(En strykning har gjorts, eftersom den kompletta texten inte får återges)

Recension

... I denna nyutkomna antologi med 20 bidrag låter de olika personer komma till tals i ämnet. Det är universitetslärare, översättare, journalister och författare, som alla har sina personliga förhållanden till och perspektiv på svenska. De engagerande berättelserna är mycket läsvärda och ger både nytta och nöje, kunskaper och insikt. Så är det exempelvis upplysande att lära om svenskans situation i Finland, om hur det kan vara att studera svenska som tysk- eller engelsktalande och om hur våra skandinaviska grannar ser på vårt modersmål. Men det är lika intressant att läsa om riksspråket i förhållande till dialekter och minoritetsspråk, om språkvård och allmänna (miss)uppfattningar om svenska samt om glädjen och stoltheten över språket hos skribenterna. Denna välskrivna bok är ett viktigt debattinlägg, användbar i undervisning och givande för alla språkbrukare.

Maria Tullgren Pearman

(Publicerad i BTJ-häfte nr 1/2015)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Uppsalatidningen nr 8 har under rubriken platsannons en annons där IT-tekniker söks till kommunledningskontoret. I annonsen står det ”Vi managerar idag…”

Uttrycket ”managera” verkar vara hämtat från The Swedish Hacker´s Dictionary (nedlagd 2008).

Observatör

(Denna nätdagbok är kunten till nätverket Språkförsvaret)

 Detta är ett råmanuskript. Det betyder att det inte är en färdig artikel utan jag lägger ut den för att få synpunkter och kommentarer. Slutversionen kan mycket väl komma att disponeras annorlunda och strykningar och tillägg göras. Synpunkter kan skickas till perakelindblom (snabel-a) yahoo.se.

