Pseudonymen Läranna berättade igår på Twitter:

”På fortbildningen igår fick vi veta att vi lärare ska vara försiktiga med att använda bildspråk i vårt klassrumsspråk eftersom det finns elever som har ’svag koherens'. Man ska säga vad man menar och mena vad man säger: spring istället för lägg benen på ryggen alltså. Jaha…”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

Rickard Söderberg - Dagen är nära

Söndagens svenskspråkiga dikt

Näcken

Kvällens gullmoln fästet kransa.
Älvorna på ängen dansa,
och den bladbekrönta Näcken
gigan rör i silverbäcken.

Liten pilt bland strandens pilar
i violens ånga vilar,
klangen hör från källans vatten,
ropar i den stilla natten:
 
»Arma gubbe! varför spela?
Kan det smärtorna fördela?
Fritt du skog och mark må liva,
skall Guds barn dock aldrig bliva!
 
Paradisets månskensnätter,
Edens blomsterkrönta slätter,
Ljusets Änglar i det höga —
aldrig skådar dem ditt öga.»

Tårar Gubbens anlet skölja,
ned han dyker i sin bölja.
Gigan tystnar. Aldrig Näcken
spelar mer i silverbäcken.»

Erik Johan Stagnelius

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Håkan Lindgren skriver i artikeln ”Chefskurs från helvetet blottar skolans problem” i Svenska Dagbladet bland annat:

”Det vi gör med hela nästa generation, från grundskola till universitet, påminner om den destruktiva chefskurs som kontrollgruppen genomgick. Verkar något vara för svårt? Ta bort det! Störs studenterna av ett sårande ord i kursboken? Ge föreläsaren en reprimand. Sänk nivån, samtidigt som du talar om för eleverna att de är jätteduktiga. Efter Pisa-undersökningen 2012 konstaterade Skolverket att svenska elever skattade sin egen förmåga högre än förut – i likhet med cheferna i Romanowskas kontrollgrupp – samtidigt som deras matematikkunskaper fallit från en fjortondeplats bland OECD-länderna (2003) till plats 28 av 34.

En anonym lärare från friskolekoncernen Kunskapsskolan förklarade nyligen hur betygsinflationen fungerar i praktiken. De betyg han sätter, samt elevernas och föräldrarnas åsikter om honom, påverkar hans lön (Sofie Axelsson, ”Lärarnas löner bestäms av elevernas betyg”, Dagens ETC, 15/12 2022).

Läraren och skoldebattören Filippa Mannerheim har varnat för att skolorna är på väg att överge det skrivna ordet. ”I många klassrum har läsning (och skrivande) börjat beskrivas som ett ’hinder’ i skolarbetet, snarare än som det tankeredskap det är” (DN 18/11 2021). Fortsättningen är surrealistisk: ”’Vad är egentligen en text?” frågade man på Skolverkets handledarutbildning inom Läslyftet 2016. ’De flesta av oss accepterar en film som text och antagligen också en bild. Kan även musik (utan sång) räknas som text? Eller en möbel?’”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Jenny Maria Nilsson återger följande replikväxling på Twitter:

  (Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Carl Lindstrand skrev på Facebook den 21 mars:

Upplysningsvis härrör pronomina ”de” (nominativ) och ”dem” (ackusativ/dativ) - som används än idag i svenska, norska och danska - från fornnordiskans ”þeir” och ”þeim”. I isländskan heter de alltjämt just precis så (i maskulinum nominativ respektive dativ samtliga genus). Och det är också från dessa pronomina engelskans ”they” och ”them” härrör, då de lånades in från fornnordiskan under vikingatiden.

Det är alltså dessa pronomina, med tusenåriga anor och som svenskan har gemensamt med norskan, danskan, isländskan och engelskan, som en nyförordnad chef för den svenska myndigheten Språkrådet och diverse tyckare på kultursidor med tvivelaktiga klassargument vill ersätta med ”dom” och ”dom”.

Håll emot.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Erik Helmerson skriver i Dagens Nyheter idag bland annat:

”Debatten om en ’dom-reform’ rasar vidare. Det är för svårt för svenskarna att skilja på ’de’ och ’dem’, så vi gör ett Alexanderhugg och låter alla skriva ’dom’. Problemet löst.

Tur att vi resonerar annorlunda om trafiken: ’Många minns inte vem som ska ha företräde i rondeller, så låt folk göra som de vill.’"

Erik Helmerson skriver vidare:

”Det märkliga är varför det blivit så här. Varför förväntas dagens unga inte klara det som var självklart för en generation sedan och som fortfarande är det i andra länder – som att skilja på ’de’ och ’dem’ eller att läsa en klassiker? Och varför ger vi bara upp, rycker på axlarna och säger att jahapp, då får vi sänka ribban?

Kan det vara så att barnen inte blir smartare än vi gör dem?

Allt hänger ihop. Bottenplattan stavas läsning. Om samhället inte bryr sig om att lära barnen läsa, ordentligt, från ung ålder, riskerar deras bristande förmåga att förstå och uttrycka sig i skrift följa dem genom livet.

