...när det gäller att sätta P för fånig och onödig engelska!

Det gjorde jag själv senast i förrgår, då jag vid en återvinningsstation valde klädinsamlingskärlet på bilden istället för det andra som fanns, märkt "Human Bridge".

Även om många affärsidkare nuförtiden är "kåta på" att använda engelska, då de tror ett fåneriet säljer mer (en inte oväsentlig del av dem anser nog att det ser häftigare ut också), så brukar minskad(e) försäljning/intäkter få dem på andra och bättre tankar.

Sunt förnuft 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Detta är en kommentar till Per-Owe Albinssons inlägg ”Svenskan måste vara det viktigaste språket i Sverige för alla” från den 21/10 2020. Han skriver inledningsvis:

”Märk väl: Det jag ville förmedla med mitt tidigare inlägg i debatten är att svenska måste vara det v i k t i g a s t e språket i Sverige för alla - såväl infödda som invandrade. Viktigare än såväl den förrädiska engelskan som barnens modersmål. 

För att vi alla ska kunna fungera tillsammans och föra Sverige framåt måste vi kunna kommunicera med varandra för att kunna förstå och respektera varandra. Kommunikationsmedlet stavas i Sverige s v e n s k a!”

Min kommentar: Jag blir misstänksam mot vissa överord i det här citatet. Vad menas med ”att svenska måste vara det viktigaste språket för alla”?  Låt oss se på Språkförsvarets utkast till språklag 2006.

Där heter det bland annat:

• ”Språklagens syfte är således inte att motverka den inlåning av ord som alltid förekommer i ett levande språk, inte heller att försvaga de officiella, redan beslutade, minoritetsspråkens eller hemspråkens ställning i landet (min fetstil).”
• ”Svenska språket har en särställning i och med att det förutsätts vara det gemensamma språket för alla medborgare. Därmed understryks att alla medborgare bör behärska det svenska språket mer eller mindre (min fetstil).”
• ”Denna lag är icke tillämplig för språkanvändningen i icke-officiella sammanhang (min fetstil), i privat och intern kommunikation, eller i tjänster, ceremonier, ritualer eller andra slag av verksamhet hos religiösa organisationer.”

Vad menas alltså med ”att svenska måste vara det viktigaste språket för alla”?  Menas att talare av de officiella minoritetsspråken (finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska) måste prioritera svenskan mer än sitt eget minoritetsspråk, även om det senare används mer i vardagslag? Menas att invandrare som pratar ett invandrarspråk sinsemellan och med sina barn i hemmet borde upphöra med det? I den undersökning som jag gjorde bland andra generationens invandrarelever på Brännkyrka gymnasium 2009 visade det sig att 93 procent ansåg sig ha gjort ett språkbyte till svenska, 60 procent talade svenska med sina syskon och 20 procent talade svenska med sina föräldrar. Enbart i 13 procent av fallen dominerade föräldrarnas modersmål helt i hemmet. Ska utomstående och myndigheter lägga sig i språkförhållanden i hemmet? Siffrorna visar ju att majoriteten av ungdomarna ändå hade gjort ett språkbyte utan något som helst tvång från samhällets sida. Ska myndigheterna lägga sig i ifråga om vilket språk som ska användas i syrianska kyrkor eller moskéer, där majoriteten är arabisktalande?

Per-Owe skriver också:

Av det följer att svenska ska ha företräde gentemot andra språk = all undervisning i svensk skola, språkämnen undantagna, ska ske på svenska. Hemspråks-/modersmålsundervisning ska ske u t a n f ö r ordinarie lektionstid och vara självbeskostad. 

Den svenska skolans ekonomi är pressad, bland annat och inte minst på grund av ekonomiska  nedskärningar till följd av friskolesystemet, där aktiebolagsdrivna skolor dränerar skolan på resurser. Ofta mer eller mindre engelskspråkiga språkbytesskolor för övrigt! Då måste svenskan premieras.

Min kommentar:

I Språkförsvarets programförklaring rån 2011 sägs det uttryckligen:

”Språkförsvaret 

- hävdar att svenska språket ska vara Sveriges officiella språk eller nationalspråk. Användningen av svenska språket är en självklar medborgerlig rättighet och ska skyddas i lag.

- anser att inget annat språk än svenska ska vara obligatoriskt i Sverige. Svenska språket ska fungera som det språk som förenar alla svenska medborgare oavsett etnisk härkomst. Svenska språket ska tjänstgöra som det verktyg som får oss att förstå varandra och utveckla gemensamma kunskaper och värderingar.