1. I en artikel i Svenska Dagbladet den 16/12 2013 ställde Bo Löfvendahl frågan om det fanns ”etniska svenskar”, men kom inte fram till någon bestämd slutsats. Frågan om etnicitet är viktig, eftersom de flesta människor identifierar sig själva med en större grupp. En viktig komponent i denna självidentifikation är just språket.
2. Min huvudtes är att etniska svenskar finns. Om inte etniska svenskar finns, finns inga etniska grupper överhuvudtaget i världen.
3. I Almedalen under valet 2014 talade Åsa Romson om ”vita, medelålders män” som en särskild kategori. Dessa har alltså hudfärg, ålder och kön gemensamt, men vilka andra egenskaper har de gemensamt? Hur avgörs ”vithet”? Med blotta ögat eller finns det någon vetenskaplig metod som mäter pigmenteringsgrad?
4. Det finns bara en människoras, Homo sapiens. Homo sapiens har visserligen inslag av gener från både neanderthalare och denisovamänniskan, men dessa har bara levererat en bråkdel av den moderna människans genom.
5. Folkliga föreställningar och rasforskningen utgick tidigare från förhärskande fysionomier bland olika folk och generaliseringar om folkkaraktärer. Typisk är Nordisk Familjeboks (1913) beskrivning av negrer:”I psykiskt hänseende kan negern sägas i allmänhet stå på barnets ståndpunkt med i regel klen begåfning och liflig fantasi. Han är glad och obekymrad, ehuru stundom skenbart allvarlig; han saknar kraft och uthållighet, hänger sig åt ögonblickets ingifvelser och snabbt växlande stämningar samt är mycket känslig med utprägladt sinne för det komiska. Han är vidare i besittning af ett rikt inre lif, kan stundom visa prof på utpräglad vänskaplighet, men ter sig i regel skygg, misstänksam och i saknad af hvarje spår af barmhärtighet och medkänsla. [1]
6. Inom rasforskningen tillämpades under tidigt 1900-tal ovetenskapliga metoder som skallmätning och dylikt. Rasistisk kategorisering inom vetenskapssamfundet diskrediterades och dog med Nazitysklands fall. “Under det att vi inte vet något om vår förfaders hudfärg, hårtyp eller andra yttre drag, anger bevisen från skelettdelar att vår uppfattning om ras är ett sentida fenomen.” [2] Rasbegreppet är alltså av relativt sent datum. Däremot finns det gott om generaliseringar om andra folkslag i historiska källor. Detta beror naturligtvis på att dylika föreställningar uppkommer om ett folk upplever sig som överlägset ett annat, ofta befinner sig i konflikt med ett annat folk, har besegrat och underkuvat ett annat folk eller besegrats och underkuvats av ett annat folk.
7. Redan 1901 upptäcktes blodgrupperna A, B och O och året därpå AB. Se fördelning av blodgrupper i världen och i Sverige här. Indelning på basis av blodgrupp är objektiv, men ger ändå otillräcklig kunskap om släktskap mellan stora människogrupper, men framför allt om migration.
8. Genetiken och molekylärbiologin fick sitt genombrott i början av 1950-talet. Därefter skedde en ”närmast explosiv utveckling av forskningen. En viktig utveckling var Frederick Sangers metod för DNA-sekvensering, som kom 1977. Med denna metod kan man avläsa nukleotidsekvensen i DNA-molekylen. År 1983 utvecklade Kary Banks Mullis Kary Banks polymeraskedjereaktionen, som snabbt kan isolera och mångfaldiga ett specifikt önskat avsnitt utifrån enblandning av DNA. Genom de samordnade insatserna i Human Genomen Project och det parallella arbetet i företaget Celera Genomics kunde man med hjälp av dessa och andra tekniker kartlägga i stort sett hela människans genom.”[3]
9. Det är givet att folkslag ser olika ut; detta är ett resultat av mutation (en permanent förändring av nukleotidsekvensen i en organisms genom), anpassning och genetisk drift. Genetisk drift innebär att om grundarbefolkningen är liten kan ett visst särdrag, exempelvis blodgruppen O, dominera slumpmässigt. Jämför med krona och klave; ju färre gånger man kastar upp en krona, desto större är chansen att krona och klave inte kommer upp lika många gånger.
