Engelska kommer att förbli ett av EU:s 24 officiella språk, eftersom engelska är officiellt språk i Irland och Malta. Båda har dock ytterligare ett officiellt språk: Irland iriska och Malta maltesiska.

I vissa avseenden kommer emellertid användningen av engelska att minska.

För det första kommer troligtvis användningen av engelska i samband med utarbetande av ursprungsdokument att minska. Fram till dags dato, särskilt efter Storbritanniens anslutning till EU, har andelen ursprungsdokument på engelska ökat på bekostnad av franska och tyska, de två ursprungliga arbetsspråken.

För det andra kan man förmodligen förvänta sig en förskjutning av språkanvändningen i samband med EU-kommissionens officiella kommunikation i form av presskonferenser och dylikt. Idag avhålls dessa vanligen på engelska och franska; tyskan kommer troligtvis spela en större roll i framtiden.

För det tredje kommer tolkningen från och till engelska, särskilt i EU-parlamentet, att minska, eftersom britterna idag innehar 73 mandat (av totalt 751) i EU-parlamentet, när väl Storbritanniens utträde är ett faktum.

För det fjärde arbetar 1126 brittiska medborgare idag för EU-kommissionen, eller fyra procent av personalstyrkan. Det är troligt att denna arbetsstyrka kommer att minska i framtiden.

Slutligen: Kommer engelskan att behålla sin ställning som ledande lingua franca inom EU i framtiden? Detta är en mer svårbedömd fråga och det är onödigt att uttrycka sig tvärsäkert på denna punkt. Förekomsten av ett dominerande lingua franca i EU är snarast en återspegling av de faktiska språkkunskaperna, läs i ett andraspråk, bland de förtroendevalda och tjänstemännen i EU. Det är inte säkert att förändringarna i fråga om de fyra tidigare nämnda områdena leder till någon drastisk förändring vad gäller användningen av engelska som lingua franca i arbetsgrupper, kommittéer och i informella samtal överhuvudtaget inom EU.

Jag tror dock att användningen av engelska i EU kommer att bromsas upp på grund av Brexit. Det visar också att ett språks uppgång eller nedgång i första hand beror på icke-språkliga faktorer, i det här fallet politiska, och inte på några inneboende egenskaper hos språket i fråga.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Efter det att omröstningsresultat i Storbritannien blev känt, intervjuade P4 Halland Per-Åke Lindblom, ordförande för Språkförsvaret, om Brexits eventuella konsekvenser för engelskans ställning i EU. Läs ett sammandrag av intervjun här eller lyssna på hela intervjun.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Nu startat medlemsomröstningen i Verein Deutsche Sprache om årets Sprachpanscher – läs mer i pressmeddelandet om vilka som är nominerade och varför.

Sprachpanscherpriset  har inspirerat till Språkförsvarets Anglofånpris.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

1989 omvandlades Göteborgs Spårvägar från förvaltning till aktiebolag, d.v.s från bidragsstyrning till resultatstyrning, något som genom konkurrens skulle höja kvaliteten, snabba upp den tekniska utvecklingen och sänka kostnaderna. Vad som inte passade in i bilden var Spårvägens musikkår, som inte kunde belasta det nya bolaget med sina kostnader. Spårvägens musikkår hade funnits som amatörorkester sedan 1905, och musikerna hade fått alltmer arbetstid till sin musikverksamhet, Vid bolagsbildningen körde man trafik 2 dagar i veckan och spelade 3. Med åren hade den musikaliska kvalitén höjts alltmer, och man ansågs vara den bästa blåsorkestern i landet utanför militärsektorn. För Göteborgs kommun var orkestern något av en paradorkester och medverkade vid alla större festligheter, och man hade dessutom en trogen publik på sina konserter med solistframträdanden.

Själv engagerade jag mig i arbetet på att rädda orkestern från nedläggning, och vi kom överens med kommunen om att bilda en stiftelse som skulle ta hand om orkestern och utveckla den vidare. Stiftare blev Kommunen, Spårvägen och Musikens interna förening. Stiftelsens namn blev Göteborgsmusiken, och detta blev även orkesterns officiella namn. Finansiärer var kommunfullmäktige och statens kulturråd, och efter ett par tröga år lossnade det. Göteborgsmusiken slog igenom och blev Sveriges bästa blåsorkester med underhållning, klassiska verk och militärmusik.  Man fick t.o.m ta över rollen som Flygvapnets musikkår och uppträdde regelbundet på Högvakten på Stockholm slott och vid utländska statsbesök. Det blev även turnéer i utlandet, t.o.m. till Kina, och Göteborgsmusiken hade nått toppen. Men nu hade man tydligen fått lite storhetsvansinne, för nu ansågs att man skulle utöka sin sitt utbud på internationella marknaden. Vi är inne vid vändpunkten.

