(Pressmeddelande)

Så ser svenskarna på hotet från engelskan

En av tre anser att engelskans utbredning hotar svenska språkets ställning i Sverige. Men sex av tio är inte oroliga för att engelskan ska tränga undan svenskan. Det visar en undersökning utförd av Novus på uppdrag av Språktidningen.

Det är 33 procent som anser att engelskan utgör ett visst eller ett stort hot mot svenskan. Nästan dubbelt så många – 63 procent – svarar att engelskan inte är något betydande hot eller inte alls hotar svenskan.

– Engelska influenser utmålas ofta som en fara för svenskans fortlevnad. Men synen på engelskan delar generationerna. Bland svenskar som har fyllt 65 år är det hela 51 procent som betraktar engelskan som ett hot. I åldern 30 till 49 år är det bara 23 procent som ser engelskan som ett hot, säger Anders Svensson, chefredaktör för Språktidningen.

Engelskan har varit den dominerande långivaren till svenskan sedan andra världskrigets slut. Då blev också engelska första främmande språk i skolan. När Sverige 2009 fick en språklag som fastslog svenskans ställning som huvudspråk var engelskans frammarsch ett viktigt skäl till initiativet.

– Engelska lån som uppfattas som onödiga är en av dom vanligaste källorna till språklig irritation i dag. För vissa är sådana lånord också en symbol för en negativ samhällsutveckling och en tilltagande amerikanisering. Engelska lån används ofta som slagträ när vi diskuterar svenska språkets framtid, säger Anders Svensson.

Det finns stora skillnader mellan olika väljargrupper. Bland Sverigedemokraternas sympatisörer upplever 41 procent att engelskan utgör ett hot mot svenskan. Minst oroliga är Moderaternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets sympatisörer. Där uppger bara 25 procent att svenskan hotas av engelskan.

– Sverigedemokraterna har drivit på för att göra svenska språket till en symbolfråga. I den politiska debatten förknippas kunskaper i svenska språket i allt större utsträckning med svenskhet genom att bland annat kopplas till medborgarskap. Därför ligger det kanske nära till hands att partiets sympatisörer också är mer oroliga för svenskan, säger Anders Svensson.

Utgör engelskans utbredning ett hot mot svenskans ställning i Sverige?
Ja, ett stort hot: 6 procent
Ja, ett visst hot: 27 procent
Nej, inget betydande hot: 46 procent
Nej, inget hot alls: 17 procent
Vet ej: 4 procent

Undersökningen har utförts av Novus genom intervjuer med ett riksrepresentativt urval av befolkningen i åldern 18 till 79 år.

Hela undersökningen finns i Språktidningen 3/2023. Du kan läsa artikeln om undersökningen och om hur debatten om engelskans inflytande över svenskan utvecklats här.

Kontaktperson:
Anders Svensson
Språktidningens chefredaktör
anders@spraktidningen.se
076-868 58 24

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I en artikel Inget stöd i forskningen för att de/dem slås ut  i Svenska Dagbladet skrev tre forskare vid Göteborgs universitet igår bland annat:

”Men kan vi, med kunskap om faktiskt språkbruk, dra slutsatser om hur språket kommer att utvecklas? Mer konkret, kan vi som språk­forskare förutspå om dom kommer att slå ut de och dem i framtiden? Frågan är viktig att ställa i sammanhanget eftersom vissa debattörer, nu senast Lena Lind Palicki i SVT, har hävdat att utvecklingen bort från de/dem till en enhetlig form är oundviklig.

Vi anser att språkvetenskapen i dag saknar verktyg för att utvärdera specifika förutsägelser om framtiden. Huvud­syftet med vår egen forskning är att undersöka om det ens är möjligt. För olika typer av pågående språk­förändringar testar vi hur bra språkförändrings­teorier är på att förklara och förutsäga hur språket utvecklas. I det ljuset tycker vi att man som språkvetare i dagsläget bör vara mycket försiktig med att göra förutsägelser om enskilda framtida språk­förändringar. Man kan alltså förespråka att dom bör ersätta de och dem i framtiden, men det finns inget vetenskapligt stöd för att framställa den språkförändringen som oundviklig.

