(Texten är översatt från ett pressmeddelande )

Krav på engelska som myndighetsspråk möttes med ilska

Den federala utbildningsministern Bettina Stark-Watzinger sällar sig till skaran av politiker som har utsetts till Sprachpanscher. Hon fick 55 % av de avgivna rösterna. Stark-Watzinger hedras därmed av VDS-medlemmarna för sin vårdslösa användning av det tyska språket.

Stark-Watzinger är den första representanten för FDP som får denna titel. Hon vill tillsammans med sitt parti driva igenom att engelska i framtiden skall införas som förvaltningsspråk vid tyska myndigheter. ”Detta är inte bara ett dyrt och byråkratiskt projekt, det devalverar också det tyska språkets ställning", säger professor Walter Krämer, ordförande för VDS, "Det signalerar bara till arbetstagare från utlandet: Ni behöver inte lära er tyska, det behöver ni inte. Det är på detta sätt som integrationen körs in i väggen.”

På andra plats röstade VDS-medlemmarna för en annan politiker, Julia Willie Hamburg, utbildningsminister i Niedersachsen. Hon förespråkar att lärare ska använda ett förment "könsanpassat" språk under lektionerna. Hamburg bortser från att detta strider mot stavningsreglerna och utsätter eleverna för ett språkbruk som befolkningen tydligt tar avstånd från. På tredje plats kommer personalkonsultföretaget Kienbaum Consults International, som verkar anse att det tyska språket i allmänhet är överflödigt. Enligt dem är "People Sustainability" förmodligen "The Next Chapter for Organisations".

Prof. Dr. Martin Eberle, chef för Museumslandschaft Hessen Kassel (MHK), som sedan den 1 maj heter "Hessen Kassel Heritage - Museums, Palaces, Parks", hamnar på 4:e plats. "Den som alienerar konst språkligt genom att ge den ett engelskt namn visar hur lite han bryr sig om museibesökarnas intresse", säger Krämer, "vilket är ännu mer pinsamt eftersom staden Kassel ståtar med bröderna Grimms språkliga arv." Under tiden har en namninsamling mot namnbytet också lämnats in till Hessens parlament. Femteplatsen går till snabbmatskedjan McDonald's, som får folk att skaka på huvudet med dengelska konstruktioner som "Spice, wie du ihn likest".

Negativpriset "Årets Sprachpanscher" har delats ut sedan 1997, och föräras personer eller institutioner för särskilda språkliga klavertramp.

Se originaltext här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

Lasse Berghagen - Farväl till sommaren

Söndagens svenskspråkiga dikt

Paus

På andra sidan det meningslösa

en stjärnkvinna

kometerna fastnade i hennes ljusårsbleka hår

frukterna svällde på åskans träd

djupt nere under jorden stod sommarens vagn

lika stilla som dess ord.

Erik Lindegren

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Björn Blomquist konstaterade i Språkförsvarets vänner på Facebook fö fem dagar sedan:

”Statsminister Ulf Kristersson och Ukrainas president Zelenskyj träffades i dag. Zelenskyj valde, trots att han är duktig på engelska, att hålla sitt anförande på modersmålet ukrainska. Kristersson å sin sida valde att tala på engelska. Helt i onödan då tolkar närvarade.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Nacka Värmdö Posten skriver idag som ingress (1):

”En tredjedel av Värmdös grundskoleelever går i privata skolor, och allt fler elever väljer skolor på hemmaplan. Internationella engelska skolan är nu Värmdös tredje största skola – och det på bara två år. Samtidigt tappar flera kommunala skolor elever. Hemmestaskolan har blivit av med 100 elever sedan förra hösten.”

Beteckningen ”privat” skola är felaktig. Engelska skolan är en friskola, som finansieras med skattemedel, d.v.s även av dem som är motståndare till systemet med friskolor. Det vore en helt annan sak om föräldrarna finansierade barnens studier ur egen ficka.

