I Tidningen Kulturen den 19 december berättade Vladimir Oravsky om detta fenomen:

I förra veckan visades den engelska filmen ”Blown apart” på TV11. ”Blown apart” är den ”svenska titeln. På originalspråket heter filmen ”Incendiary”.

Hur ovanligt är det att man i Sverige översätter utländska filmtitlar till engelska?

Neil Jordans film ”The Brave One” med Jodie Foster i huvudrollen heter på svenska ”The stranger inside”, barnfilmen ”Life With Mikey” med Michael J. Fox heter ”Give Me a Brake” på svenska. Filmtiteln ”Preaching to the Perverted” översattes till svenska med ”Spankworld – The Movie”. USA-filmen ”Teaching Mrs. Tingle” heter i Sverige ”Killing Mrs. Tingle”. USA-filmen ”Next Of Kin” med Patrick Swayze och Liam Neeson, döptes om i Sverige till ”Dirty Fighting”. Den amerikanska filmen ”Grosse Pointe Blank”, döptes om i Sverige till ”Grosse Pointe Blank – Även en lönnmördare behöver en träff ibland”.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Det fanns en tid när man cyklade lika mycket i Stockholm som i Köpenhamn. Se länk!

Men medan köpenhamnarna efter kriget behöll sans och måtta valde stockholmarna att amerikaniseras. Cyklar bort och bilar in. De flesta städer i landet agerade på samma sätt. Under sent 1900-tal upptäckte man att det där med att cykla inte var så dumt, varför man försökte rätta till misstagen i stadsplaneringen. Men enligt artikelförfattaren fick Stockholm för några år sedan ett borgarråd med amerikafeber, varför klockan vridits tillbaka.

På Kunskapskanalen visades häromdagen ett program om behovet av ändrad stadsplanering, som inte ligger så många år fram i tiden. Enligt de sakkunniga har USA byggt in sig alltför mycket i ett bilberoende för att hålla jämna steg med Europa när det gäller anpassning av kommunikationssystem och förändring av köpcentra till lokala stadskärnor.

Vad har detta att göra på denna webbplats? Jo, jag söker paralleller till språkbruket. Det amerikanska som förebild börjar så sakteliga att krackelera. Det ska bli intressant att se om detsamma sker inom det flitiga bruket av slentrianengelska.

NåN  

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket språkförsvaret)

(Också skickat som brev till vederbörande på SVT)

Varför måste vi få veta vad skakvåld eller skakvåldssyndrom heter på engelska - ”shaken baby syndrome”? (Vad heter det på tyska och franska?)

Det går ju alldeles utmärkt att säga SKAKVÅLDSSYNDROM, eller hur?

Varför är det så ofta lockande att få säga något på engelska? Det är något slags språkligt fattigdomsbevis när man tycker att engelskan låter finare än svenska, eller kanske någon slags vördnad inför engelskan. Om nu en intervjuad läkare använder uttrycket ”shaken baby syndrome” (som han förmodligen har lärt sig genom sin facklitteratur), så betyder inte det att det automatiskt måste heta så när vi talar svenska. Vad bryr sig en läkare om språket? Läkaren ska se till att människan blir frisk från sina sjukdomar, men Aktuellt och Rapport däremot bör ju bry sig om det officiella språket i Sverige (och så gör man ju oftast också).

Att helt okritiskt anamma engelska uttryck utarmar vårt språk!

Jonas Borelius

Lidingö

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språklförsvaret)

Svenska Akademiens försvar av svenska språket står inte i motsättning till att också försvara mångspråkighetens fördelar. Så skulle man enkelt kunna sammanfatta detta avsnitt från Peter Englunds berättelse  vid Akademiens högtidssammankomst den 20 december 2012:

"Alltjämt följer Akademien den instruktion hon skänktes av sin stiftare det där regniga året och fortsätter arbeta på svenska språkets 'renhet, styrka och höghet'. Men här röjer sig tidsavståndet ändå en smula. Ordet renhet kan möjligen locka någon att tro att det handlade om att hålla allt utländskt borta från svenskan, en tanke som borde vara främmande för frankofilen Gustaf III. Överfört till samtida språkbruk förstås renhet bäst som en synonym till klarhet.

