Sara Lövestam skriver idag i Svenska Dagbladet bland annat:

”Regeln upprätthölls sedan, med undantag för åren 1973–1976, i flera decennier. År 1999 skrotades den slutgiltigt (?) och Sverige skickade omedelbart ett bidrag på engelska. Faktum är att vi skickat låtar på engelska varje gång vi haft chansen – tills nu. Tillsammans med majoriteten av de deltagande länderna har vi för första gången vänt engelskan ryggen.

Det är ingen högoddsare att det sker samma år som USA:s president pratar om att ta Grönland från Danmark, beskyller Ukraina för Rysslands invasion och hotar med höga tullar mot Europa.

Engelskan har liksom tappat skimret.

De stora förändringarna när det gäller världsspråkens status har alltid börjat i ett nystan av politik, religion, ekonomi och kultur. Latinet spred sig med kristendomen och blev de lärdes språk i Norden runt 1100-talet. Lågtyskan fick under medeltiden massivt inflytande här uppe genom handelsmonopolet Hansan. I slutet av 1700-talet spred den franska revolutionen nya tankar om individens frihet genom Europa och gjorde franskan populär.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I P4 extra i tisdags intervjuades en sjuttonåring i Uddevalla vid namn Elvis Corell Svensson, som har ett språkintresse utöver det vanliga. Han har lärt sig flytande spanska genom att lyssna på spanska filmer, serier och poddar, läsa böcker på spanska och lyssna på spansk musik. Men först tog han reda på de 2000 vanligaste orden i språket, och lärde sig 20 stycken om dagen, att ha som grund. Nu har han tagit sig an arabiska som han började lära sig för en månad sedan, och som ”sidoprojekt” har han japanska.

På frågan om vad det är som är så kul med språk svarar han att man kan förstå varandra på ett närmare sätt än om man använder engelska, även om de flesta kan det. Han menar att om man till exempel är ute och reser kan man förstå varandra bättre och få en närmare relation om man kan den andres modersmål.

Att det är precis så kan jag själv instämma i, av egen erfarenhet. Och det är roligt att det ändå finns ungdomar som är genuint intresserade av språk, och inte bara nöjer sig med engelskan. Hela inslaget kan lyssnas på här, ca 1.34 in i programmet.

Susanne L-A

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Undertecknad har en prenumeration som gör att jag kan läsa Gefle Dagblad på nätet. Föregående blogginlägg berättar om intervjun med Språkförsvarets nya ordförande, och jag tycker det var en så bra intervju med utmärkt argumentation av Olle Käll att jag helt fräckt kopierade av texten, som följer här nedan. 

Susanne L-A

Olle Käll, gymnasielärare i Gävle, har nyligen valts till ordförande i Språkförsvaret. Kristian Ekenberg möter honom för ett samtal om kampen för att svenska språket inte ska slukas av det dominerande världsspråket engelska.

När jag knackar på dörren till språkläraren Olle Källs radhus i Olsbacka har det bara gått ett par dagar sedan Sverige tävlade på svenska i Eurovision Song Contest för första gången sedan 1998. En seger för alla som vill att det svenska språket inte helt ska kvävas av engelskans dominans.

Olle Käll, lärare i svenska, tyska och franska på Vasaskolan i Gävle, har i över två decennier aktivt arbetat för bevarandet av svenskan. Nu gör han det som nybliven ordförande i den ideella organisationen Språkförsvaret, som verkar för mångspråkighet och för att värna det svenska språket gentemot engelskans dominans.

– När vi började med Språkförsvaret var ordet ”försvar” ett ord som sågs som suspekt. Plötsligt är vi ganska inne, för nu pratar alla om försvaret, säger Olle Käll.

Olle Käll minns en elev som ifrågasatte varför de ska läsa svenska i skolan.

– Det fick tankarna att börja snurra. Eleven var duktig på svenska. Jag tänkte: Är detta framtiden för svenskan om inställningen är att det är onödigt att lära sig svenska?

Språkförsvaret arbetar opinionsbildande för att stärka det svenska språket, men de gör också mer konkreta insatser, allt från bokutgivning till JO-anmälningar. En stor seger under åren som Språkförsvaret har funnits är språklagen som kom till 2009.