- anser att rätten att använda sitt nationella minoritetsspråk och sitt hemspråk är ovillkorlig (min fetstil). Ett nationellt minoritetsspråk ska kunna användas som första undervisningsspråk i såväl grund- som gymnasieskola. Ett nationellt minoritetsspråk, som är territoriellt baserat, ska också kunna användas som ömsesidigt kontaktspråk med myndigheterna.”

Om rätten att använda sitt hemspråk är ovillkorlig, så står förslaget att föräldrarna själva ska bekosta modersmålsundervisningen i direkt motsättning till möjligheten att lära sig hemspråket fullt ut.

För det första: Som två forskare konstaterar:

”Att enbart tala ett språk i hemmet innebär inte att färdigheterna ovan per automatik utvecklas på modersmålet. På samma sätt som svenskundervisningen avser modersmålsämnet att ge läs- och skrivfärdigheter, ett skolmässigt, breddat och avancerat språkbruk och möjlighet att kunna tillägna sig en utökad repertoar av texttyper, även skönlitterär läsning. Inget av detta får man nödvändigtvis med sig hemifrån.”

De som först kommer att falla ifrån modersmålundervisningen, om den inte längre skattefinansieras är naturligtvis elever, som har föräldrar med svag ekonomi. Detta är att sparka nedåt.

För det andra: Varför förespråka att språkliga rättigheter försämras eller tas bort? Det har aldrig varit Språkförsvarets linje. I det här fallet drabbar det 100 000 elever (antalet deltagare 2017).  Är det progressivt eller reaktionärt? Mitt svar är att det är rent bakåtsträveri. Ett av våra argument mot engelskans expansion inom högskolan har varit att studenter med svenska som modersmål alltid ”ska ha rätt till undervisning på svenska, men att principen kan frångås beroende på undervisningsgruppens sammansättning, ämnets karaktär eller vetenskapliga nivå och inriktning (se ”Förslag till språkpolitik för den svenska högskolan” )." Rättighetsfrågan är inte exklusiv för dem med svenska som modersmål – i så fall hamnar man i ren chauvinism.

För det tredje: Varför anföra ekonomiska argument? I Finland har Finskhetsförbundet och Sannfinländarna drivit en kampanj mot svenskans ställning som andra nationalspråk med bl.a just ekonomiska argument. Svenskan är för dyr; Finland går back på svenska språket. Det här tänkesättet har alltså varit i säck innan det hamnat i påse. Det är alltid populärt bland dem som sparkar nedåt och inte uppåt.  Och varför skulle de pengar som kommunerna sparar in på modersmålsundervisningen stärka den kommunala skolan i övrigt? Fokusera i stället på de vinstdrivna friskolorna! Jag vill också påpeka att de officiella minoritetsspråken i Sverige kostar pengar. Nästa besparingsåtgärd?

Slutligen: Naturligtvis måste det undvikas att elever måste gå ifrån andra lektioner för att delta i modesmålsundervisningen. Det ser jag i första hand som ett organisatoriskt problem, ett schematekniskt problem, i kommuner med många grundskolor, beroende på undervisningsgruppernas storlek och lokalisering. Frågan är lättare att lösa på gymnasienivå. I Stockholm fr.o.m åtminstone 2004 åkte gymnasieeleverna iväg till särskilda undervisningsgrupper efter lektionstidens slut. Om det bara finns en gymnasieskola i en kommun, kan det knappast vara ett problem.

Per-Owe skriver slutligen;

”Personligen vill jag återförstatliga skolan samt riva upp det segregerande och alldeles för oreglerade friskolesystemet i dess nyvarande tappning. Vidare att jag själv en gång i tiden valde bort att delta i modersmålsundervisning. Det förstnämnda är inte populism - utan sunt förnuft! Det sistnämnda var - mitt val!”

Min kommentar:

Jag är överens med Per-Owe om att skolan måste återförstatligas och friskolereformen rivas upp, men detta är min personliga uppfattning. Språkförsvaret som partipolitiskt obundet nätverk kan bara ta ställning för försvaret av svenskan, särskilt gentemot engelskans expansion, och att vi förordar mångspråkighet och mellannordisk språkförståelse, vår språkpolitiska plattform. Denna språkpolitiska plattform är också utgångspunkten då vi bedömer regering, riksdag och de politiska partierna.  Språkförsvaret är en självständig organisation som inte svassar efter de politiska partierna.