För ett litet språk och en liten kulturkrets är nämligen intrycken utifrån inte så mycket ett hot som ett livsvillkor. Här går det inte att undvika att citera de allom bekanta orden av Esaias Tegnér (som för övrigt en gång, bokstavligen talat, satt på den stol, märkt nummer åtta, där herr Svenbro nu sitter): 'All bildning står på ofri grund till slutet, / blott Barbariet var en gång fosterländskt'.

Akademien står trygg i sin egen provins, och ingriper icke utan god anledning i andras. Så när vi två gånger under det gångna året protesterat, som jag hoppas utan bullriga överord, mot förändringar som skett i universitetsvärlden, är detta sprunget ur en oförfalskad oro över vad dessa skiften kan få för följder.

Kanske verkar det paradoxalt att Svenska Akademien valt att ingripa till förmån dels för en hotad litterär översättarutbildning, dels för en lika hotad utbildning i ett annat europeiskt språk, italienska. I båda fallen handlar det dock om att säkra det för vår kultur och bildning så livsviktiga tillflödet av impulser utifrån, och särskilt den del som kommer till oss på andra vägar än via den i vår tid närmast absurt överbetonade engelskan. Den massdöd som hotar att dra fram över rader av främmande språk vid våra universitet saknar rim och reson, utom möjligen från mycket kortsiktig ekonomisk synpunkt. Återigen erinras vi om den gamla sanningen, att det inte finns något problem så stort eller iögonfallande att man inte kan springa bort från det."

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I artikeln ”En slogan som det stormar kring” i Dagens Nyheter den 5/januari återger Viktor Barth-Kron också ett citat från Stockholm Business Region, det kommunala bolag som är satt att förvalta varumärket ”Stockholm – The Capital of Scandinavia”:

”I de sammanhang där SBR fått förmånen att förmedla de källor och logiska argument som Stockholm – The Capital of Scandinavia bygger på har det tydligt framgått att positionen eller varumärket ger avtryck hos mottagaren. Att skapa plats i medvetandet hos målgrupperna är en av de viktigaste förutsättningarna för att lyckas med place branding.”

Viktor Barth-Kron ställer sig frågan:

”Exakt vad det här betyder har jag ingen aning om. Frågan är om de har det själva.”

Det kan ändå vara intressant att försöka analysera, d.v.s sönderdela, som ordet egentligen betyder, denna text. ”De sammanhang” som det talas om behöver inte vara fler än två. Vilka ”sammanhang” det är fråga om, framgår inte. ”Sammanhanget” kan vara ett möte med Stockholms kommunstyrelse, Stockholms kommunfullmäktige, den egna reklambyrån eller kanske lite reklamfolk.  Det är inte heller fråga om vilka ”sammanhang” som helst utan där ”SBR fått förmånen…”. Synonymer till ”förmån” är bl.a.  företrädesrätt, fördel, ynnest, prerogativ, privilegium med flera,inklusive ha lyckan att. Det borde vara den senare betydelsen som spökar här. När en myndighet eller ett företag försöker lansera ett varumärke, så måste de vanligtvis betala för det. Här får man intrycket att SBR kunnat lägga fram sin sak för ett auditorium, som inte rest några invändningar alls. SBR har kunnat ösa ur sina källor och t.o.m lägga fram logiska argument, vilka dessa nu har varit. Menar SBR logiska argument i stil med dessa? Om A är lika med B; B är lika med C; så är A lika med C. Om det regnar, fäller jag upp mitt paraply. Det regnar; jag fäller upp mitt paraply.