Vi uppmanar alla som vill uttrycka normativa ställnings­taganden om språk­användning att vara tydliga med om dessa är baserade på empiriska data eller personliga intryck.”

Jag är helt ense med dessa tre forskare.  När vissa förutspår att dom oundvikligen kommer att ersätta de-dem även i skriftspråket, är det snarast fråga om önsketänkande. ”Dom”-förespråkarna räknar helt enkelt bort motståndet mot denna ”reform”.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Per Gårdekil skrev ett examensarbete vid Göteborgs universitet 2017, som byggde på en undersökning av gymnasieelevers förmåga att skilja på de och dem i skriftspråket. I sammanfattningen heter det:

”Hösten 2016 höjdes åter röster för att införa en dom-reform, d.v.s att slopa skriftspråkets de och dem till förmån för det talspråkliga dom. Debatten om de, dem och dom tycks ha evigt liv.

Ett argument som ofta återkommer i debatten är att det är alldeles för svårt för dagens ungdomar att lära sig skillnaden mellan subjekt och objekt.

Syftet med föreliggande undersökning var att ta reda på hur väl gymnasieelever behärskar skriftspråkets de och dem, om elever på olika gymnasieprogram skiljer sig åt, om elevernasförmåga har försämrats sedan tidigare undersökningar, samt huruvida det finns någon opinion för en dom-reform hos eleverna själva. För att undersöka detta användes en diktamen och en enkät. De 131 elever som ingick i undersökningen fick skriva ned en text som lästes upp med uttalet dom. Deras uppgift var att välja mellan de eller dem vid varje förekomst av dom. Överlag visade sig elevernas förmåga vara ganska god. Mer än hälften av eleverna visade sig behärska de och dem väl och gjorde rätt i åtminstone nio fall av tio. Ingen tydlig skillnad mellan gymnasieprogrammen (samtliga högskoleförberedande) upptäcktes. Vad gäller elevernas inställning till ordet dom är majoriteten av dem negativt inställda till ordet och föredrar de traditionella pronomenen. De mest konservativa var eleverna på naturvetenskapliga programmet.

Elevernas inställning till dom verkar inte höra ihop med hur svårt de tycker det är att skilja mellan formerna de och dem, utan snarare vilken status de tillmäter den skriftspråkliga normen.”

Examensarbetet kan laddas ner härifrån .

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

På Dagens Nyheters insändaravdelning den 9 mars skrev Henrik Scheutz:

”I april förra året pläderade Språktidningens chefredaktör Anders Svensson för att ”dom” ska ersätta ”de” och ”dem”.  Av samma åsikt är språkforskaren Lena Lind Palicki, som i sommar blir chef för Språkrådet. Hon har sagt: ”Vi har inget stöd för det längre i vår inre grammatik – och då blir det jättemånga konstigheter.” Jag förfasas över att på Facebook se kommentarer av personer som skriver ”dem” i stället för ”de”. Detta, som naturligtvis är grundläggande svenska, bör man klara av senast på mellanstadiet, kan jag tycka. Är det rimligt att man ska anpassa språket efter personer som inte klarar av det? Det är väldigt tydligt att bildningsnivån i vårt land har sjunkit drastiskt på kort tid och jag ser en del tecken på anpassning till detta, bland annat att ord som alla bör känna till förklaras i tidningsartiklar. Vad blir nästa steg i förenklandet av vårt språk, som blivit allt mer vardagligt? Det är skrämmande att personer som borde värna vårt språk propagerar för att ytterligare fördärva det. Att denna Lind Palicki, som anser att språket ska utarmas ännu mer och använder ett simpelt, vardagligt ord som ”jättemånga”, utses till chef till Språkrådet är anmärkningsvärt.’’

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

Ulf Lundell - Katt i fönstret

Söndagens svenskspråkiga dikt

En önskan

Av hela vår soliga värld
önskar jag blott en trädgårdssoffa
där en katt solar sig...
Där skulle jag sitta
med ett brev i barmen,
ett enda litet brev.
Så ser min dröm ut...

