Ur dagens GP!

Kommentar:

Märk väl: Det jag ville förmedla med mitt tidigare inlägg i debatten är att svenska måste vara det v i k t i g a s t e språket i Sverige för alla - såväl infödda som invandrade. Viktigare än såväl den förrädiska engelskan som barnens modersmål. 

För att vi alla ska kunna fungera tillsammans och föra Sverige framåt måste vi kunna kommunicera med varandra för att kunna förstå och respektera varandra. Kommunikationsmedlet stavas i Sverige s v e n s k a!

Av det följer att svenska ska ha företräde gentemot andra språk = all undervisning i svensk skola, språkämnen undantagna, ska ske på svenska. Hemspråks-/modersmålsundervisning ska ske u t a n f ö r ordinarie lektionstid och vara självbeskostad. 

Den svenska skolans ekonomi är pressad, bland annat och inte minst på grund av ekonomiska  nedskärningar till följd av friskolesystemet, där aktiebolagsdrivna skolor dränerar skolan på resurser. Ofta mer eller mindre engelskspråkiga språkbytesskolor för övrigt! Då måste svenskan premieras.

Personligen vill jag återförstatliga skolan samt riva upp det segregerande och alldeles för oreglerade friskolesystemet i dess nyvarande tappning.

Vidare att jag själv en gång i tiden  valde bort att delta i modersmålsundervisning.

Det förstnämnda är inte populism - utan sunt förnuft! Det sistnämnda var - mitt val!

Per-Owe Albinsson,

mångårig medlem i Språkförsvaret som hade möjlighet att läsa finska 1978 men som avstod

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Helena Reierstam har skrivit en avhandling, ”Assessment in Multilingual Schools”,  en jämförande och blandad metodstudie av lärares bedömningsgrunder och språkinlärares praktiker – CLIL (Integrerad innehålls – och språkinlärning) och invandrarelever. Citatet är hämtat från den svenskspråkiga sammanfattningen:

"Utifrån mina resultat skulle jag även vilja väcka en diskussion om behovet av en enhetlig språkpolicy över olika undervisningskontexter i svensk skola i relation till målspråk och undervisningsspråk. I svensk skola förekommer både en uttalad och outtalad förväntan att elever ska lära sig svenska, men i CLIL-sammanhang kan elever lära sig vissa ämnesregister på enbart engelska. Bland nyanlända hänvisas till transspråkande och användning av elevers starkaste språk, men det är beroende av tillgång till lärare med den språkliga kompetensen vilket varierar. Likaså saknas beskrivningar av hur en transspråkspraktik ska infogas i utvecklingen mot målspråket svenska. I båda kontexterna, bland nyanlända och i CLIL, finns en motsättning i förhållande till språklig korrekthet. Ämneslärare anger att det inte ser sig som språklärare och därmed kan de inte korrigera språket, i CLIL hänvisar de dessutom till att de själva är andraspråkstalare. Vad får allt detta för konsekvenser? I forskning och utredning av CLIL i svensk kontext (National Agency for Education, 2018h; Sylvén, 2019) noteras att Sveriges avsaknad av riktlinjer och policy för språkanvändning då engelska är undervisningsspråk är unikt i internationell jämförelse. Många andra länder har krav på relevant lärarutbildning eller har utvecklat specifika språkmål i ämnena. I utbildning av andraspråkselever talas det om behovet av att synliggöra olika språkliga register i ämnesundervisningen och att ha en uttalad ansvarsfördelning mellan ämneslärare och språklärare alternativt samarbete (Cummins, 2017; Schleppegrell, 2001, 2004, 2020). Detta för en hållbar utveckling i samhället i stort, men till att börja med för rättvisa och jämförbara resultat för alla elever i flerspråkig skola och utbildning (Kane, 2010; OECD, 2009b, 2015a, 2015b; Stobart, 2005). "

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Mail till insidan@dn.se idag till DN)

Idag s 10: Den mindre blygsamma ( journalisten förstår inte ordet, menar blyga)... minns tillbaka på (kontamination av tänker tillbaka på och minns). I en och samma mening! Törs jag ens fortsätta läsa? Vilket förtroende inger detta att ni på DN har plockat bort språkgranskare? Är allt bara pengar!?

