Kommentar till ”Omöjligt att byta ut God jul mot God helg"

Försenad respons: Hej Lars-Gunnar!  

Oberoende av typ av helg, låt oss hålla oss till svenska. – Det har blivit alltför mycket engelska!  

I ett annat sammanhang kommenterade jag att den finska betoningen av första stavelsen tycks mig förekomma allt oftare i svenska. Jag hör, och överraskas, allt oftare ”íntensiv” med betoning på  första stavelsen, i stället för på den sista. Undrar lite vad det kan bero på.

Jag hoppas jultomten var snäll mot Dig.

Bästa hälsningar

Lennart (LWH)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Texten är hämtad från Institutet för språk och folkminnen)

”Varje dag genomförs på sjukhus och vårdcentraler i Sverige samtal mellan patienter och läkare, vilka möjliggörs av en tolk. Tolken behövs för att såväl läkaren som patienten ska göra sig förstådda, om patienten inte behärskar svenska i tillräcklig utsträckning för ett läkarsamtal, och tolkarna är centrala för att kommunikationen ska fungera.

Vissa länder i vår närhet har valt att flytta kostnaden för tolkning i vården från det allmänna till de patienter som behöver tolk. I Danmark har det visat sig kostsamt att kräva in dessa betalningar från patienterna (DR 2019). Och som läkaren och forskaren Lise Dyhr säger i Ugeskrift for Læger (2021) konsekvenserna ’drabbar ju också oss läkare i vår yrkesutövning. Vi har inte möjlighet att genomföra en ordentlig undersökning där läkare och patient förstår varandra’.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Texten är hämtad från Språktidningen)

Inget stör lika mycket som felaktiga särskrivningar. Och debatten om en kändisbloggares språkbruk förvandlas snart till en diskussion om lämplighet och bojkotter.

Ett sponsrat inlägg om kattmat förvandlas snabbt till en fråga om språkriktighet när kändisbloggaren särskriver och gör andra fel. Flera av läsarna ifrågasätter bloggarens lämplighet – och vissa tänker till och med bojkotta kattmatstillverkaren.

I det här avsnittet samtalar Anna Heuman, nybliven doktor i svenska vid Örebro universitet, och Lena Lind Palicki, lektor i svenska vid Stockholms universitet, med Språktidningens chefredaktör Anders Svensson om hur språkdiskussioner uppstår spontant i sociala medier och om varför just särskrivningar ger upphov till så mycket irritation till skillnad från fel på de och dem eller var och vart.

Du hittar podden hos Apple Podcasts, Spotify, Acast, Google Podcasts, Soundcloud, Tunein, Stitcher och Youtube.

Om du vill stödja Språktidningens podd ekonomiskt kan du skicka ett bidrag genom Swish till 123 110 0726.

Här kan du läsa Anna Heumans avhandling.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Signaturen Franziska skrev den 6 augusti i Göteborgs-Posten:

”Vi har alldeles för få guider som talar bra tyska. De vi har är till åren. Förvånad? Nej inte ett dugg, statistiken säger att över 50 procent av ungdomar på gymnasiet läser spanska, 20 procent tyska och 18 procent franska. De som läser spanska är för oss ointressanta. Spanska turister är sällsynta, en stor del av kryssningspassagerarna är tyskar!

I år har vi närmare 90 kryssningsfartyg, hamnen och Göteborg & Co fortsätter att sälja Göteborg som destination men vi har inte tillräckligt med guider som kan tyska eller franska.”

Tidigare var engelska, tyska och franska obligatoriska främmande språk i den svenska realskolan och gymnasiet. Numera är det bara engelska som är obligatoriskt i högstadiet och gymnasiet; man kan välja mellan spanska, tyska och franska och i vissa fall ytterligare främmande språk. Detta är alltså konsekvensen. Vem tjänar på det?

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

Hootenanny Singers - Omkring tiggarn från Luossa

Söndagens svenskspråkiga dikt

Till fjärilens minne

Säg inte, att ingenting blir kvar
av den vackraste fjärilen livet gav.
Säg inte, att vingarnas färg bleknar bort
och försvinner i vinden som stoft, som stoft.
Om fjärilens kropp måste gömmas i grav
är ändå den svindlande flykten kvar!