10. Hudfärg är t.ex en anpassning till solljusets intensitet; kroppslängd till omgivningens villkor och ett resultat av diet. Mongolveck (ögat), som är vanligt förekommande i Ostasien, lär ha uppkommit som ett skydd mot kyla. Mutationer behöver inte alltid vara fördelaktiga; de kan vara såväl neutrala som direkt skadliga. Sinodonty, vilket förekommer i Ostasien och vilket innebär att två framtänder i överkäken och två främre kindtänder, är annorlunda konstruerade än tanduppsättningar i övriga världen, har knappast någon evolutionär fördel.
11. “En haplogrupp (från grekiskans haploûs, "ensidig, ensam, enkel") är en grupp av liknande haplotyper som delar en gemensam anfader, som har samma  enbaspolymorf (eng. Single Nucleotide Polymorphism, SNP) mutation i alla haplotyper.” [4] I människans genetik studeras framför allt Y-kromosomens haplogrupper och mitokondrie-dna-haplogrupper. Både dessa kan användas för att bestämma genetiska populationer. Y-DNA ärvs endast längs den patrilinjära linjen (på fädernet), medan mtDNA endast ärvs på mödernet. Fördelen med DNA-sekvensering är att den inte inrymmer några subjektiva moment och således avdramatiserar frågan om härstamning.
12. De dominerande haplogrupperna[5] i Europa är R1b I Västeuropa, R1a1 i Östeuropa, och N i nordöstra Europa. I-M170 och dess avläggare är också väl företrädd i Europa med de största koncentrationerna i Sverige, Norge och Jylland liksom i Bosnien-Hercegovinia. I-M170 uppstod i Europa för 25000 – 30000 år sedan. Själv tillhör jag en avläggare till I-M170, nämligen I-M253, som är koncentrerad till Skandinavien, västra Finland, norra Tyskland och Nederländerna och östra England. Denna undergrupp uppstod för 4000 – 6000 år sedan. I-M253:s spridningsområde sammanfaller till stor del med det germanska språkområdet.
13.   Därför stämmer det vad Tino Sanandaji skriver i en artikel: ”De som har bott i Sverige bara ’tre eller fyra’ generationer är ytterst få till antalet. Tre till fyra generationer tillbaka så var inte ens en procent av befolkningen utrikes födda. De med svenskt ursprung har i regel förfäder som befann sig i landet när Gustav Vasa var kung, och i många fall mycket längre tillbaka.” [6]Detta stämmer i mitt eget fall. På min mors sida, eller rättare sagt min morfars, går släkttavlan tillbaka till 1550. På min fars sida kan släkttavlan spåras till 1714 och Årsunda i Gästrikland. Min morfar och hans förfäder hade bott i Njutångers socken i Hälsingland på tre olika gårdar; deras hustrur hämtades alla från det nordöstra hörnet av Hälsingland med ett undantag: en österbottniska. Min fars kända förfäder i Gästrikland var antingen småbönder eller båtsmän. Min farfarsfarsmormor kom från en vallonsläkt, Pierrou, som invandrade till Sverige runt 1600. Eftersom jag genetiskt tillhör I-M253, en mutation som uppstod för 4000 – 6000 år sedan i nordvästra Europa, är det rimligt att anta mina förfäder har bott mycket länge i Sverige.
14. Bondebefolkningen i Sverige var inte särskilt mobil före amerikautvandringen och äktenskapspartner hämtades i närområdet:“Eftersom folk historiskt har tenderat att välja make/-a från dem som lever i närheten, har de oundvikligen till sist slagit sig ihop med någon som de är släkt med – om än avlägset. Detta har gjort människor som lever i samma område mer lika varandra.” [7]“Detta betyder alltså att människor i ett område liknar varandra i utseende och i kroppsutformning.  Om man bortser från sentida migration, är det inte särskilt sannolikt att det går att hitta en blond och blåögd person i Kina eller en person med typiskt kinesiskt utseende i Sverige. De som invandrar till ett område kommer dessutom i de flesta fall få avkomma med majoritetsbefolkningen. Om en invandrad man inte får någon manlig avkomma, sprids inte Y-kromosomen vidare, och om en invandrad kvinna inte får några döttrar, sprids hennes mitokondrier inte heller vidare. Det sker alltså en successiv sammansmältning med majoritetbefolkningens genpool.