Observatör

(1)  Nyhetsartikeln i övrigt ligger bakom en betalmur

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Eftersom Theodor Kallifatides är en tidigare mottagare av Språkförsvarets hederpris, uppmärksammar vi denna händelse. Theodor Kallifatides berättar på Facebook:

”I dag hände det som gärna fick hända. Mexikos riksdag beställde 1000 exemplar av min bok ’Det gångna är inte en dröm’ i den spanska översättningen. Det här är inte skryt. Det är tacksamhet för att det ännu finns politiker som tillmäter litteraturen en viss betydelse.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Träning är en god sak, om man vill bli duktig i olika sporter, i schack, på matlagning eller på ett musikinstrument. Jag medger oförbehållsamt, att jag har försummat min egen träning, även om en del går med smicker och påstår mig vara en habil amatörpianist. Judith de Frumerie, som var min lärare, rekommenderade minst en timme vid pianot var dag – och om man ville göra framsteg: två. Huh!

Smicker alltså av ett slag som när man påstår, att svenskar talar bra engelska. Det gör vi ju inte; undantag finns. Engelska är nämligen ett mycket svårt språk, och vi skriver på engelska än sämre än vi talar språket. Det blir exempelvis plågsamt tydligt, när man läser en svenskskriven doktorsavhandling på engelska, där det självfallet hade varit mycket mer tillfredsställande för både läsare och skribent, om den hade avfattats på modersmålet – och sedan eventuellt översatts till ett främmande språk.

För till skillnad från amatörpianisten, som mera sällan framträder inför en större och sparsmakad publik, måste språkanvändaren räkna med att bli granskad och bedömd för sina färdigheter jämt och ständigt. Är det si och så med dessa färdigheter på ett främmande språk, kan det möjligen förlåtas men inte försvaras, helst inte heller förlöjligas. I officiella sammanhang finns alltid tolkar att tillgå – eller borde finnas, borde utnyttjas.

Det dumma med att inte tala sitt eget språk, när man talar om komplicerade saker, är någonting mycket enkelt, nämligen att det blir onödigt komplicerat och att det blir onödigt många fel då. Men som språkforskare ofta påtalar: om man i tid och otid använder ett främmande språk, även när det inte behövs, blir man dummare också på det egna språket. Det tar skada av för litet träning. Man blir en ungefärlighetspratare.

Språk måste hållas vid liv genom att tränas. Det är en ovansklig fördel för samlevnaden, det gemensamma, om alla människor förstår och behärskar ett riksmål – även om de kan hemfalla åt dialekt och jargong, när de besöker hembygden eller går på puben. Alla yrken har sin speciella vokabulär, sina talesätt och underförståddheter. Rotvälska kan man stå ut med, om bara riksnormalen är spridd och accepterad.

Det blir problematiskt om språkutveckling sker okontrollerat. Grupper, klasser, generationer kan komma att göra sig svårbegripliga för varandra. Populärkulturen, anammad av många, erbjuder ingen genväg; dess tilltal är och förblir torftigt, enahanda, klichéartat. Intellektuella framsteg – individuella eller kollektiva – uppnås inte på den grunden. De kräver mothugg, korrektiv. Det borde meddelas i skolan.

Nu invänder mången, att jag uttalar självklarheter. Så är det nog. Men eftersom språk – modersmålet, också några andra – har varit mina viktigaste arbetsinstrument (till skillnad från pianospelet och allt hantverkskunnande) har jag oupphörligen måst rannsaka mig själv, som författare och översättare, som redaktör och forskare, som talare, föredragshålllare: duger det här, hur måste jag sköta min träning och mina förberedelser, för att det ska bli bra eller bättre? Inget slarv, ingenting på en höft! Du måste räkna med att bli underkänd.

Det kan faktiskt vara livsviktigt. Vad läkaren säger till patienten, vad domaren säger till den åtalade kan vara också det – liksom vad patienten eller den åtalade uppfattar av det sagda. Även det som är självklart och det vi i någon mening är födda med måste övas, prövas, erövras på nytt, måste repeteras och förfinas.

För att parafrera Erik Wellander: Skriv om! Skriv mer! Skriv svenska!

Anders Björnsson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)