Mvh,

en snart uppgiven Tove Frisch

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Ulrika Lindahl skrev den 28 april på ETC:

”Det är inte någon hemlighet varför ojämlikheten har ökat. Dels har klyftorna i hela samhället ökat, vilket framför allt syns i boendesegregationen. Olika klasser bor på olika ställen. Och det syns i skolorna. Men sedan 90-talet, när marknaden för privata skolor släpptes loss, har det här accelererat. Högutbildade föräldrar väljer vinnarskolor åt sina barn. Populära skolor har haft köer så långa att bara de som ställer sina barn i kö i princip i samma stund som de tar sitt första andetag på BB har fått en plats. På det sättet har urvalet blivit gynnsamt för friskolorna. Barn till föräldrar med en sådan framförhållning tenderar att fungera bra i skolan och kräva små resurser. Skolor som Engelska skolan har kunnat ha färre utbildade lärare, större klasser och ändå höga betygssnitt. Skolan har kunnat göra en fin vinst på skolpengen. Skattepengar strömmar ur systemet och det blir mindre kvar till de andra skolor och de andra elever som har större behov. Voilà! Klyftorna ökar.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Igår gjorde Jonas Borelius på "Språkförsvarets vänner" på Facebook följande iakttagelse:

"Idag lördagen den 17 oktober klockan 21:40 så pratas det följande språk på våra vanligaste SVENSKA TV-kanaler:

SVT1: Engelska

SVT2: Engelska

TV3: Engelska

TV4: Engelska

Kanal5: Engelska

TV6: Engelska

Sjuan: Engelska

TV8: Engelska

Kanal9: Engelska

TV10: Engelska

Kanal11: Engelska

TV12: Engelska

Discovery Ch: Engelska

Eurosport1: Engelska

Kunskapskanalen: Engelska

SVT24: Norska (!)

TV4 Fakta: Engelska

TV4 Film: Engelska

TV4 Guld: Engelska

TLC: Engelska"

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

Arja Saijonmaa - Höstvisa

Söndagens svenskspråkiga dikt

Höst

Hösten städar sig själv med vindar.

Under lönnarna lyser det åter

så som vi år efter år blivit vana att se:

Lövkronornas ljust betagande sätt att falla,

lättheten hos lövhögarna där de vilar på jorden.

Deras skenbarhet döljer ingenting.

Deras sken upplivar sinnet, skänker

en lättnad även sedan de tjänat ut.

De lovar ingenting

och det är skönt.

Deras ärliga frånvaro av löfte

lyser med en egen skönhetsglöd.

Harry Martinson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

På Språkförsvarets webbplats pågår en debatt om modersmålsundervisningen i svenska skolor, föranledd av ett illa genomtänkt förslag från KD om nedläggning.  Den här debatten blossar upp då och då. Tyvärr bygger den rätt ofta på okunskap. Jag vill därför göra ett inlägg genom att helt enkelt återge sidorna 148–151 i min bok Språkpolitik från 2018 (Morfem förlag). Det är de sidor i boken jag ägnar just modersmålsundervisningen. Det har hänt en del sedan 2018. Bland annat kom 2019 en viktig statlig utredning, SOU 2019:18 För flerspråkighet, kunskapsutveckling och inkludering – modersmålsundervisning och studiehandledning på modersmål . Det allra mesta av vad jag skrev 2018 har dock fortfarande full giltighet.

Olle Josephson

Modersmål

Av de tre undervisningsformerna sfi, svenska som andraspråk och modersmål är den sistnämnda den mest kontroversiella. Den utmanar enspråkighetstänkandet: eleverna undervisas inte i svenska utan i ett annat språk. Internationellt sett är den också den minst självklara. Sverige blev berömt för sin hemspråksreform 1977 (se kap. 3), även om genomförandet aldrig svarat mot intentionerna. Varken Danmark eller Norge, för att ta närliggande exempel, har motsvarande rättigheter.

År 2017 läste ungefär 100 000 grundskoleelever modersmål, oftast en timme i veckan. Antalet har nästan fördubblats sedan 2000-talets början. Ändå deltog bara drygt 50 procent av dem som har rätt till undervisningen. Somaliska, arabiska, albanska, persiska och turkiska föräldrar är mer angelägna om att deras barn får modersmålsundervisning än finsk-, spansk- eller engelsktalande. Beror det på att finsk-, spansk- och engelskspråkiga barn har lättare att utveckla sitt modersmål på andra vägar? Eller på att de ofta är långt komna i ett språkbyte? Det vet vi inte, men när ett tjugotal finska familjer tillfrågades varför deras barn inte deltog i modersmålsundervisningen var det vanligaste svaret att den helt enkelt var för dålig.