15. Detta är vad som har hänt med de lågtyskar, svedjefinnar, valloner, skottar och holländare som invandrade till Sverige fr.o.m tidig medeltid till första världskriget. De tyska invandrarna under medeltiden utgjorde kanske 0,5-1% av Sveriges befolkning; svedjefinnarna uppgick till12000 – 13000 individer fr.o.m slutet av 1500-talet (eller c:a 1,5 % 1620); valloninvandringen under 1600-talet på en eller två tusen individer motsvarade ungefär 0,1-0, 2% av rikets befolkning.
16. Svante Pääbo: ”Om jag sekvenserade mitt genom och lät en genetiker titta på det skulle hon kunna avgöra var på jorden jag eller mina släktingar före mig kom från genom att matcha mina genetiska varianter från olika delar av världen.  Men hon skulle inte kunna säga om jag var klok eller dum, lång eller kort, ja, nästan ingenting av betydelse för hur jag fungerar som människa.”[8] Speciellt ärvs inga moraliska uppfattningar, seder och bruk, språk och kultur, som samtliga är ett resultat av uppfostran och omgivning. Det är därför som ett adopterat barn kan växa upp i en annan kultur än sin ursprungskultur och tillägna sig såväl språket och kulturen utan vidare. Det enda som eventuellt skiljer en adopterad från majoritetsbefolkningen är utseendet och den genetiska tillhörigheten. Det är möjligt att exempelvis matematisk eller musikalisk begåvning kan ärvas i några generationer, men aldrig över långa tidsrymder och inte ens av alla barn i en familj. Däremot kan olika ärftliga sjukdomar föras vidare till kommande generationer, eftersom det är fråga om mutationer.
17.  Jan Myrdal har skrivit att etniciteten sitter i bakhuvudet och struphuvudet, d.v.s att det är fråga om mentalitet och språk. [9]Jag är ense om att etnicitet bör definieras utifrån självidentifikation och språk. Det är inte möjligt att använda haplogrupptillhörighet som något slags utslagsgivande kriterium på etnicitet, även om förmodligen 60 – 80 procent av alla svenska män stammar från haplogrupperna I-M253 och R1b I. Det finns också inslag av R1a1 i och N bland dem som har bott mycket länge i Sverige, för att inte tala om ättlingar till alla invandrare, som har kommit till Sverige efter andra världskriget. Den är alltså svensk som uppfattar sig som svensk och har svenska som modersmål eller huvudspråk. På frågan varför någon uppfattar sig som svensk kommer varje tillfrågad att lämna ett individuellt svar. Frågan är egentligen för dum att ställas. Denna definition är dessutom inkluderande, eftersom den innefattar adopterade från olika ställen i världen, som säkerligen tillhör andra haplogrupper än de dominerande i Sverige och som normalt skiljer sig utseendemässigt från majoritetsbefolkningen.  Definitionen inbegriper också vuxna invandrare, som solidariserar sig med det svenska samhället och kulturen och som använder svenska som huvudspråk.Naturligtvis är det ett problem att alla i omgivningen inte accepterar självidentifikation. Före Hitlers maktövertagande såg förmodligen de flesta judar i Tyskland sig själva i första hand som tyskar. I själva verket var de tyska judarna betydligt mer assimilerade än de polska judarna. Många judar i Tyskland visste inte ens om att de hade judiskt påbrå (se t.ex Cordelia Edvardsson).
18. Någon gång på 1990-talet inledde tre elever i en av mina klasser efter lektionen en diskussion om etnisk tillhörighet. Samtliga kom från Rinkeby, två var syrianer och en hade armeniska föräldrar. De två syrianerna såg sig själva som icke-svenskar och kunde inte förstå varför deras kamrat såg sig själv som svensk. Det var egentligen inte så märkligt att denne såg sig själv som svensk; han kunde förmodligen ingen armeniska och umgicks inte speciellt mycket med armenier utan hade ett brett umgänge med andra oberoende av etnisk härkomst. De bad mig fälla en salomonisk dom; på basis av min definition av etnicitet hävdade jag att eleven