(Texten, något redigerad, är hämtad från Språktidningens blogg)

"I nya numret av Språktidningen skriver Jennie Spetz, utredare på Språkrådet, om Stefan Löfvens val av språk i EU. Bakgrunden är det tal han höll i EU-parlamentet i maj i år. Talet skrevs på engelska och det fanns ingen svensk översättning.

Språkförsvaret anmälde därför Regeringskansliet till Justitieombudsmannen, JO, för brott mot språklagen. JO ansåg dock inte att statsministerns val av engelska var skäl att utfärda kritik. Läs mer om hur språklagen fungerar i praktiken i Språktidningen 8/2019.

Men borde Stefan Löfven ha talat svenska i stället? Eller gjorde han rätt som föredrog engelska? Rösta här!"

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Texten är hämtad från Språktidningens blogg)

Språktidningens och Språkrådets årliga nyordslista får alltid stor uppmärksamhet. Men nyfikenheten på förändringar i språket gäller inte bara nykomlingarna. Minst lika ofta är det läsare som undrar vilka ord det är som försvinner. I nya numret av Språktidningen, som når prenumeranterna i dagarna, försöker vi att besvara den frågan.
 
I det nya numret listar Språktidningen 1 001 ord som finns med i senaste upplagan av Svenska Akademiens ordlista. Sedan den utkom 2015 har de här orden använts så sällan att de riskerar att strykas i nästa upplaga.
 
Här finns en del gamla ord som egentligen redan borde ha strukits – som nigarvals, åberopbar och illiberalitet. Men där finns också en hel del ganska nya ord – som bloggbävning, wikiläcka, prokotta, köttklister, nyfriskjobb och finanssmälta – som var på modet en kort tid men sedan föll ur bruk.
 
Vissa ord somnar in för att det finns synonymer som dominerar. Tobisgrissla har till exempel sedan länge flugit förbi tejst och aubergine är tusen gånger vanligare än äggört. Stavningen flajer har konkurrerats ut av flyer. Strävan efter jämställt språk och könsneutrala titlar kan ha bidragit till att tempeldanserska och ackompanjatris är på väg ut. Och så finns det ord som börjar bli så sällsynta att de börjar kännas ålderdomliga, som eklatant, förfäas, bardalek, politess och lemmalytt.
 
I samband med att numret kommer ut lanserar Språktidningen också en adoptionskampanj. Där får läsarna chansen att adoptera ett hotat ord för att ge det bättre förutsättningar att överleva.

– Svenskan har ett rikt ordförråd som vi förvaltar och utvecklar gemensamt. Det enda sättet att rädda ett hotat ord är att använda det. Om vi är överens om att ett ord är för bra för att vi ska låta det somna in så kan alla göra en insats, säger Anders Svensson, Språktidningens chefredaktör, som har gjort undersökningen.

Den som vill adoptera ett ord kan skicka in sin favorit och en motivering till adoptera@spraktidningen.se.

Läs artikeln och hela listan med de 1 001 orden här:

https://www.spraktidningen.se/adoptera

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Tänk p å det ni (ofta anglofiler) som påstår att engelskan är såå mycket rikare än andra språk!

Svenska ska vi inte tala om... på vårt fattiga modersmål kan vi väl snart bara säga "ja" och "nej'... förlåt "yes" och "no"!

Allvarligt talat: Det är engelskan som på sätt och vis är ett fattigt språk, eftersom språket saknar den möjlighet att "laborera" med sammansatta ord som exempelvis det svenska och tyska språket erbjuder.

INTE på grund av att språket är överlägset och/eller eller besitter några magiska egenskaper. Ett språk bland andra helt enkelt - varken mer eller mindre!

Strindberg använde bevisligen många fler ord än Shakespeare gjorde.

Det är dags för folk i allmänhet och politiker och andra beslutsfattare i synnerhet att komma till insikt om att engelskan under århundradenas lopp till klart övervägande del har spridits genom tvång i form av kolonialism och språklig imperialism.

Det är vi talare av svenska och andra modersmål själva som avgör om engelskan ska tillåtas att äta upp även våra språk. Såsom språket har gjort i varierande grad i forna kolonier.

Språkförsvar börjar med det egna ställningstagandet och agerandet.

Med en medveten och effektiv språkpolitik når vi ännu längre. För Sveriges del är det första som måste göras att förbjuda de koloniala språkbytesskolor som idag verkar och tillåts expandera i landet i rasande takt. Det ska helt enkelt inte vara lagligt möjligt att jämställa ett språk som inte har någon som helst officiell ställning i landet med vårt nu sedan mer än 10 (!) år lagstadgade officiella huvudspråk.

Språklagen måste byggas ut och omsättas i praktiken. Quebec är ett gott internationellt föredöme på denna punkt.  Varför ska vi skattevägen tvingas finansiera en degradering av vårt modersmål till förmån för ett språk som redan har utplånat så många andra språk? Det är dags att ta bort gökungen ur boet!

Undervisning i Sverige ska naturligtvis bedrivas på svenska. Engelskan är redan obligatoriskt som ämne och det räcker mer än väl. Att byta undervisningsspråk är dock att gå över en osund och för svenskan förödande gräns, där vi dessutom hamnar i en kolonial situation.