Varumärket har ”gett avtryck”. Men avtryck kan vara såväl positiva som negativa. Aftonbladet anordnade en webbomröstning den 23 juli 2009 med utgångspunkt från Språkförsvarets JO-anmälan av Stockholm stads användning av engelska beteckningar på bekostnad av svenskspråkiga. Frågan löd: Ska kommuner och myndigheter få använda engelska slogans? Bara 35 procent svarade ett otvetydigt ja på denna fråga.

Vad menas med att ”att skapa plats i medvetandet” hos målgrupperna? Utnyttja ett befintligt tomrum eller tränga ut något annat i dessa kollektiva medvetanden?

Varför krånglar SBR egentligen till det hela? Det finns ju en alternativ och betydligt enklare historieskrivning, som återges i ”Arbetaren” den 5 september 2007:

”Engelsmannen Julian Stubbs på reklambyrån Dowell/Stubbs har bott i Sverige sedan 1991, men vill bara tala engelska. Han berättar gärna hur det gick till.
– I came up with the phrase… Jag kom på formuleringen. Efter en flaska rödvin.”

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Catharina Grünbaum höll ett engagerat försvarstal för svenska språket med den ironiska rubriken ”Vårt fattiga språk” vid Hugo Bergroth-sällskapets 20-årsjubileum i Finland den 19/10 2012. Eftersom ett referat inte gör hennes framställning rättvisa, nöjer vi oss med att citera en passage ur talet:

”Men annars är det i sammansättningarna som svenskan visar sin rikedom. Sammansättningar
skapas oavbrutet i svenska språket, somliga tillfälliga, andra lexikaliserade. De flesta är alldeles odramatiska, som stolsben och pensionsförsäkring.

Möjligheten att skapa sammansättningar har vi på både gott och ont. Vi är överrika på odrägliga myndighetsförlängningar som målsättning för det enkla mål och frågeställning för fråga, för att inte tala om påhitt som kvittblivningsproblematik (problemet att bli av med soporna) eller resursallokering och målfunktion och prestationsenhet (fråga mig inte vad som avses). Sammansättningar kan bli till hela paket för ett mångordigt innehåll, paket som inte alltid är så lätta att packa upp.

Men inte så få av våra sammansättningar är å andra sidan poesi i vardagen: sommarvarm, vintervit, dödsmärkt: ’have the marks of death on one’s face’ är vad en svensk-engelsk ordbok tillhandahåller för det senare, och det är ju inte ett begrepp utan en beskrivning.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Viktor Barth-Kron berättar i dagens DN om kommunstyrelsens möte i december, då sloganen ”Stockholm – The Capital of Scandinavia” diskuterades. Åke Askensten (MP) hade nämligen föreslagit att den skulle ändras till ”Stockholm – The Capital of Sweden”, eftersom Skandinavien inte har någon huvudstad. Ann-Margrethe Livh (V) yrkade delvis bifall, även om hon senare i sin reservation förordade ”Stockholm Nordens Venedig”.

Men kommunstyrelsen i Stockholm avslog Askenstens motion. Majoriteten lät sig övertygas av argumentationen från Stockholm Business Region (vars kunder till 90 procent består av svenska företag). Det kommunala bolaget hävdade bestämt att ”'The Capital of Scandinavia' inte ska förväxlas med en fysisk benämning då det är en positionering och därmed inte kan vara falsk”.

Positioneringar kan alltså  aldrig vara falska. Därför ska man heller inte ta Viktor Barth-Krons egen positionering som ägare och grundare av Dagens Nyheter i samma artikel alltför allvarligt.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Också brev till DN)

Med förvåning tar jag del av nyheten om att danskarna vallfärdar till biograferna mycket tack vare "A royal affair". Nä, det är inte därför, det är tack vare "En kongelig affære".

Trist att DN faller i gropen som grävts av importörens dåliga omdöme att ge en engelsk titel till en dansk film som visas i Sverige, med svensk textning, för en i huvudsak svensk publik.

Med vänlig hälsning
Lars Göran Asmundsson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)