Och ribban kommer fortsätta att sänkas, språket bli fattigare, torftigare. Måste vi verkligen ha alla dessa olika stavningar av sje-ljudet som ingen människa kan hålla reda på? Särskrivningar? Ja, eftersom så många använder dem måste de godkännas. Inte behöver vi både lj- och dj-stavningar när de ändå låter likadant!

Den där skenbart välvilliga uppgivenheten. Jag begriper den inte.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Pressmeddelande)

Så ser svenskarna på hotet från engelskan

En av tre anser att engelskans utbredning hotar svenska språkets ställning i Sverige. Men sex av tio är inte oroliga för att engelskan ska tränga undan svenskan. Det visar en undersökning utförd av Novus på uppdrag av Språktidningen.

Det är 33 procent som anser att engelskan utgör ett visst eller ett stort hot mot svenskan. Nästan dubbelt så många – 63 procent – svarar att engelskan inte är något betydande hot eller inte alls hotar svenskan.

– Engelska influenser utmålas ofta som en fara för svenskans fortlevnad. Men synen på engelskan delar generationerna. Bland svenskar som har fyllt 65 år är det hela 51 procent som betraktar engelskan som ett hot. I åldern 30 till 49 år är det bara 23 procent som ser engelskan som ett hot, säger Anders Svensson, chefredaktör för Språktidningen.

Engelskan har varit den dominerande långivaren till svenskan sedan andra världskrigets slut. Då blev också engelska första främmande språk i skolan. När Sverige 2009 fick en språklag som fastslog svenskans ställning som huvudspråk var engelskans frammarsch ett viktigt skäl till initiativet.

– Engelska lån som uppfattas som onödiga är en av dom vanligaste källorna till språklig irritation i dag. För vissa är sådana lånord också en symbol för en negativ samhällsutveckling och en tilltagande amerikanisering. Engelska lån används ofta som slagträ när vi diskuterar svenska språkets framtid, säger Anders Svensson.

Det finns stora skillnader mellan olika väljargrupper. Bland Sverigedemokraternas sympatisörer upplever 41 procent att engelskan utgör ett hot mot svenskan. Minst oroliga är Moderaternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets sympatisörer. Där uppger bara 25 procent att svenskan hotas av engelskan.

– Sverigedemokraterna har drivit på för att göra svenska språket till en symbolfråga. I den politiska debatten förknippas kunskaper i svenska språket i allt större utsträckning med svenskhet genom att bland annat kopplas till medborgarskap. Därför ligger det kanske nära till hands att partiets sympatisörer också är mer oroliga för svenskan, säger Anders Svensson.

Utgör engelskans utbredning ett hot mot svenskans ställning i Sverige?
Ja, ett stort hot: 6 procent
Ja, ett visst hot: 27 procent
Nej, inget betydande hot: 46 procent
Nej, inget hot alls: 17 procent
Vet ej: 4 procent

Undersökningen har utförts av Novus genom intervjuer med ett riksrepresentativt urval av befolkningen i åldern 18 till 79 år.

Hela undersökningen finns i Språktidningen 3/2023. Du kan läsa artikeln om undersökningen och om hur debatten om engelskans inflytande över svenskan utvecklats här.

Kontaktperson:
Anders Svensson
Språktidningens chefredaktör
anders@spraktidningen.se
076-868 58 24

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I en artikel Inget stöd i forskningen för att de/dem slås ut  i Svenska Dagbladet skrev tre forskare vid Göteborgs universitet igår bland annat:

”Men kan vi, med kunskap om faktiskt språkbruk, dra slutsatser om hur språket kommer att utvecklas? Mer konkret, kan vi som språk­forskare förutspå om dom kommer att slå ut de och dem i framtiden? Frågan är viktig att ställa i sammanhanget eftersom vissa debattörer, nu senast Lena Lind Palicki i SVT, har hävdat att utvecklingen bort från de/dem till en enhetlig form är oundviklig.

Vi anser att språkvetenskapen i dag saknar verktyg för att utvärdera specifika förutsägelser om framtiden. Huvud­syftet med vår egen forskning är att undersöka om det ens är möjligt. För olika typer av pågående språk­förändringar testar vi hur bra språkförändrings­teorier är på att förklara och förutsäga hur språket utvecklas. I det ljuset tycker vi att man som språkvetare i dagsläget bör vara mycket försiktig med att göra förutsägelser om enskilda framtida språk­förändringar. Man kan alltså förespråka att dom bör ersätta de och dem i framtiden, men det finns inget vetenskapligt stöd för att framställa den språkförändringen som oundviklig.

Vi uppmanar alla som vill uttrycka normativa ställnings­taganden om språk­användning att vara tydliga med om dessa är baserade på empiriska data eller personliga intryck.”

Jag är helt ense med dessa tre forskare.  När vissa förutspår att dom oundvikligen kommer att ersätta de-dem även i skriftspråket, är det snarast fråga om önsketänkande. ”Dom”-förespråkarna räknar helt enkelt bort motståndet mot denna ”reform”.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)