Hej!

Ja, just du som läser dessa rader nu.

Anser du som vi att det svenska språket även i framtiden ska vara det samhällsbärande språket i Sverige och att du ska kunna använda svenska i alla situationer i Sverige?

Vill du samtidigt sätta stopp för all den onödiga engelska som tenderar att breda ut sig i samhället och som faktiskt på sikt hotar det svenska språkets (och andra språks) fortlevnad?

Gratulerar! Du har kommit helt rätt. Du har kommit till Språkförsvaret.

Du kanske redan är med i stödgruppen Språkförsvarets vänner på nätet eller så vill du helt enkelt engagera dig för det svenska språket.

Språkförsvaret verkar på många sätt för att slå vakt om det svenska språket. Det bästa sättet att bilda sig en uppfattning om vår verksamhet är att gå in på webbplatsen www.språkförsvaret.se och där läsa mer.

Oavsett hur mycket tid och ork du har är du välkommen till Språkförsvaret. Du förbinder dig inte till något och ett passivt medlemskap är nog så bra. Om även du engagerar dig aktivt blir vi dock fler som agerar för att slå vakt om det svenska språket.

Tack för att du tog dig tid att läsa dessa rader! Vi hoppas att vi ses i samband med någon av våra aktiviteter framöver.

Språkförsvarets styrelse

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Upptäckte ytterligare ett exempel på namnbyte från svenska till engelska. (Se tidigare inlägg om både det och motsatsen - från engelska till svenska.) Den här gången är det PresentkortTorget som blir GoGift. Det är en webbsida där man kan köpa olika sorters presentkort, ägd av mediaföretaget Egmont. Enligt vad de själva skriver har PresentkortTorget funnits i över tio år, och man ger ingen förklaring till namnbytet. Visst, det nya namnet är kortare, men det gamla borde väl vara inarbetat efter över tio år, och dessutom säger ju namnet vad det handlar om, till skillnad från det nya.

Ack ja, man får väl vara glad att de inte börjar kalla presentkort för 'gift card' i alla fall...

Ytterligare en kandidat till Tummen ner, tycker jag.

Susanne L-A

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I en insändare i senaste numret av Språktidningen skriver en viss Linda Edon:

”Jag läser Språktidningen 3/2018 och reagerar på användandet av man. Säger vi inte en nu? Jag jobbar med kundservice på svenska för ett engelskt företag i England. Och jag ser till att jag alltid skriver en. Det låter kanske (fortfarande) lite konstigt men inte så länge till om vi hjälps åt.”

Vilka är dessa ”vi” egentligen? ”Vi alla”? ”Vi utvalda”? ”Vi i framkant”? ”Jag och några jag känner”?

Linda Edon och likasinnade tror att man (som beteckning på en manlig varelse) direkt har överförts till att som indefinit (obestämt) pronomen beteckna vem som helst oavsett kön. Men etymologin är lite mer komplicerad.

Enligt Norstedts etymologiska ordbok togs man in från tyskan under yngre fornsvensk period, d.v.s 1375-1526. I SAOB heter det att pronomenet har utvecklats ur substantivet ”man” under inflytande från medelhögtyskan och tyskan:

”MAN man⁴, pron. oböjl. Ordet lånar oblika kasusformer från pron. EN (se EN, räkn. V ³) o. korresponderar med possessivpron. SIN o. refl.pron SIG; jfr dock a α samt c α á ( man(n) 1526 osv. mandh c. 1620 ) [fsv. man, motsv. d. man; gm inflytande från mht. o. t. man utvecklat ur MAN, sbst.² 1 (o. 12); jfr ss. obest. subj. fsv. män, isl. menn, mnt. men, pl.; jfr med avs. på bet.-utvecklingen fr. on]”

I fornsvenskan var man ackusativformen av maþer.

Det första skriftliga belägget, enligt SAOB, för man tycks härröra från 1520-talet. Hellquist skriver att man som obestämt pronomen var sällsynt under äldre fornsvenska, men det förekom alltså. Norstedts etymologiska ordbok hänvisar också till uttrycket "ser man på" som en lågtysk import, där man egentligen betyder "bara".