Göteborgsorkestern skulle byta namn till GWO, som står för Göteborg Wind Orchestra och gick mot en säker framtid. Men GWO blev en bidragsberoende förlorare, och när försvaret drog in sina militäruppdrag och stadens kulturförvaltningen ville förnya sig förändrades förutsättningarna.  Man placerades bland kulturförvaltningens konkurrerande Fria Grupper. Musikerna tvingades gå ner 50%  i sysselsättning och man blev en nertonad underhållare i Göteborg; en helt annan roll än den som man med åren lyckats bygga upp.

Kanske hade Göteborgsmusiken kunnat få en annan roll som stadens engagemangsorkester, vid utländska besök och festivaler. Och spelningar vid andra lämpliga tillfällen. I och för sig klarar man sig fortfarande bra tack vare musikernas höga kvalitet och en trogen publik, men anslagen är darrigt dåliga. Tyvärr är GWO inte den orkester som man ville tro på. GWO – vad säger det för gemene man? I varje fall inget om musikinnehåll. Kanske skulle det varit något bättre om man ändrat det något ospecifika namnet Göteborgsmusiken till Göteborgs Blåsorkester, och därmed markerat utbudet som en tillgång i den göteborgska profilen. Men GWO...

Vad jag vill ha sagt är i korthet, att man ger inte en förstklassig musikinstitution ett förkortningsnamn som GWO när man står för en del av musikutbudet i Göteborg, Västsverige och landet i övrigt. Givetvis hoppas jag på en stabil framtid, men skadan är redan skedd.

Arne Johnsson

tidigare VD och Styrelseordförande i Stiftelsen Göteborgsmusiken

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Vi noterar att detta företag, som bekämpar myggplågan på olika sätt, har ett ä i sin webbadress. Hur bekämpningsmedlen fungerar, är omöjligt att uttala sig om, men självfallet ska svenska myggor bekämpas med svenska bokstäver. Det tror vi på.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I TV4 sänds minst fyra reklaminslag på engelska varje dag.  Varför? Volvo är en svensk bil (förvisso ägd av kineser, men tillverkad i Sverige, eller " by Sweden" som det obegripligt heter i reklamen) men reklamen i SVENSK TV är på engelska. Till på köpet med största fotbollsidolen som representerar Sverige, Zlatan. Tele2:s fåniga annonser med ett får som man inte hör vad det säger, är en av höjdpunkterna i anglofåneriet. Vilket man också fått bekräftat genom anglofånpriset. Även offentliga myndigheters och institutioners annonser kan vara på engelska.

Modeaffärer har (oftast obegripliga) texter på engelska! Varför? Och varför anammar affärsmännen ordet sale, när rea är mycket bättre och dessutom vedertaget svenskt. Eller fastighetsbranschens löjliga walkin closet för klädkammare i bostadsannonserna.

Vem har gett alla dessa språkliga dilettanter tillåtelse att förändra vårt språk officiellt på det här sättet?

Och varför heter Malmös fina, nya konserthus/konferenslokal/hotell, Malmö Live? Löjligt! Någon slags engelska, oftast felaktig och i sammanhanget obegriplig, dundrar in i det svenska språkbruket, och gör sammanhangen förvirrande och fördärvar vårt eget språk.

Det har gått för långt!

Om man skall lära sig ett utländskt språk korrekt (och det skall man ) så måste man ha koll på sitt eget modersmål. Man måste ju kunna förstå vad det är man lär sig. Och kan man inte ord och meningar på svenska, hur skall man då kunna lära sig dem på t.ex engelska? Dagligen stöter man på blandad svenska och engelska i meningar som vänder sig till svenskar! Eftersom man i ovanligt många fall inte har klart för sig det engelska språkets konstruktion och ords olika betydelser, blir dylika meningar alltför ofta löjeväckande.

Det finns alltför många exempel på hur vårt språk sakta men säkert äts upp av dålig engelska. Det är förödande för vår kultur och för vår framtid.

Vi får inte försaka svenskan i skolorna och på universitet och högskolor! I stället måste vi hela tiden protestera när vi stöter på engelska ord där det borde vara svenska. Jag arbetar ideellt som konversatör med SFI-klasser. Elever frågar titt som tätt vad meningar betyder. Nästan alltid är dessa meningar besudlade med några förvrängda engelska ord. Ofta kan man inte själv förklara på ett korrekt sätt vad de skall betyda. Hur skall eleverna kunna lära sig vårt fina språk på ett snabbt och tillfredsställande sätt, när de inte får det korrekt presenterat för sig?

Det är dags att protestera ljudligt och "kampanja" för svenskan i Sverige! Den får inte bli utrotningshotad!!