Edith Södergran

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Svenska Dagbladet intervjuade sex kulturpersonligheter igår om hur de ser på en eventuell  ”dom”-reform. En av dem var Lena Andersson.

Lena Andersson svarade så här på rubrikens fråga:

”– Nej, jag är emot det.

Varför då?

– Därför att språket behöver vara så precist och så nyanserat som det bara kan. Objekts- och subjektsform bidrar till det. Det är det ena. Det andra är att skälet som brukar anges är att det är svårt med ”de” och ”dem” och att många gör fel. Det har vi alla gjort någon gång. Men att något är svårt är inget argument att ta bort det. Det är väl någon demokratiseringstanke, att om det är svårt att göra rätt kan man känna sig exkluderad. Men det har ju inget med demokrati att göra. Det är dumt, det är bättre att försöka lära sig.”

I webbadressen framgår att det är ett antal experter som har tillfrågats. Men kan det överhuvudtaget finnas några experter vad gäller hur man bör skriva? Detta uttrycker bara värdeomdömen. Dessa är varken sanna eller falska. Däremot kan det finnas experter vad gäller hur folk skriver och vad de skriver  i verkligheten. Och man kan argumentera mer eller mindre intelligent för eller emot en ”dom”-reform. Det finns alltså inga stortyckare eller småtyckare i den här frågan.

Min uppfattning är alltså att man i första hand ska granska argumenten för eller emot en ”dom”-reform. En sådan granskning kommer att avslöja en hel del om de verkliga bevekelsegrunderna.

Läs vidare här !

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I en artikel i Svenska Dagbladet skriver Hugo Rehnberg bland annat:

”Just när det kommer till svenskar och engelskkunskaper är jantelagen spårlöst försvunnen. I stället har vi ett uppblåst självförtroende. Jag är inte säker på vad denna skeva självbild beror på. Kanske är det för att vi jämför oss med tyskar och italienare. Eller att vi är vardagsskickliga, och klarar av att hålla en konversation på engelska om väder, fotboll och Harry och Meghans otacksamhet. Måhända är det vårt hyfsade uttal som invaggar oss i tron att vi har ett tillräckligt stort ordförråd för att uppfatta alla nyanser i en roman skriven på engelska.”

Han skriver vidare:

”En undersökning gjord av Novus bekräftar min tes. Nio av tio svenskar anser sig vara lika bra eller bättre på engelska än genomsnittet. Bara en av tio anser sig vara sämre än genomsnittet. Det krävs inget matematiksnille för att begripa att det är en ekvation som inte går ihop.

Kan bara komma på en annan disciplin där vi är lika världsfrånvända – och det är mäns syn på den egna bilkörningen.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I stället för att skriva ”dom” i subjektsform- och objektsform, som Språkrådet nya chef Lena Lind Palicki vill, föreslår jag att vi börjar använda ”de” i subjektsform och ”dem” i objektsform när vi talar. Lena Lind Palicki, som debatterade med Björn Ranelid på Aktuellt den 14 mars, menade att det är alltför svårt att lära sig hur ”de” och ”dem” används och att man ska ägna tid åt viktigare saker. 

Detta är ett häpnadsväckande uttalande. Mina elever förstår direkt skillnaden mellan ”de” och ”dem” när jag har förklarat den för dem. Det räcker att ge eleverna följande två meningar:

”De gav dem äpplen.” 

”De gav äpplen till/åt dem.”

Dessutom går det att byta ut det personliga pronomenet ”de” i subjektsform mot ”jag”, ”du”, ”han”, ”hon”, ”vi” och ”ni” och det personliga pronomenet ”dem” i objektsform mot ”mig”, ”dig”, ”honom”, ”henne”, ”oss” och ”er”. Vari består svårigheten?

Jag vill ge den språklige virtuosen och pristagaren av Språkförsvarets hederspris Björn Ranelid rungande applåder för hans strålande insats i debatten mot Språkrådets nya chef då han ridderligt försvarade fortlevnaden av  ”de” och ”dem” i skriftspråket.

https://www.svtplay.se/video/KnVaNEd/aktuellt/ikvall-21-00/?id=KnVaNEd&position=1840 

Christina Johansson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)