(Texten är hämtad från förlagets presentation)

Språkpolitik kan handla om två ting. Dels om förhållandet mellan olika språk i samhället: något eller några ska vara landets huvudspråk, några ska användas som undervisningsspråk, i myndighetskontakter eller i medier. Dels om det inre tillståndet för viktiga språk i riket: tillgången tillordböcker, termdatabaser, översättningsprogram; en diskussion om rätt och fel där alla kan delta.

Språkpolitiken handlar därför om alla människor som talar och skriver. Får vi använda våra modersmål? Gillas våra dialekter och sociolekter, vår brytning? Var finns makten över ordet?

Olle Josephson diskuterar språksituationen i Sverige i dag och de problem som språkpolitik och språkvård har att lösa, eller åtminstone förhålla sig till. Han beskriver även hur dagens svenska språksamhälle vuxit fram och ställer det i såväl historiskt som internationellt perspektiv.

Tre frågor återkommer genom hela boken: Hur ser ett demokratiskt språksamhälle ut? Kan språk och språkanvändning styras så att demokrati, rättvisa och jämlikhet gynnas? Vem ska i så fall styra och på vilket sätt?

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I anslutning till artikeln  “Is Anglicization a threat to the Swedish language?” på The Local

har signaturen Melanie skrivit en kommentar:

”Språk är vackra och att kunna tala mer än ett ger många fördelar. Enligt min erfarenhet gör svenskarna ett fantastiskt jobb när de talar engelska och de borde vara stolta över det. Men jag skulle avsky tanken på att svenska vore på väg ut ur det svenska samhället ... Svenska är också ett vackert ljudande språk, därför borde svenska vara viktigare och användas mer i det svenska samhället än engelska.

Andra språk är också viktiga och fördelaktiga att lära sig – inget fel i att lära sig två, tre eller fyra!

Det är inte lätt som vuxen att lära sig ett nytt språk, jag försöker för närvarande själv. Den bästa tiden att lära sig är under tidig barndom när barnet omedvetet absorberar kunskapen som en svamp.

Svenska är unikt! Må det talas länge !! (vår översättning)”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Dessa hittar man också i Almedalsveckans officiella program  - eller skriv in "Språkförsvaret" i sökrutan!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Kan man "utföra fjärrvärme", frågar fotografen på Twitter.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Jakob Heidbrink har skrivit en intressant artikel i Kvartal nr 2/2018. Han berättar hur han har erövrat svenskan i skrift, men att han inte har kunnat slipa bort sin brytning.

”Jag minns att mitt första intryck var besvikelse.

Jag hade köpt en lärobok för självstudier med åtföljande kassettband (detta var 1991). Nu låg boken uppslagen framför mig och jag skulle lära mig mina första ord: ”Här bor Erik”. Men det lät ju inte alls som jag hade tänkt mig! Jag vet faktiskt inte vad jag hade förväntat mig – kanske något i stil med isländska – men det svenska melodiska uttalet var fel. Helt fel.

Trettio år har snart gått sedan jag först närmade mig svenskan, som nu är min ständiga följeslagare vid sidan av mitt modersmål tyska, och engelskan, som är det språk jag huvudsakligen läser på. Mina barn växer upp med svenska som förstaspråk. Min fru talar finlandssvenska. Jag skriver juridiska texter och opinionstexter på svenska. Tanken att språket en gång kändes främmande, till och med fel, är märklig: ett minne av någon jag en gång var men som jag inte längre är.”

Han avrundar sin artikel med att konstatera:

”Jag vet att jag är en udda fågel, och att de tillfälligheter som lett till mina språkkunskaper inte är generaliserbara. Men jag är bekymrad över att min sort, trots alla migrationsströmmar även inom Europa, tycks vara på väg att bli utrotningshotad i Sverige. Det skulle inte behöva vara så. Men Sverige har gjort ett val: att nedvärdera sitt eget språk och att prioritera engelska som främmande språk. Detta val försvårar både migranters möjligheter att orientera sig i det svenska samhället, och Sveriges möjligheter att som land och samhälle orientera sig i världen. Vi är för få för att låta det fortgå.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Språkförsvaret kommer att anordna två möten under Almedalsveckan i Visby den 1/7 - 4/7. Det första mötet äger rum i sal B14, Campus Gotland, den 2/7 kl. 13.00 - 15.00 och är ett debattmöte på temat "Hur mår svenska språket?", till vilket riksdagspartierna har inbjudits. På det andra mötet i sal B15, Campus Gotland, den 3/7 kl. 10.00 - 12.00 presenteras Språkförsvarets språkpolitik, "Vad vill Språkförsvaret?".