Bo Setterlind

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Ida Åström skrev höstterminen 2018 kandidatuppsatsen Drömkandidaten vid Södertörns högskola. Det är fråga om ”En kritisk diskursanalys om hur den ideale sökande konstrueras i platsannonser inom bygg- och fastighetssektorn.” Den presenteras i inledningen på följande sätt:

”Brinner du för människor, önskar du ha en nyckelroll som innebär ledarskap och skulle du vilja arbeta med att få bevara kända kulturskatter? Eller är du istället en händig problemlösare som inte ger upp? Utformandet av platsannonser kräver kreativitet av skribenten för att förmå rätt person till att ens läsa klart platsannonsen och dessutom även gå igenom den mentala processen att faktiskt söka tjänsten. De flesta av oss kommer någon gång i kontakt med platsannonser när vi letar efter en ny tjänst. En platsannons är en typ av brukstext vars syfte är att effektivt kommunicera information om en ledig tjänst och locka rätt personer att söka tjänsten. Ibland annonserar arbetsgivarna själva ut en tjänst, ibland tar arbetsgivarna hjälp av rekryteringsföretag som skriver annonserna åt dem och hjälper dem med rekryteringsprocessen. En rekryteringsprocess kan vara mycket kostsam för ett företag, speciellt vid en felrekrytering. Därför är det mycket viktigt att en platsannons tilltalar rätt person.

Som snart nyexaminerad kommunikatör finner jag det relevant att medvetandegöra hur en modelläsare konstrueras då en kommunikatör, beroende på arbetsgivare och arbetsuppgifter, kan bli ombedd att skriva platsannonser eller komma med åsikter om hur dessa formuleras. Hur en modelläsare konstrueras i en platsannons kan också säga något om skribentens eller företagets medvetna eller omedvetna syn på vem som passar för tjänsten. Det handlar inte bara om att matcha den ideale sökande med korrekta förkunskaper och rätt utbildning med en viss arbetsgivare. Det gäller att också matcha den ideale sökandes intresse med den kultur som bolaget har och representerar.

I denna studie jämför jag hur de olika modelläsarna konstrueras i platsannonserna för de två yrkesgrupperna fastighetsskötare och fastighetschefer. För både fastighetsskötare och fastighetschefer krävs ett brett kunnande. En fastighetschefs kompetens kräver dock mer teoretisk utbildningsbakgrund än vad en fastighetsskötares kunnande kräver, vilket framkommer i annonserna.

Såvitt jag kunnat se har inte just fastighets- och byggsektorns platsannonser belysts tidigare utifrån ett språkvetenskapligt perspektiv. Fastighets- och byggsektorn är två stora branscher i Sverige som sysselsätter många men det är svårt att hitta kompetent personal till många av de tjänster som utlyses (Fastigo, 2016). Därför är det samhälleligt intressant att tydliggöra hur olika modelläsare inom fastighetssektorn konstrueras och därmed eventuellt öka förståelsen för hur kommunikationen i en platsannons fungerar för att locka den ideale sökande.

Uppsatsen kan laddas ner här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Computer Sweden skriver:

”Jobbannonser med ett språk som syftar till att äldre personer inte ska söka jobben har ungefär samma effekt som om det skulle finnas direkt åldersdiskriminering i anställningsprocessen. Detta enligt ny forskning.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Isobel Hadley-Kamptz skriver idag i Dagens Nyheter bland annat:

”I Frankrike är statens roll för kulturen självklar och oproblematisk och kulturpolitikens själva syfte är att skydda kulturarvet, den franska kulturen, språket och ytterst Frankrike som nation.

Det här yttrar sig bland annat i att man ända sedan 1972 haft lagar om att en viss andel av det som sänds i tv måste vara på franska. Även i EU har Frankrike drivit den här linjen, och fick 2018 igenom en EU-lag om att amerikanska streamingsajter måste sända minst 30 procent europeiskt innehåll. I EU-parlamentet den gången röstade dock de två svenska liberala ledamöterna, Cecilia Wikström och Jasenko Selimovic, nej.

2018 fick Frankrike igenom en EU-lag om att amerikanska streamingsajter måste sända minst 30 procent europeiskt innehåll.

Nu har Frankrike gått vidare och kräver att digitala jättar som Netflix, Amazon och Disney plus också investerar 20 procent av sina lokala vinster i franska produktioner. När får vi se sådana förslag från Johan Pehrson?”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)