En fråga som de har lyft är att regeringens och myndigheters adresser skrevs på engelska.

– Till och med svenska kungahuset hette Royal court. Vi var ensamma i Norden om ordningen att engelskan kom före svenskan. Det reagerade vi på – och där ändrade de sig till slut.

Små segrar, menar Olle Käll, men små segrar som banade väg för språklagen som slår fast att svenska är det allmänna språk som används i Sverige.

Ett annat sätt att påverka språkanvändningen är att ge svenska alternativ till engelska ord och begrepp. Språkrådet gör ett bra jobb, menar Olle Käll, men arbetet går långsamt och när de väl bestämt sig så kan det vara för sent – engelskan har hunnit nästla sig in i svenskan likt en invasiv art i naturen. Därför planerar de nu att ge ut boken ”Säg hellre”, med kreativa ord på svenska.

Olle Käll är som sagt språklärare och vill inte att vi enbart ska tala svenska, tvärtom ska vi gärna behärska flera språk. Att engelskan har en viktig plats i skolan är självklart. Men inte att engelskan helt ska ta över.

– Vi är inte språkpoliser, men vi tycker att det är sorgligt om svenska ungdomar inte kan vara tvåspråkiga. När de inte hittar svenska ord för ord som de kan på engelska. Vi ska kunna vandra mellan språken.

Vi kommer in på hur Sverige utmärker sig. I andra länder värnas språken med näbbar och klor, som vi som har varit i Frankrike känner till. Men i Sverige har det ansetts lite finare att prata engelska. Särskilt fint har det varit att ha en yrkestitel på engelska, där en HR-direktör har utklassat en personaldirektör.

Sverige utmärker sig också på så sätt att i sociala sammanhang räcker det om en person i ett sällskap inte behärskar svenska fullt ut för att alla andra förväntas övergå till engelska.

- Att en enda person kan styra samtalet till ett språk som övriga inte har som sitt förstaspråk är absurt. Många blir uteslutna från samtal när vi gör på det sättet. Vi gör även personer som har flyttat till Sverige en björntjänst genom att vid minsta antydan till bruten svenska övergå till engelska. Många engelskspråkiga reagerar själva på det här i Sverige. De har flyttat hit och vill lära sig svenska, men alla pratar engelska med dem.

Olle Käll menar att vi svenskar överskattar vår förmåga att tala och förstå engelska. I grunden är det en demokratifråga. Om engelskan tillåts att ta över allt mer, i allt från myndighetsspråk till media, utesluts stora grupper i det svenska samhället.

- Minoritetsspråkens ställning har stärkts i Sverige. Det är viktigt att människor som tillhör någon minoritet ska ha rätt till sitt språk. Frågan är om det gäller svenskan också? Sverige har en historia av att språkligt ha förtryckt minoritetsspråk, nu är det svenskan som underordnas ett främmande språk. Vi vill ha en positiv identifikation i modersmålet. Vi vill att svenskan ska värdesättas. Med teknikens landvinningar kan engelskans dominans inom exempelvis akademin utmanas. Om AI snabbt kan ge en hyfsad version på engelska av en text – varför ska då en student skriva på ett språk som hen inte behärskar till fullo istället för att använda modersmålet? I grunden handlar det om en rättighet och att svenskan inte ska bli underordnad engelskan. Att alla viktiga frågor sköts på engelska, medan svenskan blir ett slags ”infödingsspråk”.

När Olle Käll får frågan om vilket som är det ord på svenska som han uppskattar allra mest behöver han lite betänketid. Senare samma dag kommer svaret:

”Skärgårdsö – med tre vackra svenska vokaler i.”

(Text Kristian Ekenberg, Gefle Dagblad).

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Gefle Dagblad skriver den 25 maj:

”Olle Käll, gymnasielärare i Gävle, har nyligen valts till ordförande i Språkförsvaret. Kristian Ekenberg möter honom för ett samtal om kampen för att svenska språket inte ska slukas av det dominerande världsspråket engelska.”

