Maria Löfstedt tar upp grannspråksundervisningen i en ledarartikel i Svenskläraren nr 1/2012. Hon skriver:

"Til lykke, grattis, onnea, gratulerer, til hamingju, gratulerar, til lukku - Nordspråk fyller 40 år 2012. Det här numret speglar hur det ser ut med den nordiska språkförståelsen runt om i våra länder. Enlig en färsk undersökning som Katarina Lundin redogör för på sidan 8 och framåt så har bara 4,5 procent av testpersonerna (gymnasister i Sverige, Norge och Danmark) svarat att de fått någon form av grannspråksundervisning under de år de gått i skolan. Hela 52,3 procent svarar 'nej' och 43,2 procent svarar 'bara lite'. Här har vi lärare en hel del att ta tag i, och numera är det till och med inskrivet i läroplanen att man redan i årskurs 6 ska börja med grannspråk. Men tröskeln är låg för dem som börjar. Som en elev så smart säger: Når 90 procentav ordforrådet i svensk og norsk er likt, får man jo 90 procent rabatt på et annet språk!"

Jag tycker inte att svensklärarna ska ta på sig huvudansvaret utan Skolverket, regering och riksdag. Det är dessa som har haft huvudansvaret för kursplanerna i svenska, som inte klart och tydligt stadgat att grannspråksundervisningen skulle vara ett obligatoriskt moment. Naturligtvis har ingen förbjudit någon svensklärare att undervisa i grannspråken och svensklärare har en fri vilja som alla andra.  Personligen undervisade jag i grannspråken alla de 25 år, som jag tjänstgjorde som svensklärare.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)