(Detta brev har skickats till samtliga ledamöter i Stockholms kommunfullmäktige)

Äntligen har några av Stockholms politiker tagit intryck av den massiva kritik som riktats mot slagordet Stockholm – the Capital of Scandinavia och motionerat om en ändring. Kan vi hoppas på att ett nytt slagord som verkligen är ett slagord kommer att ersätta det nuvarande som är kapitalt misslyckat.

1. Ett svenskt slagord för Sveriges huvudstad ska först och främst utformas på svenska. Underrubriker må sedan skrivas på hur många andra språk som helst.  Arbetar ni på svenska förstår ni också bättre vad det är ni egentligen säger.

2.Vad är Skandinavien? Att Norge och Sverige bildar den Skandinaviska halvön är ett faktum. Men språkligt och kulturellt vill man ofta räkna in Danmark. Ingår då även Färöarna och Grönland? Inte så sällan inkluderas Finland. Hur man ser på Island är mera ovisst. Detta understryker hur feltänkt det nuvarande slagordet är.

3. Jag har aldrig hört annat än att ett land har en huvudstad, varken mer eller mindre. Att börja tala om huvudstäder för delar av Europa, hela Europa, delar av andra världsdelar eller hela världsdelar är rent nonsens.

4. Att betona att Stockholm är en huvudstad säger noll och intet om stadens egenskaper i övrigt. Det är ju egentligen dem ni vill lyfta fram, hoppas jag.

Det bästa ni kan göra vore att låta allmänheten komma med förslag. De flesta förslagen skulle säkert vara rena struntet, men tillräckligt många skulle vara rena guldkornen, som ni kan välja och vraka ur. Den processen skulle också leda till att förslagen finge en folklig förankring.

För mig personligen och flera andra som har att göra med våra grannländer skulle det föra med sig att vi äntligen skulle slippa klä skott för några arroganta stockholmares skull.

Gunnar Lund

Språkförvaret bildades 2005. Själv fick jag inte kännedom om nätverkets existens förrän nyligen. Insikten om att det finns så många som tänker som jag om det svenska språket och att det till och med finns en aktiv och kämpande organisation vid namn Språkförsvaret, gjorde mig överlycklig!

Jag har länge känt sorg, irritation och vrede över det djupt fåniga sätt på vilket engelskan vinner terräng i Sverige. Redan i början på 1980-talet gjordes jag uppmärksam på företeelsen av min lärare i stilistik på Journalisthögskolan i Göteborg, Lars Alfvegren. Än idag minns jag hur han fnös åt 7-Elevenbutikerna! ”Har de inte tänkt på alla äldre människor som inte kan engelska och som måste undra väldigt mycket över butiksnamnet Den sjunde eleven”, sa han uppbragt.

Numera går det inte en dag utan att man som värnare av det svenska språket blir irriterad eller upprörd! Klädaffären nära där jag bor skickar återkommande sms där de berättar att de nu minsann har Crazy Days med extra låga priser. I inredningsaffären ”Feel at home” annonserade man för ett tag sen med att man säljer ut både details, lampor och möbler. Hos Clas Ohlson, ett ursvenskt gammalt företag, kan men köpa både en key finder och en ryggsäck med två fack, där det ena facket har en organizer. För kids finns på samma ställe elektriska tandborstar.

De oöversatta engelska begreppen kan man kanske överleva om man bara regelbundet kan få förfasa sig tillsammans med likasinnade – muntligt eller genom ett besök på Språkförsvarets webbplats. Det är värre med de vetenskapliga ord och begrepp, där vi i Sverige rätt av använder det engelska ordet istället för att skapa ett svensk ord eller begrepp. Detta innebär ju i sin förlängning att vissa, mera högtstående diskussioner i den vetenskapliga världen inte längre kan föras på svenska! Och detta att fler och fler doktorsavhandlingar skrivs på engelska är, i sanning, sorgligt. Just i den sortens texter kan ju annars nyskapade och nydanande svenska ord lanseras! Sen finns också varianten med sanslösa direktöversättningar från engelskan och även dessa är, som jag ser det, en vederstygglighet! På nyheterna i TV nyligen, talade en ung kvinna om att en utbildning skulle ta plats på Linköpings universitet – ett i mina öron mycket märkligt sätt att uttrycka sig men om var sättet att tala kommer ifrån, behöver man ju knappast tveka…

Idag i världen finns det fortfarande människor som av en förtryckande regim inte tillåts att tala sitt modersmål och ännu värre var det under kolonialismens storhetstid. Om inte annat, så av respekt för alla som har riskerat sina liv för att få tala det språk de har lärt sig som små, måste alla tänkande människor tillsammans försöka att bekämpa den språkliga våldtäkt som just nu pågår i Sverige. Och då menar jag inte att inte ett och annat lånord ska få komma in i svenskan! Alla språk lever och förändras men om vi inte på allvar börjar vara åtminstone lite rädda om vårt språk, så går det kanske förlorat!

Elisabet Hilding Awla

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

På annan plats här i bloggen hävdar jag i en kommentar till den "engelska pandemin" fördelen med att kommunicera på engelska som ett gemensamt språk. Då kom nedanstående inlägg på ett annat forum som ett brev på den elektroniska posten. Påpekandet framfördes av en besökare på en sajt som den mig närmast stående gärna frekventerar och lyder som följer:

"Tyvärr är det lätt att tolka ett mail fel särskilt som nyanser i språk ofta varierar. H... är svensk, om jag inte fattat helt fel, M... P... är tysk och ni skriver mail på engelska till varandra. Som upplagt för missförstånd, övertolkningar och irritation. Har själv arbetat med engelsktalande barn och ni anar inte hur fel det kan bli när jag som svensk ska försöka tillrättavisa barn på rätt sätt nyansmässigt på engelska. En intressant erfarenhet."

Så var det med den teorin.

Hillo Nordström

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)