Artikeln i övrigt ligger bakom en betalmur, men vi hoppas få tillgång till hela artikeln på något sätt.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

Vikingarna - Ord

Söndagens svenskspråkiga dikt

Ordbanken 

Vad gör jag när jag har slut på orden

Då går jag till ordbanken och lånar

Öppnar en bok räntefritt och läser:

Daniel Boyacioglu

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Torsdag den 15.5.25 diskuterede Folketingets ordførere et Forslag til folketingsbeslutning om at indføre en dansk sproglov, som var fremsat af Pia Kjærsgaard (DF) og et, der var fremsat af Mai Mercado (K) under et samlet punkt.

Stemningen var god, og den blev bedre og bedre gennem de tre timer, debatten varede, og til sidst var den næsten euforisk, da det gik op for alle, at der var tale om stor enighed, at stort set alle fra Dansk Folkeparti til Enhedslisten, og fra Alternative til Konservative gik ind for indførelse af en mere aktiv sprogpolitik, der skulle sikre det danske sprog som et dækkende og kulturbærende sprog.

Ingelise Hallengren og Lise Bostrup fra Den Danske Sprogkreds, der var til stede under hele debatten, glædede sig over, hvordan begreber fra Sprogkredsens politiske grundlag indgik som centrale punkter i debatten.

Det handlede om

• krav om ændring af Dansk Sprognævns deskriptive sprogpolitik og indførelse af normer og idealer
• kritisk distance til optagelsen af engelske ord i det danske sprog
• modvirkning af domænetab inden for f.eks videnskab
• betydningen af den enkeltes ansvar for sin egen sprogbrug
• understregning af det danske sprogs værdi som bærer af dansk kultur og historie
• påpegning af det danske sprogs værdi som en af en vigtig eller måske den vigtigste faktor for den danske identitet.

Kulturminister Jacob Engel-Schmidt talte om nødvendigheden af at kigge på Dansk Sprognævns formålsparagraf og ønsket om at nedsætte en arbejdsgruppe allerede inden sommerferien.

Alt i alt et dejligt konstruktivt møde.

Texten är hämtad från Den Danske Sprogkredse.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

"Ingen kommer undan. Vare sig vi ser på teve, läser en tidning eller deltar i någon konferens, är risken stor att vi blir dränkta i en flod av floskler! Av ord som inte betyder något och ett språk som inte hänger ihop. Svensk floskelordbok är en upplysande och underhållande exposé av struntpratet på modet. En högtidsstund för alla språkintresserade! Nu utkommer den i en tredje utökad upplaga.

Svensk floskelordbok – lista i bokform över moderna floskler, populära inom svenskt samhälleligt, ekono­miskt och kulturellt liv, sammanställd i syfte att genomlysa den språkliga dimma som lagt sig över landet och i någon mån få den att lätta. Denna tredje utökade upplaga är ­bl.a. kompletterad ­med, förutom många nya uppslagsord, även ett av­lyssnat, tillika nedtecknat, panelsamtal i ett känt statligt verk.

Floskel – ord eller uttryck, i allmänhet av ­välklingande form, som saknar djupare innehåll. Oftast använt i ­plural­form: t.ex förlegade floskler, benägen för flosk­ler eller granna floskler. Synonymer: banalitet, harang, plattityd, snömos, klyscha, bullshit.

Kullberg, Fredrik – journalist och författare till sju böcker, av vilka den förra, Kriget mot skön­heten (2020), nominerades till Stora fackbokspriset."

Texten är hämtad från förlaget Karnevals presentation. Boken innehåller många tankeväckande iakttagelser och är absolut läsvärd.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

När Keir Starmer sa: ”Om du vill bo i Storbritannien bör du tala engelska”, avslöjade han en föreställning – att engelska är det enda språket som räknas i Storbritannien.

Denna syn bortser inte bara från Storbritanniens rika språkliga mångfald, utan strider också mot den språkpolitik som utvecklas i de decentraliserade nationerna.

Medan den brittiska regeringens senaste förslag om invandring behandlar engelskkunskaper som den viktigaste vägen till integration, har regeringarna i Skottland, Wales och Nordirland valt andra strategier.

Invandring är en fråga som kontrolleras av Westminster. Men integration, inklusive språkundervisning, är decentraliserad. Det innebär att varje nation i Storbritannien bestämmer sin egen inriktning.

Läs vidare i The Conversation!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)