med armeniska föräldrar var svensk och att de båda syrianer just var – syrianer.Det ena behöver inte utesluta det andra. Om någon har föräldrar av olika etnisk tillhörighet, så kan man naturligtvis uppfatta sig som hälften var. En av mina andra elever, som hade en grekisk far och finsk mor, beslöt sig efter sin studentexamen att åka till Grekland respektive Finland för att ta reda på vem hon verkligen var. Skalan kan vara mycket glidande eller komplex. Golfspelaren Tiger Woods kan hänvisa till afroamerikansk, europeiskt och sydostasiatiskt ursprung, även om man naturligtvis kan spåra även hans anfader, läs haplogrupp, genom en genetisk undersökning. För övrigt delar undertecknad och Tiger Woods en gemensam anfader, M168, som utvandrade från Afrika för runt 60 000 – 70 000 år sedan.
19. I USA efterfrågas i samband med folkräkningar inte bara självupplevd etnicitet utan även självupplevt etniskt ursprung. USA erkänner officiellt [10]sex etniska och raskategorier: White American, Native American and Alaska Native, Asian American, Black or African American, Native Hawaiian and Other Pacific Islander, och människor från två eller fler raser: en ras kallad “Some other race” används också i folkräkningen och andra undersökningar, men är inte officiell.Denna indelning går ytterst tillbaka till bosättarkolonialismens dagar, då skapandet av en särskild indiansk ras användes för att legitimera den fortgående fördrivningen av indianer och övertagandet av deras land, liksom att konstruktionen av en svart ras,”Black or African American”, legitimerade slaveriet i Sydstaterna. Kriteriet för tillhörighet i grupperna vit, svart och indian byggde på en persons utseende, vederbörandes sociala status och känt icke-vitt släktskap. ”En droppe”-regeln, som växte fram speciellt i Sydstaterna, innebar att det inte spelade någon roll hur barn, som var fött av en slavinna (med tre av fyra europeiska mor- och farföräldrar) med en vit man, såg ut. Barnet blev ändå klassat som svart och slav.  Exempelvis skulle president Thomas Jeffersons (1743 – 1826) barn med sin slavinna Sally Hemings juridiskt ha klassificerats  som vita, eftersom de till 7/8 var vita, om de inte hade fötts i slaveri. Indelningen är mycket fyrkantig och ovetenskaplig. Kategorin ”Asiatisk amerikan” buntar ihop alla etniska grupper från Pakistan österut till Japan. Dessa skiljer sig avsevärt genetiskt, kulturellt och språkligt. Om man enbart går på utseendet, så finns det grupper bland de asiatiska amerikanerna, som har betydligt mörkare hudfärg än den genomsnittlige afroamerikanen, exempelvis tamiler, negritos från Sydostasien, papuaner och aboriginer från Australien. Om de amerikanska myndigheterna verkligen ville veta medborgarnas härstamning, borde de i så fall genomföra en allomfattande gentest. Mången amerikan skulle därvid bli överraskad av resultatet.
20. Man skall heller inte pådyvla någon en etnisk identitet, inte ens utifrån en förment välvilja. I samband med diskussionen om samer är svenskar eller inte, sade den samiske folkrättsjuristen Mattias Åhrén [11] – Jag blir personligen nästan mer bekymrad när alla andra partier från höger till vänster tar debatten och säger att samer är svenskar – för det är vi inte. Det är därför vi har ett Sameting, rätt till att ha undervisning och utbildning på samiska och det är därför vi har särskilda rättigheter till landområden och naturresurser.
21. Etniska grupper, inkl. svenskar, finns alltså. Men det räcker att använda självidentifikation och språkanvändning som kriterier, eftersom genetisk tillhörighet inte ger några upplysningar om vare sig moraliska egenskaper, begåvning eller bildning i det enskilda fallet. Sedan är det en annan sak att etnicitet och genetisk tillhörighet i stor utsträckning sammanfaller och kommer att göra det för lång tid framöver. Det är omöjligt att generalisera; det är alltid individen som det sist och slutligen kommer an på.