Du kan också läsa om evenemangen i Almedalsveckans program. Skriv in "Språkförsvaret" i sökrutan.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Riksdagens ombudsmän – JO

Box 16327

10326 Stockholm

För kännedom: Näringsdepartementet

                      Transportstyrelsen

Säkerhetsinstruktioner måste meddelas på svenska i samband med inrikesflygningar i Sverige

Språkförsvarets styrelse har tagit del av information om att säkerhetsinstruktioner har meddelats enbart på engelska i samband med inrikesflygningar i Sverige.

För det första är svenska enligt språklagen huvudspråk i Sverige. För det andra heter det i samma språklag att ”5 § Som huvudspråk är svenskan samhällets gemensamma språk, som alla som är bosatta i Sverige ska ha tillgång till och som ska kunna användas inom alla samhällsområden (vår fetstil).” För det tredje måste man utgå från att de flesta som utnyttjar inrikesflyget är svenskar eller invandrare bosatta i Sverige. Det hör till saken att de flesta svenskar födda före 1940 inte har följt någon undervisning i engelska liksom att många invandrare kommer från länder där det inte har givits någon engelskundervisning.

I brevväxlingen mellan Jonas Borelius och Transportstyrelsen framgår det att företrädaren för Transportstyrelsen anser att detta är en politisk fråga. Transportstyrelsens företrädare hänvisar till EU:s flygsäkerhetsbyrå i denna fråga. I avsnittet om kabinpersonalens språkkunskaper https://www.easa.europa.eu/the-agency/faqs/regulations#category-language-proficiency- står det ingenting om att det skulle vara förbjudet att kräva att kabinpersonalen skall meddela säkerhetsinstruktioner på landets huvudspråk i samband med inrikesflygningar. Detta skulle också gå emot EU:s mångspråkighetspolitik. Enligt samma avsnitt är det heller inte obligatoriskt att kabinpersonalen ska kunna engelska.

Enligt Språkförsvarets uppfattning ska det inte vara tillåtet att meddela säkerhetsinstruktioner enbart på engelska på svenskt inrikesflyg. Observera att vi inte motsätter oss att säkerhetsinstruktioner på svenska kompletteras med dylika på engelska. Det torde vara lämpligast att Näringsdepartementet utarbetar sådana föreskrifter – eller sådan förordning – att tillsynsmyndigheten Transportstyrelsen kan ingripa. Det betyder samtidigt att vi anser att Näringsdepartementet har brustit i sitt politiska ansvar, när departementet inte har utarbetat sådana föreskrifter eller förordning och således möjliggjort att de beskrivna händelserna har kunnat inträffa. Det spelar ingen roll att det flygbolag, som omnämns i Lars-Gunnar Anderssons artikel, nyligen har ansökt om konkurs. Andra flygbolag kan upprepa Nextjets praxis.

Språkförsvarets styrelse

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

DN publicerar korta sms-meddelanden i sektionen "Skriv i DN". I fredags löd ett av dem:

"Finns det någon lag som säger att alla som svarar på en fråga i radio och teve måste börja med nej men, ja men eller jo."

Uppriktigt sagt vet jag inte hur spridd denna vana har blivit på sistone. Någon som som har gjort liknande iakttagelser som sms-skribenten? Däremot vet jag att det är en bra debattteknik att inledningsvis hålla med  meningsmotståndaren i något avseende i ett replikskifte. Det får en att verka generös, särskilt inför dem som följer en sådan diskussion. Det är möjligt att detta debattknep uppfanns redan av de gamla grekerna eller de gamla romarna.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)