Stig Engzell

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 Søren Ulrik Thomsen er et medie for det danske sprog. Han har en særlig evne til at lade sproget passere igennem sig.  Han er lydhør over for ords og udtryks alder. Han genkalder sig ældre lag i dansk, han rejser rundt med en traditionsbagage, hvor han opbevarer sin sproglige erindring. Han præsenterer os for det i nutidig form. Søren Ulrik Thomsen har en kræsenhed i sit udtryk. En kreativ kræsenhed. Han er selektiv med sit sprog. Nøgtern. Han har sproglig præcision og prægnans. Han øver en effektiv sproglig selvkritik. ”Søren Ulrik Thomsen kan ikke skrive et dårligt digt”, er det blevet sagt.

Søren Ulrik Thomsen er god til at lytte, og han kan få andre til at lytte. Han har en fortrolighed med den danske sangskat. Han kender vores salmer og salmetonen. Men også rytmerne i punk-, rock- og popmusik kender han. En rytmisk spændvidde, der skaber den særlige klangbund i hans skrivekunst.

Søren Ulrik Thomsen kæler for det sproglige produkt, der taler for sig selv. Værket forlader digteren, måske forlader digteren dermed også værket. Den Danske Ordbog forklarer en symbiose som ”et samliv mellem to forskellige organismer, især et samliv som er til fordel for begge”. Forholdet mellem form og indhold i Søren Ulrik Thomsens lyrik er symbiotisk. Klicheer er ikke Søren Ulrik Thomsens kop te.

Søren Ulrik Thomsen fortjener Modersmål-Prisen, fordi han bruger det danske sprog med lige dele omhu og fantasi. Søren Ulrik Thomsen udtrykker ”de skiftende tanker om livet og døden og kunsten og verden” med sine egne ord. Omhu karakteriserer, på godt og ondt, Søren Ulrik Thomsen. Sprogligt og praktisk. Det er svært at vriste en tekst ud af ham inden for en rimelig deadline.

Hos Søren Ulrik Thomsen bliver modersmålet aldrig træt. Gennem brug og gennem udeladelser af ord og begreber anskueliggør han hvad vores danske sprog formår, ”…  når det lyder vellystigt i øret med sin søde klang”, som Søren Kierkegaard skrev. Sjældent ser man en så vellykket symbiose af formens æstetik og tankevækkende, undertiden smertefulde, forestillinger om eksistentielle grundvilkår. Det er en brug af sproget i sprogets tjeneste, der har været et forbillede og til stor inspiration for yngre generationer af forfattere.  Den omhu, han lægger i valget af ordenes form og betydning, i deres etymologi og konnotationer, gør ham til en af Danmarks allerbedste sprogbrugere, en mester i brugen og fornyelsen af det danske sprog, en værdig modtager af Modersmål-Prisen.

Formanden for Modersmål-Selskabet Jørgen Chr. Wind Nielsen siger: ”Søren Ulrik Thomsen evner at placere sig i tiden og har gjort det i mere end 30 år. Naturligvis skal Søren Ulrik Thomsen have Modersmål-Prisen. Og den får han nu”.

Modersmål-Prisen overrækkes til Søren Ulrik Thomsen på et arrangement på Christiansborg den 16. september.

Læs her https://www.modersmaalselskabet.dk/konference-og-overraekkelse-af-modersmaal-prisen-2016/

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I en artikel i tidskriften Curie, som diskuterar valet mellan svenska uttryck på svenska och på engelska inom högskolan, intervjuas Henrik Nilsson från Terminologicentrum om sin syn:

"Om det redan finns ett svenskt ord med samma betydelse så rekommenderar han att man ska använda det. Annars finns det två vägar att gå: att anpassa det engelska ordets stavning och böjning till svenskan eller att hitta en annan benämning. I det valet är de viktigaste kriterierna tydlighet och hur lätt det är att hantera det nya ordet på svenska.

– I fallet med workshop har vi haft liknande möten i Sverige förut och skulle lika gärna kunna säga arbetsmöte. Å andra sidan har workshop fått fäste. Skriv då åtminstone workshoppen med två p i bestämd form, säger Henrik Nilsson.

Han tycker att det är okej att använda enstaka svengelska uttryck i talspråk, men att det måste finnas etablerade svenska termer för att till exempel forskare ska kunna nå ut till medborgarna i skrift. Han menar också att svenska termer är viktiga i undervisningen, eftersom man lär sig bättre på sitt modersmål.– Vi kan bara ge rekommendationer och inte tvinga på någon ett visst språk. Men många har en farhåga: är det någonstans engelskan riskerar att ta över så är det i högskolevärlden, säger han."

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)