En har alltid använts i subjektsform i stället för man i vissa dialekter. ”En gör så gott en kan.” Men man och en är lika könsneutrala i subjektsform. I min ursprungsdialekt användes man och en om vartannat.

Själv kommer jag att fortsätta att använda man i subjektsform. Jag tror nämligen inte på att språket styr tanken eller kan förändra den objektiva verkligheten; inte heller har det något egenvärde att gå i takt med andra.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I senaste numret av Critique angriper Lise Bostrup från Dansk Sprogkreds den språkliga nihilismen och den pågående anglifieringen i Danmark. Om den senare skriver hon bland annat:

”Den engelske udfordring

Forestillingen om sproget som en selvstændig organisme, der udvikler sig frit og ikke kan styres, er stort set enerådende  blandt danske lingvister, men mange almindelige danskere er uenige.

De bryder sig ikke om, at de ikke kan gå rundt i København uden at støde på det engelske sprog. ”Sale” står der med store bogstaver på Magasins vinduer på Kongens Nytorv, lige ved siden af ligger Burger King, ”Home of the Whopper”, der sælger burgere, drinks og dips, og på turen ned ad Strøget kommer vi forbi Royal Skin, Out of Juice’s og Sam’s Bar, og vi kan købe nogle ”shots”, ”smoothies” eller ”frozen margarithas”, mens vi ”chiller” lidt og lytter til et ”awesomt hit” fra ”the sixties”. Det er da bare helt okay, er det ikke?

Ja, ja, vil nogle måske indvende, København er en international by, og så må man finde sig i de engelske navne, men så enkelt er det ikke. Også provinsen er blevet danglificeret. Kjeldsen Småkager i Nørre Snede hedder i dag Kjeldsen Cookies, Skandinavisk Tobakskompagni kalder sig House of Prince, og Mejeriselskabet Danmark har valgt det internationale, men uforståelige MD Foods, der siden er fusioneret og har skiftet navn til det mindst ligeså uforståelige Arla Foods.

Den danske stat og de danske kommuner konkurrerer nærmest med det private erhvervsliv om at følge med den engelske strøm. Århus har erstattet det gamle, sympatiske “smilets by” med “Danish for Progress”, og helt galt går det, når vi nærmer os uddannelsesområdet.

Her kalder Handelshøjskolen i København sig nu CBS, som står for Copenhagen Business School, den tilsvarende skole i Aarhus har taget navnet Aarhus School of Business, erhvervsuddannelserne i Aalborg og Nørresundby er blevet samlet i Techcollege, og alle de sjællandske erhvervsskoler er har fået navnet Zealand Business College. Lærerseminariet i Hjørring hedder nu UCN, der står for University College Nordjylland, og i Hobro kan vi både finde VIA University College og Learnmark.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Konfucius-institutet är verksamt i många afrikanska stater, däribland Rwanda. I University World News skriver Rodrigue Rwirahira bland annat:

”Institutet, som startade med bara 60 studenter, har hittills spottat fram cirka 4 000 studenter som, enligt tjänstemän, har fullgjort olika nivåer av kinesisk språkträning, och många har sedan dess anställts av kinesiska företag och kinesiska projekt som drivs i Rwanda.”

Kinesiskans frammarsch beror naturligtvis inte på några inomspråkliga faktorer. Kinas ekonomiska styrka växer stadigt och i fråga om köpkraftsviktad BNP har Kina redan passerat USA. Kina är Afrikas största handelspartner och gör betydande investeringar i Afrika. Politiskt sett har Kina den fördelen jämfört med vissa västmakter att det inte dras med något kolonialt förflutet i Afrika. För övrigt har Kina också en militärbas i Djibouti.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Tre skribenter skrev igår i Svenska Dagbladet  om att kompentensen i främmande språk i Sverige sjunker. Antalet språkstudenter minskar och många lärosäten lägger ner sina språkutbildningar. Samtidigt behövs behöriga lärare i moderna språk i skolan. Därtill krävs kvalificerade lärarutbildare.

Skribenterna föreslår ett antal åtgärder:

”De viktigaste åtgärderna för att vända trenden är:

• Gör det andra främmande språket till ett obligatoriskt ämne i skolan. Ålägg gymnasieskolan attverkligen garantera den undervisningstid som föreskrivs för varje kurs. Ge språkämnena samma stödundervisning som andra ämnen.