Jag förstår inte riktigt varför Per-Owe understryker att han minsann avstod från att läsa finska som hemspråk, trots att han hade rätt till det. I andra sammanhang har han till exempel kritiserat Helena Duplantis för att hon inte lärt sin son Armando fullgod svenska. Helena Duplantis, som utvandrat till USA, är samtidigt invandrare till USA. Om man tycker att hon borde ha lärt sina söner bättre svenska, så kan man väl heller inte kritisera de invandrarföräldrar i Sverige, som för vidare sina språk till sina barn? Det är deras val. Fördelen med en rättighet som modersmålsundervisningen – man kan välja att utnyttja den eller avstå. Att ha två språk i bagaget, eller ett annat språk än svenska, hemifrån har aldrig hindrat inlärning av ytterligare språk, tvärtom.

Slutord

Språkförsvaret måste akta sig för att inta ståndpunkter, som kan stämplas som chauvinistiska. Det öppnar en bakdörr för dem som vill sabotera vår kamp mot engelskans expansion. Chauvinism innebär i språkfrågan att enbart försvara det egna språket, men inte bry sig om andra språk som befinner sig i en liknande situation eller sparka nedåt mot minoritets-  eller invandrarspråk. Ett majoritetsspråk befinner sig alltid i en fördelaktig position gentemot minoritetsspråk och invandrarspråk. Trots att västgotiska (Spanien), frankiska (Frankrike), normandisk franska (England) och manchuiska (Kina) t.o.m var härskarspråk under en tid, drunknade de i respektive majoritetsspråk. De flesta immigranter assimileras redan i andra generationen och i det närmaste alltid i tredje generationen.

Det är engelskan, som utgör det verkliga hotet mot svenskan på grund av dess dominerande ställning som lingua franca i världen, dess nära släktskap med svenskan och på den status, som naiva och språkhistoriskt okunniga svenskspråkiga frivilligt skänker den.

Per-Åke Lindblom

(Denna  nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I dag, den 21 oktober 2020, publicerar Spaniens största dagstidning El País en artikel med rubriken ”20 anglicismos nuevos cada día”. Den refererar till den forskning som bedrivs av Elena Álvarez Mellado vid University of Southern California och stöds bl.a av Brandeis University och ett universitet i Sydkorea.

Hon har kartlagt de åtta största spanska dagstidningarnas nätupplagor och under det senaste halvåret funnit 70.000 anglicismer. Varje dag dyker det upp 20 nya ord som inte konstaterats tidigare. Forskningen presenteras på https://observatoriolazaro.es.

Det förefaller som om Álvarez Mellado har begränsat sig till direkta inlån av engelska ord och inte hispaniseringar av engelska uttryck. Hon har också uteslutit vedertagna ord, som finns i spanska akademins ordbok, såsom bar eller web.

Resultaten är intressanta, eftersom spanskan har gällt för att vara synnerligen motståndskraftig mot engelskan. Det är den fortfarande, vågar jag påstå, inte minst i jämförelse med svenskan. 

Lars Göran Asmundsson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Ur dagens GP!

Kommentar:

Märk väl: Det jag ville förmedla med mitt tidigare inlägg i debatten är att svenska måste vara det v i k t i g a s t e språket i Sverige för alla - såväl infödda som invandrade. Viktigare än såväl den förrädiska engelskan som barnens modersmål. 

För att vi alla ska kunna fungera tillsammans och föra Sverige framåt måste vi kunna kommunicera med varandra för att kunna förstå och respektera varandra. Kommunikationsmedlet stavas i Sverige s v e n s k a!

Av det följer att svenska ska ha företräde gentemot andra språk = all undervisning i svensk skola, språkämnen undantagna, ska ske på svenska. Hemspråks-/modersmålsundervisning ska ske u t a n f ö r ordinarie lektionstid och vara självbeskostad. 

Den svenska skolans ekonomi är pressad, bland annat och inte minst på grund av ekonomiska  nedskärningar till följd av friskolesystemet, där aktiebolagsdrivna skolor dränerar skolan på resurser. Ofta mer eller mindre engelskspråkiga språkbytesskolor för övrigt! Då måste svenskan premieras.

Personligen vill jag återförstatliga skolan samt riva upp det segregerande och alldeles för oreglerade friskolesystemet i dess nyvarande tappning.

Vidare att jag själv en gång i tiden  valde bort att delta i modersmålsundervisning.

Det förstnämnda är inte populism - utan sunt förnuft! Det sistnämnda var - mitt val!