Ett ökat fokus på andra, för Sverige, viktiga språk är vidare bara av godo. Tyskland är exempelvis Sveriges största handelspartner och tyska det största modersmålet i Europa.

Även franskans betydelse kommer att öka nu när engelsmän och amerikaner distanserar sig (Brexit/Trump).

ABC 123

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Halloween infördes i Sverige 1997 av organisationen Svensk handel genom en massiv annonskampanj i dagspressen där man fick lära sig hur firandet skulle gå till. Nu verkar det som om den amerikanska högtiden Thanksgiving är på väg in i Sverige också. Snart kommer väl den amerikanska nationaldagen 4th of July att införas.

Tidningen Mitt i (som ges ut i Stockholms län) hade nyligen följande artikel:

Jonas Borelius

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Texten, lätt redigerad, är hämtad från Språktidningens blogg)

2019 års nyordslista släpps den 27 december. Språktidningen och Språkrådet arbetar just nu med att sammanställa listan. Är det något nyord som du tycker borde vara med på listan?

Vi söker efter nya ord i svenskan. Vi är ute efter ord som är på väg att etablera sig i allmänspråket. De behöver inte ha nödvändigtvis ha kommit in i svenskan under 2019, men om orden har använts tidigare bör de ha ökat avsevärt i användning under året.

Skicka gärna med ett förslag till definition och ett språkexempel som visar hur ordet används. Du kan mejla förslag till anders@spraktidningen.se eller skriva i kommentarsfältet på Språktidningens blogg.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

...för att ni har vett att tilltala era kunder på svenska!

Sunt förnuft 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Jag får avsmak av denna reklam!

Här kränger man energidryck med hjälp av den brittiska flaggan och kungahuset. 

Allt ackompanjerat av pigg engelskspråkig popmusik och en tjänstvillig manlig kassör i kassan, som glatt svarade med ett "yes" på mina frågor".

Hur lågt kan man sjunka? Varför inte bifoga en ansökan om medlemskap i brittiska samväldet på en gång? På engelska, naturligtvis! Osmakligt är bara förnamnet - usch!

Uppmärksam

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

En konsekvens av språkförfallet är ju också att förmågan att kunna läsa och förstå svensk klassisk kulturbärande litteratur försämras. Hur ska man kunna förstå författare som Strindberg, Harry Martinson, Selma Lagerlöf och många andra om man inte har ett ordförråd som gör läsningen begriplig? Då hjälper det föga att man känner till ett otal svengelska ord och uttryck, typ! Man blir helt enkelt fattigare och mer smalspårig, typ! Ja, man förlorar sitt intellektuella ammunitionsförråd, typ. Men har de aldrig ägt en språklig rikedom uppfattar de sig nog inte som fattiga. De kan säkert mycket som vi gamla språkvurmare inte känner till, typ.

Att ha ett hyfsat ordförråd och rimlig känsla för grammatik, stavning  och syntax underlättar givetvis skrivning men också inlärning av främmande språk – i varje fall om man siktar på fullgod inlärning, typ. På så sätt sprider sig den andliga fattigdomen alltmer. Vi som håller emot är i minoritet. Kommer en ny klassindelning, förfärlig vore den, att skapas av de låga undervisningskraven, de bristfälliga skolresultaten och de flacka umgängesformerna – mellan de som kan och vet och förstår och de som inte kan, inte vet och inte förstår, och i värsta fall, de som inte vill kunna, inte vill veta eller inte vill förstå. Jag anar redan sådana böjelser. Beskådar vi ett nytt fenomen: en förbarnsling på bred front; vuxna som talar som barn, skriver som barn, har kunskaper som barn, tänker som barn, klär sig som barn, äter som barn, roar sig som barn, uppför sig som barn och njuter av att låtsas vara barn, typ?

Jag gillar sannerligen barn och barnbarn, inklusive mina egna, men när jag för mycket länge sedan avancerade från barnstadiet till vuxenstadiet bestämde jag mig för att förbli vuxen livet ut. Freud hade ju bärande synpunkter på psyksjuka vuxna människors regression till olika stadier i den tidiga barndomen. Språkförfallet verkar vara ett slags regression till tidigare levnadsår utan Strindberg, Martinson, Lagerlöf och de andra stora, utan mycket av ordförråd, grammatik, stavning och syntax – och sann kulturupplevelse. Freud hade ju ett botemedel för åkomman: kontrollerad meditation på terapisoffan för orientering tillbaka till de där tidigare (orala, anala…) faserna, tvångsförståelse för dem och försök till utplåning av minnena av dem.

Det må vara långsökt, men nog anar jag en infantilisering av vuxenspråket tillbaka till något mycket mer primitivt. Med infantiliseringens lätthet för påverkan i blodet är det lätt att smittas av den svengelska invasionen i Sverige och ett lättpåverkat folk springer ju gärna i flock även då flocken springer åt fel håll.

Nu har jag väl svurit i kyrkan, katedralen, moskén, synagogan och det buddhistiska templet, och några läsare känner sig kanske träffade, typ.

Vi är många, men vi behöver bli flera, många flera. Hur ska vi lyckas med det, typ?

Lars N

Mångårig och flerspråkig FN-svensk i Världen, sedan några år återkommen till Sverige, ett tämligen annorlunda Sverige från tidigt 80-tal, typ.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)