...för "Spökbajs", istället för "Ghost poop", eller ännu värre "Ghost shit"!

Fråga: ”Vad berör dig mest, musik med svensk eller engelsk text?”

Se omröstning i högerspalten!

a)     En text på svenska berör mig mest

b)     Båda språken berör mig lika mycket

c)     En text på engelska berör mig mest

d)     En text på ett annat språk berör mig mest

e)     Omöjlig fråga. Musik och text kan inte separeras från varandra

f)      Det kan bara avgöras från fall till fall

g)     Vet inte

Anmärkning: Ytterligare alternativ kan läggas till.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Frågan löd: ”Antag att du besöker en dam- eller herrklädesbutik i ett köpcentrum någonstans i Sverige och det visar sig att personalen enbart är engelsktalande (fallet utgår från verkliga exempel). Den kan inte, eller vägrar att, kommunicera på svenska. Vad gör du?”

Röstresultatet blev som följer.

1.     Mycket kritiska:

Jag kritiserar denna brist på service och går 16,4 %

Jag vänder på klacken och går 15, 3 %

Jag protesterar skarpt och går 7,6 %

Summa: 39,3 %

2.     Milt kritiska:

Jag tar reda på varför den inte kan, eller vill kommunicera på svenska 17,2 %

Jag fortsätter att tala svenska och köper/eventuellt/ det jag behöver 5,3 %

Jag fullföljer ett köp bara om jag verkligen behöver varan 4,2 %

Summa: 26,7 %

3.     Positiva:

Jag bryr mig inte, talar engelska och fokuserar på mitt köp 29,4 %

Jag anser att butiken bestämmer över sitt eget försäljningsspråk 3,1 %

Jag ser det som ett uttryck för att butiken verkligen är internationell 1,1 %

Jag anser att det är ett lovvärt initiativ 0,4 %

Summa: 34 %

Omröstningen inleddes den 10/6 2018 och avslutades den 1/11 2018. Totalt röstade 262 personer.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Sedan 2014 har Språkförsvaret delat ut två priser.

Det ena priset, Årets anglofån, är ett negativpris. Det är meningen att mottagaren ska skämmas över detta pris. Det bör framför allt ges till myndigheter, företag och organisationer som använder engelska i stället för svenska på ett iögonfallande sätt.

Det andra priset, Språkförsvarets pris, bör främst ges till enskilda, som har gjort berömvärda insatser för svenska språket under året och för vilka en hedersbetygelse betyder något. Det kan vara fråga om författare, journalister, sångare, språkvetare etcetera.

Stockholms stad utnämndes till Årets anglofån 2014, medan Pehr G Gyllenhammar erhöll Språkförsvarets pris. 2015 tilldelades Tele2  priset som Årets anglofån och Anders Q Björkman fick Språkförsvarets pris. 2016 blev SVT Årets anglofån och Theodor Kallifatides  fick Språkförsvarets pris. 2017 utsågs PostNord till Årets anglofån  och Björn Ranelid tilldelades Språkförsvarets pris.

Nominera kandidater till båda dessa priser fram till den 30 november. Därefter väljer Språkförsvarets styrelse ut fem kandidater från vardera kategorin; Språkförsvarets medlemmar röstar sedan fram en vinnare bland dessa kandidater fram till 31 december. Skriv också gärna en motivering som vi sedan kan använda vid omröstningen.

Språkförsvarets styrelse vet att dessa priser väcker en viss uppmärksamhet. Vi har också brukat skicka Tummen upp- och Tummen ner-diplom per post till berörda. Många av de förstnämnda mottagarna brukar bli glada över diplomet och till och med tacka oss officiellt (och återgäldar således publiciteten).
Idén till dessa priser har vi hämtat från Verein Deutsche Sprache och Modersmål-Selskabet.

Nomineringar kan skickas till sprakforsvaret@yahoo.se. 

Språkförsvarets styrelse

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförvaret)

Metro berättar:

”Att slå i USA är kanske inte unikt, med svenska artistexport-mått mätt. Men att göra det med rapp på svenska är desto mer sällsynt.”

Och vidare:

”Trots internationella succéer har Movits valt det svenska språket hela vägen.