Två, eller möjligen tre, motiveringar för ämnet modersmål återkommer i ämnets hela historia: starkare kulturell identitet, bättre kognitiv utveckling som också underlättar inlärningen i andra skolämnen, till och med i svenska, och personlig utveckling – det vill säga att det är bra för en människa att kunna många språk. Det tredje argumentet hörs minst, och ett fjärde inte alls: det svenska samhället behöver hög kompetens i arabiska, persiska, turkiska och många andra språk. Det är annars standardargumentet när man pläderar för skolämnen som tyska och franska. Den tystnaden återfinns också i läroplanerna för modersmål som lyfter fram det känslomässiga värdet av modersmålskunskap, men tiger om internationaliseringsfördelar.

Intervjuer med modersmålslärare tyder på att de ser det den första motiveringen som viktigast. Ämnet ska förmedla ett kulturarv, läraren ser sig som en språklig förebild och håller ofta relativt monologiska lektioner så att eleverna ska höra så mycket språk som möjligt. Läsförståelse och ordförklaringar står i centrum. Ideologin är enspråkig, det vill säga svenska ska användas så lite som möjligt på den knappa lektionstiden. I praktiken blir det en hel del ändå. Det finns forskare som hävdat att mer elevaktivitet och något ökad acceptans för språkblandning skulle vara effektivare för att stödja elevernas modersmålsutveckling.  

Men både i debatten och de faktiska läroplanerna för ämnet (Lgr80, Lpo94 och Lgr11) har det andra argumentet tagit allt större plats, utvecklingen av modersmålet stöder inlärningen av andra ämnen. Det kan bero på att forskningen givit allt fler belägg. Den undersökning som nästan alltid åberopas är det amerikanska forskarparet Thomas och Colliers stora rapport från 2002. De följde tusentals spanskspråkiga barn under en sexårsperiod. De som fick mest undervisning på spanska – ofta hälften på engelska och hälften på spanska – hade bäst studieresultat, i både spanska och engelska. Liknande stora undersökningar på svensk mark finns inte, och förutsättningarna är annorlunda. Dels representerar andraspråkstalarna många olika språk, och inte bara spanska. Dels kan man inte förvänta sig att en timme modersmål i veckan skulle ha samma effekt som modersmål halva undervisningstiden. En Skolverksundersökning rapporterade ändå starka samband mellan deltagande i modersmålsundervisning och höga betyg i alla skolämnen. Elever som läste modersmål men inte svenska som andraspråk hade till och med högre betygsgenomsnitt än elever med ”infödd” svenska. En annan undersökning som jämförde somaliska barn med och utan modersmålsundervisning fick samma resultat. De som hade modersmålsundervisning lyckades bättre på ord- och läsförståelsetest på både somaliska och svenska. Det fanns också ett samband mellan somalisk läsförståelse och allmän skolprestation. Utredare och forskare är dock försiktiga med att tolka sambanden. De kan bero på att modersmålsundervisning starkt stöder den allmänna kunskapsutvecklingen. Men de kan också bero på att de mest studieintresserade eleverna söker sig till den. Modersmålsundervisningen är ju deras eget och föräldrarnas val, till skillnad från svenska som andraspråk som valts av skolan åt ofta motvilliga elever.

Kunskapsstödsargumentet har alltså mycket som talar för sig. De undersökningar som gjorts stöder det även om resultaten är svårtolkade, och ingen studie pekar i annan riktning. Men det kan finnas andra skäl till att det dominerar debatten. Det underförstår att modersmålsundervisningens existensberättigande ytterst är att förbättra elevens förutsättningar att lära sig svenska. Det passar väl in i den svenska språkhierarkin (se kap. 6) med svenska i toppen och immigrantspråken långt ned. När hemspråksreformen var ny 1977 hade identitetsargumentet lika stort utrymme. Det var ett rättvisemål för svensk skola att elever från andra länder skulle kunna utveckla sin ursprungsidentitet och möta det kulturarv som bars av tidigare generationer i familjen. I dag är kanske denna mångspråkighetsideologi försvagad.