Per-Owe Albinsson,

mångårig medlem i Språkförsvaret som hade möjlighet att läsa finska 1978 men som avstod

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Helena Reierstam har skrivit en avhandling, ”Assessment in Multilingual Schools”,  en jämförande och blandad metodstudie av lärares bedömningsgrunder och språkinlärares praktiker – CLIL (Integrerad innehålls – och språkinlärning) och invandrarelever. Citatet är hämtat från den svenskspråkiga sammanfattningen:

"Utifrån mina resultat skulle jag även vilja väcka en diskussion om behovet av en enhetlig språkpolicy över olika undervisningskontexter i svensk skola i relation till målspråk och undervisningsspråk. I svensk skola förekommer både en uttalad och outtalad förväntan att elever ska lära sig svenska, men i CLIL-sammanhang kan elever lära sig vissa ämnesregister på enbart engelska. Bland nyanlända hänvisas till transspråkande och användning av elevers starkaste språk, men det är beroende av tillgång till lärare med den språkliga kompetensen vilket varierar. Likaså saknas beskrivningar av hur en transspråkspraktik ska infogas i utvecklingen mot målspråket svenska. I båda kontexterna, bland nyanlända och i CLIL, finns en motsättning i förhållande till språklig korrekthet. Ämneslärare anger att det inte ser sig som språklärare och därmed kan de inte korrigera språket, i CLIL hänvisar de dessutom till att de själva är andraspråkstalare. Vad får allt detta för konsekvenser? I forskning och utredning av CLIL i svensk kontext (National Agency for Education, 2018h; Sylvén, 2019) noteras att Sveriges avsaknad av riktlinjer och policy för språkanvändning då engelska är undervisningsspråk är unikt i internationell jämförelse. Många andra länder har krav på relevant lärarutbildning eller har utvecklat specifika språkmål i ämnena. I utbildning av andraspråkselever talas det om behovet av att synliggöra olika språkliga register i ämnesundervisningen och att ha en uttalad ansvarsfördelning mellan ämneslärare och språklärare alternativt samarbete (Cummins, 2017; Schleppegrell, 2001, 2004, 2020). Detta för en hållbar utveckling i samhället i stort, men till att börja med för rättvisa och jämförbara resultat för alla elever i flerspråkig skola och utbildning (Kane, 2010; OECD, 2009b, 2015a, 2015b; Stobart, 2005). "

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Mail till insidan@dn.se idag till DN)

Idag s 10: Den mindre blygsamma ( journalisten förstår inte ordet, menar blyga)... minns tillbaka på (kontamination av tänker tillbaka på och minns). I en och samma mening! Törs jag ens fortsätta läsa? Vilket förtroende inger detta att ni på DN har plockat bort språkgranskare? Är allt bara pengar!?

Mvh,

en snart uppgiven Tove Frisch

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Ulrika Lindahl skrev den 28 april på ETC:

”Det är inte någon hemlighet varför ojämlikheten har ökat. Dels har klyftorna i hela samhället ökat, vilket framför allt syns i boendesegregationen. Olika klasser bor på olika ställen. Och det syns i skolorna. Men sedan 90-talet, när marknaden för privata skolor släpptes loss, har det här accelererat. Högutbildade föräldrar väljer vinnarskolor åt sina barn. Populära skolor har haft köer så långa att bara de som ställer sina barn i kö i princip i samma stund som de tar sitt första andetag på BB har fått en plats. På det sättet har urvalet blivit gynnsamt för friskolorna. Barn till föräldrar med en sådan framförhållning tenderar att fungera bra i skolan och kräva små resurser. Skolor som Engelska skolan har kunnat ha färre utbildade lärare, större klasser och ändå höga betygssnitt. Skolan har kunnat göra en fin vinst på skolpengen. Skattepengar strömmar ur systemet och det blir mindre kvar till de andra skolor och de andra elever som har större behov. Voilà! Klyftorna ökar.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Igår gjorde Jonas Borelius på "Språkförsvarets vänner" på Facebook följande iakttagelse:

"Idag lördagen den 17 oktober klockan 21:40 så pratas det följande språk på våra vanligaste SVENSKA TV-kanaler:

SVT1: Engelska

SVT2: Engelska

TV3: Engelska

TV4: Engelska

Kanal5: Engelska

TV6: Engelska

Sjuan: Engelska

TV8: Engelska

Kanal9: Engelska

TV10: Engelska

Kanal11: Engelska

TV12: Engelska

Discovery Ch: Engelska

Eurosport1: Engelska

Kunskapskanalen: Engelska

SVT24: Norska (!)

TV4 Fakta: Engelska

TV4 Film: Engelska

TV4 Guld: Engelska

TLC: Engelska"

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)