Språk som är framgångsrika, tack vare att de folk som talar dem lyckats sprida dem genom erövringar och folkförflyttningar, brukar med tiden begåvas med en viss aura. Ett och annat språk sägs t.o.m vara Guds eget språk. Engelskan av idag påstås vara ett sällsynt rikt och uttrycksfullt språk. På den tiden som franskan stod högt i kurs, fr.a på 1600- och 1700-talet, hyste många i det franska etablissemanget höga tankar om det franska språket. Det Tagesspiegel påpekade nyligen i en artikel:

”Än idag utgår alla språkliga åtgärder från myten om franskans genialitet, vilken Voltaire en gång motiverade med den ’naturliga’ ordföljden och vilken Antoine de Rivarol kort före revolutionen drev till sin spets.  ’Det som inte är klart, är inte franska’, skrev skriftställaren 1784 i sitt ’Tal över det franska språkets universalitet’ och därur följde ett naturligt anspråk på internationell giltighet. Till och med Nicolas Sarkozy hänvisade uttryckligen till detta synsätt i ett inledningsanförande för några år sedan.”

Franskan var länge diplomatins språk, men Versaillestraktet, som skrevs på engelska, inledde nedgången för franskan även på detta område. Många svenska matematiker föredrog länge att skriva sina avhandlingar på franska, vilket förmodligen inte hade något med själva språket att göra utan snarare med att matematiken har haft en mycket stark ställning i franskt vetenskapsliv. Enligt egen utsago har Fondation Sciences Mathématiques de Paris med en stab på 1000 forskare den största koncentrationen av matematiker i hela världen.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)