– Det var en del snack ganska tidigt om att vi skulle börja sjunga på engelska. Men vi landade i att vi i så fall skulle vara tvungna att återuppfinna oss själva som artister i grunden, och kom fram till att det inte var aktuellt.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

För några år sedan stötte en matskribent, tillika hängiven hobbyöversättare från engelskan, på uttrycket "processed food". I den text som han arbetade med fick det bli "processad mat" på svenska.

Likt en löpeld fick sedan den "processade maten " breda ut sig i spalterna i våra vanligaste dagstidningar.

Förr i världen, innan datorisering hade börjat kallas för "digitalisering", fanns begreppen EDB (Electronic Data Processing) och ADB (Automatic eller Administrative Data Processing). På den tiden översattes verbet "process" med "bearbeta" eller "behandla" allt efter omständigheterna.

Till allmän förvåning har i dagens SvD två skribenter tagit sig ur den processande tvångströjan. Den ene nämner "bearbetade livsmedelsprodukter" och den andra "halvfabrikat".

Heder!

-cj

(Denna debattartikel har tidigare publicerats på DN Åsikt under annan rubrik, som sattes av DN.)

Engelska skolan kallar sig tvåspråkig. Det är dock mycket i skolans verksamhet som visar att svenskan i praktiken spelar andrafiolen. 

Några exempel: 

• Skolbyggnaderna är fulla av engelskspråkiga skyltar och uppmaningar, medan betydligt färre är på svenska.

• Arbetsspråket är engelska och de utländska lärarna lär sig i regel inte svenska.

• Skolan trycker hårt inte bara på det engelska språket, utan även på anglosaxiska traditioner. Lärare ska tilltalas med Mr/Mrs/Ms, vilket är främmande i Sverige där vi varit ”du” med varandra sedan 60-talet.

• På skolavslutningar använder sig skolan av ”anglosaxisk examensutstyrsel”. Skolan fjärmar på så sätt eleverna från det svenska. Eleverna indoktrineras i det anglosaxiska och skolan tillhandahåller en utbildning i hur man blir en anglosaxisk mönstermedborgare (inte världsmedborgare i egentlig mening, för det är det anglosaxiska som de hela tiden trycker på).

• Till och med svensklärarna vid skolan säger att de förväntas anamma inte bara engelska språket utan även ”den anglosaxiska kulturen”.

• Skolans elever tenderar att bli sämre i svenska än elever vid andra skolor. Dessutom är de inte så mycket bättre i engelska som man skulle kunna tro.

Engelska skolan är således inte tvåspråkig. En verklighetstrogen benämning vore ”anglosaxisk skola i Sverige, där hälften av studierna bedrivs på hemspråket svenska, åtminstone i vissa ämnen”. Detta innebär i praktiken en rent kolonial verksamhet.

Svenska är huvudspråk i Sverige, samhällets gemensamma språk som ska kunna användas inom alla samhällsområden. Det allmänna, det vill säga skattefinansierad verksamhet som skolor och vård, har ett särskilt ansvar för att svenska språket används och utvecklas. Det står att läsa i språklagen som trädde i kraft 2009.

Engelska skolans verksamhet rimmar illa med språklagens intentioner. Engelska är inget officiellt språk i Sverige.

Ledningen för skolan är nöjd med sin verksamhet. Det är inte så konstigt. De utländska lärarna trivs säkert jättebra med att kunna exportera sitt språk på betald arbetstid.

Hur den svenska personal som verkar vid skolan kan trivas med att dagligen undergräva sitt eget språk är svårare att begripa. Det är enligt min uppfattning ett språkligt och kulturellt landsförräderi.

Det är både fel och irriterande att det har kunnat startas en skola som för skattepengar till stor del undervisar på ett främmande språk och som dessutom trycker på främmande traditioner. Det viktiga måste vara att eleverna i första hand lär sig sitt modersmål och sin egen kultur.

Nätverket Språkförsvaret anser att engelskan prackas på oss, ofta helt i onödan. Engelska är redan ett obligatoriskt ämne i skolan och är därför det sista främmande språk elever riskerar att inte lära sig.

