxna.

Fattiga fick sin skärv.

Det fanns ingen otäck världsnöd

och inga omöjliga idéer

om jämlikhet förr i tiden.

Sonja Åkesson

(Denna nätdagbok är knuten till näverket Språkförsvaret)