Modersmålsundervisningen står inför praktiska problem av samma slag som svenska som andraspråk: mycket olika behov hos eleverna, schemaläggning, lärarkompetens. Visst, detta kan sägas om snart sagt varje ämne i den svenska skolan, men problemen är mer accentuerade för modersmålsundervisning. I en enkät som Språkrådet genomförde 2013 svarade 118 av 154 tillfrågade kommuner att vad som saknades mest var utbildade lärare – föga förvånande då ingen lärarutbildning ordnats sedan 1991. Modersmålsundervisningen marginaliseras också rent organisatoriskt i den svenska skolan. Den kan bedrivas på annan plats, utanför vanlig skoltid, av en lärare som inte tillhör det vanliga kollegiet. Framsteg eller misslyckanden i modersmålet blir mycket sällan samtalsämne i utvecklingssamtalen.

Till detta kommer den grundläggande frågan att veta vad som är ett språk. Standardarabiska är ingens talade modersmål, men ett gemensamt skrift- och talspråk för dem som talar till exempel marockansk, egyptisk, syrisk eller irakisk arabiska, som knappast är ömsesidigt begripliga. Kan man då ha samma lärare för Hassen från Tunisien och Massim från Irak? Inte gärna, om undervisningen ska bli framgångsrik.

En del av dessa problem är lätta att angripa – lärarutbildningen återupptogs i mitten på 2010-talet – andra är svårlösta. Ändå kan man ställa samma fråga som inför sfi: Varför skulle just denna del av den svenska skolan löpa problemfritt? Det vore inte så svårt att vända på perspektivet och säga ungefär: ”Sverige är ett föregångsland som tar till vara mångspråkigheten. Vi har gjort många misstag i vår modersmålsundervisning, och den fungerar sällan som det är tänkt, men vi ger oss inte utan försöker stödja och utveckla den hela tiden – kanske är den ändå bäst i världen.” Så brukar det ju låta när vi talar om barnlitteratur, jämställdhet, föräldraledighet eller annat vi vill vara stolta över.

I allmän integrationsdebatt fungerar modersmålsundervisningen just som en sådan perspektivmarkör. Sällan diskuteras faktiska studieresultat, pedagogik och ämnesinnehåll.  I en sådan diskussion kunde man aktualisera exempelvis något fler timmar i veckan, ett undervisningsinnehåll som anknöt starkare till de andra skolämnena, lite större utrymme för dialog och språkblandning och en förståelse för de särskilda varianter av modersmålet som immigrantbarn utvecklar.

Men ställningstagandena brukar handla om ämnets existens. Det får representera synen på invandring och flerspråkighet i allmänhet. Invandrare bör snabbt inlemmas i en relativt enhetlig svensk majoritetskultur, kan vara en åsikt. Då kan modersmålsundervisning framställas som en privatsak och en onödig offentlig utgift. En annan åsikt kan vara att Sverige bör vara ett starkt internationellt orienterat land. Då är modersmålsundervisning en väg till både mångkulturell identitet och bättre kunskaper i huvudspråket svenska.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Texten är hämtad från Institutet för språk och folkminnens webbplats)

I webbserien Svenska förklarad på UR play berättar Isofs språkforskare Jenny Nilsson om svenska dialekter.

 Isofs Jenny Nilsson i UR-serien Svenska förklarad.

Visste du att göteborgska är en förhållandevis ny dialekt? Och vad hände egentligen när skånske väder-Nils på SVT dubbades av en person som talar rikssvenska?

I sex avsnitt av webbserien Svenska förklarad får tittaren möta Isofs språkforskare Jenny Nilsson, som berättar om skånska, norrländska, göteborgska, gutamål och gotländska, älvdalska och östsvenska mål.

Webbserien är producerad av UR tillsammans med flertalet experter, däribland Isofs språkforskare Jenny Nilsson, och består hittills av 14 avsnitt. Serien är tänkt att kunna användas i gymnasieundervisning och är utformad som korta avsnitt där ett ämne inom svenska eller litteraturhistoria presenteras på ett lättsamt, och samtidigt informativt, sätt.

Alla avsnitt finns att se på UR play.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)