Engelskan har ingen längre historisk anknytning till Sverige eller många av de länder där språket i dag utgör ett obligatoriskt ämne. Tiden från 1945 och framåt är kort tid i språkliga sammanhang.

Det är utgången av andra världskriget, med Förenta staternas påföljande starka ställning politiskt, kulturellt och militärt, som har gett engelskan dess position den har i dag. Det handlar inte om att engelskan skulle vara ett vackrare eller ordrikare språk än andra, som vissa verka tro och/eller vill förmedla.

Tidigare skötte Storbritannien ”språkexporten” med den äran, då de koloniserade stora delar av världen (fransmän, belgare, spanjorer, portugiser samt holländare var rätt ”duktiga” de också).

Historiskt sett har engelskan alltså tvingats på folk i olika länder – liksom andra kolonialspråk inte sällan med mer eller mindre brutala metoder. I de länder där engelskan en gång tvingats på befolkningen och getts en hög status har den oftast trängt undan de inhemska språken. Inte ens i det stora Indien har man lyckats återge de nationella språken deras rättmätiga status. Är det dit anglofilerna i Sverige vill komma?

Engelsktalande är urusla på kunskaper i andra språk. Hållningen tycks oftast vara att språkligt utbyte är liktydigt med att människor från andra språkgrupper ska lära sig engelska. Något utbyte åt andra hållet finns det oftast ett mycket litet intresse för.

Engelska skolan marknadsför sig som om länder som inte anammar engelska nästan kommer att gå under om de inte blir åtminstone tvåspråkiga. Det är rent hyckleri! Med allt respekt, vilka tror ni att ni lurar?

Betänk att en klar majoritet av jordens befolkning inte har engelska som modersmål, eller ens kunskaper i språket. Världen blir en mycket tråkigare, enfaldigare och kulturellt fattigare plats med endast ett språk.

Dessutom är det långt ifrån säkert att engelska behåller sin ställning i världen över tid. Trender kommer och går, så även språkliga. Storbritanniens adjö till EU och Förenta staternas isolationistiske president är två tecken på att det engelskan kan vara på god väg att passera bäst-före-datum.

Låt oss därför slippa reklamen om att Engelskan skolan är tvåspråkig. Förklaringsmodellen skorrar mer än lovligt falskt. Språkförsvarets anser att engelska ska behandlas som andra språk och inte som andraspråk.

Engelska skolan pratar fint om att ”de vill hjälpa till att lösa den svenska lärarbristen, ge elever de bästa förutsättningarna samt ta sitt samhällsansvar”. Det som egentligen hägrar är att tjäna stora pengar.

Detta har möjliggjorts av att Sverige har ett i negativ bemärkelse unikt skolsystem där friskolor oreglerat kan omvandla skattepengar i form av skolpengen till privat vinst. Inget annat land har ett liknande system. 

Chile gav upp systemet för några år sedan. När ska våra politiker inse att det är dags att göra samma sak i Sverige? Detta system i kombination med att vi har en väldigt slapp reglering av undervisningsspråk har möjliggjort Engelska skolans snabba framväxt. Detta fullständigt barocka system försvårar dessutom integrationen som ska ske på svenska och inte på engelska.

Utländska lärare får gärna hjälpa till med att lösa den svenska lärarbristen om de undervisar på svenska. Undervisning i Sverige, språklektioner undantagna, ska uteslutande ske på svenska.

Sverige är ingen koloni och ska inte heller bli någon heller.

Per-Owe Albinsson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Internationella Engelska Skolan (ja, så tokigt stavar de själva sitt namn) lär ska etablera sig i Vallentuna och den politiska kommunledningen och många härmfåglar hurrar och hejar. Vad det innebär att vara ”internationell” vet varken skolan eller kommunledningen något om. I stället för att visa modern vidsynthet demonstrerar de enbart instängd provinsialism. Men detta förstår de inte - inte heller att de med sin anglosaxiska framtoning förringar svensk historia, svensk kultur och svenska språket till förmån för en anpassning till ett bedrövligt flockbeteende. Inbillningens kraft är stor. Se upp för lågt flygande nötskrikor i Norrort! Kanske skränar de på svengelska.

Lars N

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)