Jakob Heidbrink har skrivit en intressant artikel i Kvartal nr 2/2018. Han berättar hur han har erövrat svenskan i skrift, men att han inte har kunnat slipa bort sin brytning.

”Jag minns att mitt första intryck var besvikelse.

Jag hade köpt en lärobok för självstudier med åtföljande kassettband (detta var 1991). Nu låg boken uppslagen framför mig och jag skulle lära mig mina första ord: ”Här bor Erik”. Men det lät ju inte alls som jag hade tänkt mig! Jag vet faktiskt inte vad jag hade förväntat mig – kanske något i stil med isländska – men det svenska melodiska uttalet var fel. Helt fel.

Trettio år har snart gått sedan jag först närmade mig svenskan, som nu är min ständiga följeslagare vid sidan av mitt modersmål tyska, och engelskan, som är det språk jag huvudsakligen läser på. Mina barn växer upp med svenska som förstaspråk. Min fru talar finlandssvenska. Jag skriver juridiska texter och opinionstexter på svenska. Tanken att språket en gång kändes främmande, till och med fel, är märklig: ett minne av någon jag en gång var men som jag inte längre är.”

Han avrundar sin artikel med att konstatera:

”Jag vet att jag är en udda fågel, och att de tillfälligheter som lett till mina språkkunskaper inte är generaliserbara. Men jag är bekymrad över att min sort, trots alla migrationsströmmar även inom Europa, tycks vara på väg att bli utrotningshotad i Sverige. Det skulle inte behöva vara så. Men Sverige har gjort ett val: att nedvärdera sitt eget språk och att prioritera engelska som främmande språk. Detta val försvårar både migranters möjligheter att orientera sig i det svenska samhället, och Sveriges möjligheter att som land och samhälle orientera sig i världen. Vi är för få för att låta det fortgå.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 

Avinor

29 maj 2018 20:04

Heidbrink vore en värdig kandidat till Språkförsvarets pris.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mitten av maj och sommaren kastar sig in innan våren har hunnit dra sig tillbaka. Den var försynt, med tussilago och bågra sippor innan allt exploderade. Härligt med denna färgprakt och detta spektrum av dofter och fågelsång, Fågelsånger, många tonar...

Den chilenska nättidningen Tarpán uppmärksammade älvdalskan den 6 maj. Det heter inledningsvis:   ”Älvdalskan (övdalsk på älvdalska, älvdalska på svenska) talas i Älvdalen i Dalarna av cirka 2500 personer. Språket är särskilt intressant för...

(Denna text har publicerats tidigare, men kan fungera som en påminnelse till de svenska kandidaterna i det kommande valet till EU-parlamentet. Vilket språk tänker de tala i EU-parlamentet, svenska eller engelska? Man måste komma ihåg att intresserade...

Kunskapen om att det unika älvdalska språket finns och inte erkänns av den svenska staten sprider sig med raketfart över världen.   Nyligen inbjöds föreningen Ulum Dalska, som kämpar för detta avancerade och vackra språkets överlevnad av universi...

Växjö kommun har smyckat omgivningarna runt Växjösjön mitt i staden med fina konstverk, vilket är lovvärt. Om konstverket ”Pissed Elin” står följande att läsa på en sten bredvid:   ”Pissed Elin är konstnären Sara Möllers tolknin...