• Se till att språklärare får regelbunden fortbildning. Informera studievägledare så att de kan visa på nyttan av språk i yrkeslivet och på relevansen för högre utbildning.

• Det andra främmande språket missgynnas genom att det faktiskt kan väljas bort. Det ger fel signaler till eleverna. Inga andra ämnen kan väljas bort. Uppmuntra eleverna att läsa samma språk under hela skoltiden så de hinner uppöva både färdighet och behörighet. Även unga invandrare som ofta redan har flera språk i bagaget har glädje av att ytterligare tillgodogöra sig något av de moderna språken.

Vi anser också att regeringen bör göra en särskild språksatsning på högskolor och universitet och stärka utbildning, forskning och forskarutbildning inom språken innan Sveriges språkkompetens har utarmats ytterligare. Språkkunskaper är viktiga för Sverige som handels- och kunskapsnation.”

Den som har följt Språkförsvaret vet att Språkförsvaret alltsedan starten 2005 har varnat för denna utveckling vad gäller under undervisningen i främmande språk.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Texten är hämtad från Språktidningens blogg)

 Nu finns samtliga föredrag från årets Språkforum på UR Play. Språkforum är Språktidningens årliga konferens där forskare, författare och språkvårdare berättar om aktuella språkfrågor och ger konkreta tips och råd. Den här gången höll vi till på Rival i Stockholm. Nedan hittar du de olika föredragen:

Olle Josephson: Språkpolitik i valrörelsen

Maria Bylin: Den bästa eller bäste statsministern

Magnus Linton: Att förföra med fakta

Finna sig och Förlåten: författarsamtal med Agnes Lidbeck

Karin Milles: Den allvarsamma ordleken

Siv Strömquist: Att välja rätt skiljetecken

Annika Andersson: Hjärnan och språkinlärning

Niklas Källner: Konsten att kallprata

Lennart Hellspong: Tala inför publik – värre än döden?

Föredragen sänds även i Kunskapskanalen måndagen den 21 maj klockan 14–17 och tisdagen den 22 maj klockan 14–16.15

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

De senaste veckorna har det stormat ordentligt kring Svenska  Akademien. Spaltkilometer har analyserat den uppkomna situationen i pressen. Allting har utförligt rapporterats i medierna - från #metoo till den så kallade Kulturprofilen. 

Fortfarande är frågan öppen: Kommer Svenska Akademien att överhuvudtaget överleva denna djupa kris?  Vad som händer i fortsättningen kan bara läsas i stjärnorna.

Det är nästan som om krisen inom Akademien både är symptomatisk och symbolisk. Krisen återspeglar på något vis det akademiska och det kulturella arvets förfall i dagens Sverige.  Detta gäller inte minst de humanistiska vetenskaperna, Humaniora.

Vem bryr sig egentligen så värst mycket om Svenska Akademien idag? Nobelpriset har numera snarare utvecklats till en marknadsföringssymbol och ett kommersiellt jippo för Sverige, någonting vi kan skryta med i omvärlden.

Personligen anser jag dessutom att Svenska Akademien inte till fullo uppfyllt sitt uppdrag de senaste decennierna.  De har många gånger inte visat något större intresse för språkvårdande insatser för dagens svenska språk.

Akademien har exempelvis aldrig yttrat sig tydligt om engelskans/"svengelskans" olyckliga utbredning i Sverige.

Var står för övrigt Svenska Akademien i denna viktiga språkfråga idag?

Deras uppgift är inte bara att varje år utse en Nobelpristagare i litteratur.

Sverige borde kanske göra en överenskommelse med Frankrike. I framtiden ska kanske  FIFAS  Guldboll (Ball d' Or)  istället delas ut i Stockholm medan Nobelpriset i litteratur delas ut i Paris av Franska akademien?

FIFAS fotbollspris överensstämmer säkert bättre med dagens svenska kultur- och samhällsklimat.
 
C-G Pernbring                                                    



Helsingborg  

(Insändaren tidigare publicerad i Dala-Demokraten den 19/4 2018, DN Åsikter 19/4 2018 och under andra rubriker i Blekinge Läns tidning 24/4 2018 och i Skånska Dagbladet 30/4  2018)  

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)