Per-Åke Lindblom

Använda källor:

1. Luigi Luca Cavalli-Sforza/Francesco Cavalli-Sforza; “The Great Human Diasporas The History of Diversity and Evolution”, 1995 – ISBN 0-201-44231-0

2. Spencer Wells: “The Journey of Man A Genetic Odyssey”, 2002 – ISBN 0-8129-7146-9

3. Svante Pääbo: ”Neanderthalmänniskan På spaning efter försvunna gener”, 2014 – ISBN 978-91-86061-23-4

4. Wikipediaartiklar – se angivna länkar

5. National Geographic – The Genographic Project https://genographic.nationalgeographic.com/

18/2 2015

Hej Språkförsvaret !

Här något jag fick från en bekant igår.

Hälsningar

Per Falk

Påminde mig om något jag läste igår: "Don´t count the days - make the days count." Denna devis står hos Odd Molly på Åhlens.

Hos Kapp Ahl fanns ännu mer engelska uppmaningar in the Fitting Room. "Enhance your style" genom att få "advice from our staff".

Inget på svenska. Jag frågade hur det kom sig. Vi är ett globalt företag, blev svaret. Hos Kapp Ahl in Stockholm.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Hej

Jag skulle först vilja framföra ett stort tack till er för arbetet med Språkförsvaret, ett mycket viktigt nätverk.

Mitt ärende handlar om en företeelse som drabbar mig dagligen i mitt arbete som lagerarbetare, ett enkelt arbete som utmärkt skulle kunna klara sig utan opassande engelska uttryck. I arbetet på lagret får vi varje dag ut en lista på artiklar som saknas i vårt arbete, inget märkvärdigt utan bara en lista med saknade artiklar. Men en sådan lista bör, för att icke orsaka förvirring och osäkerhet ha ett brukligt namn som alla förstår och kan ta del av.

Och då kommer det, artiklar som saknas på en lista är alltså en "Shortage"-lista! Detta kunde jag inte ta till mig då ordet för mig var främmande. Shortage som ord betyder alltså brist med mera så varför kan man då inte använda sig av svenskans vackra ord när de finns tillgängliga. Mitt förslag var då att kalla listan Kortom-Lista. Det är kort om dessa artiklar, ordet ligger bättre i munnen, betydligt enklare att uttala och sist men inte minst, på svenska.

Detta ord kanske inte är det viktigaste ersättningsordet som ni hört talas om men jag tyckte att om det kan hjälpa någon att ersätta just ordet "shortage", så var det värt att skriva till er.

Emil

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Som det nu är verkar det som om reklambyråer, affärsidkare, företagare, idrottsadministratörer och många skribenter i allmänhet, överger det svenska språket till förmån för det engelska.

Jag ser en skrämmande utveckling i språkhanteringen. Det verkar som om man vill överträffa varandra i att skriva på engelska i svenska medier och andra svenska sammanhang. Jag känner bara ett stort löjesskimmer  över detta faktum. Jag tycker mig ha uppfattat att speciellt enskilda affärer, företrädesvis modeaffärer,  utmärker sig speciellt. Ofta är de  budskap man kan läsa på skyltar och i skyltfönster (ofta grovt felaktiga i stavning och grammatiska sammanhang) på det brittiska språket. Om de inte är konstruerade i någon slags tro att  det skall uppfattas som engelska. Snobberi alltså!.

Det är pinsamt!

Jag verkar som konversatör med invandrare, ett led i deras svenskundervisning. Ett par gånger har jag råkat ut för  att dessa fått felaktig information. "Jag har köpt denna jacka för sale" (uttalas på svenska) är ett exempel. Vi har ett bra ord som förkortat  blir rea. Det är så det skall heta. Då hamnar också den stackars invandraren som skall försöka lära sig vårt språk, rätt när han skall berätta om sitt inköp.

Allt som oftast märker man att de svängs med uttryck som användaren inte kan översätta därför att vederbörande  inte vet vad det betyder. I en möbelaffär i Malmö, är alla upplysningar och all information om varorna på engelska. På frågan varför, fick jag svaret att företaget år internationellt och att många turister kommer in och handlar och då är det bra att språket är enhetligt. Jag skulle vilja se den turist som kommer in och köper en soffa eller ett bord bara för att de begriper språket. Nej! Det är rent och skärt snobberi!

Hur skall man då bli av med den här farsoten som sprider sig allt mera och förstör vårt språk. Jag har ingen direkt lösning. Kanske måste man sätta in en informationskampanj om vikten av att värna språket. Fortsätter den här utvecklingen, finns risk att det blir språkkaos i landet.

Naturligtvis skall språket, som allt annat, utvecklas och förnyas. Det görs ju hela tiden och vissa anglicismer, som det inte finns bra ord för i svenskan, måste naturligtvis accepteras. Ett sätt är förstås att bara tala engelska i de sammanhang där man envisas med att ha det språket i informationssammanhang. Jag har gjort det någon gång, men då råkat ur för det pinsamma att ingen kunnat svara mig på samma språk.

Skall det vara så?

Stig Engzell

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)