Som en reaktion på det öppna brevet till SVT ”Fattigdom kan också manifesteras på ett språkligt plan” av den 28/11 fick Språkförsvaret ett mejl från en sympatisör. Vi har utelämnat namnet, eftersom det är åsikterna som är intressanta att diskutera:

”Vänner!

Det är nog tyvärr så, att snart kommer den människa som inte talar engelska på gator och torg, i bussen, på tunnelbanan eller annorstädes att påtittas som lite underlig.

Ni gör ett berömvärt arbete, vänner, men ni gör nog dessvärre ett arbete i obarmhärtig motvind.

Vänta, skall ni få se, inom en inte alltför avlägsen framtid kommer texten på våra gravstenar att bära text på engelska, möjligen med en undertext på det gamla älskade svenska språket. Då är nämligen de människor borta som ser som sin plikt att hålla svensk kultur värd att hållas levande. Vad sedan engelskan beträffar, så blir det väl liksom varje språk av pidgintyp ett blandspråk som sätter sig.”

Det finns två förhållningssätt i fråga om språks överlevnad, som jag anser vara felaktiga: den optimistiska och den pessimistiska synen.

Den optimistiska synen innebär att man inte ser vad som händer och inte bryr sig om att försvara svenska språket. De senaste decennierna har engelskan sköljt över det svenska språket. De viktigaste domänförlusterna har skett inom den högre utbildningen, där andelen avhandlingar på engelska idag uppgår till c:a 90 procent och andelen kurser på master- och magisternivå till två tredjedelar ges på engelska. Engelska införs som första undervisningsspråk i allt fler grundskolor och gymnasier. Engelska används som koncernspråk i de flesta svenska storföretag. Användningen av engelska i reklamen ökar konstant, trots att vetenskapliga undersökningar visar att konsumenterna föredrar att tilltalas på sitt förstaspråk. En ettårig undersökning som Språkförsvaret gjorde 2006 visade att 80 procent av långfilmerna i svenska tv-kanaler var engelskspråkiga, 14 procent svenskspråkiga och 6 procent kom från världens övriga 6000 språk. Sverige är fortfarande sämst i klassen tillsammans med Danmark och Finland vad gäller användningen av sitt eget huvudspråk inom EU.

Det senaste exemplet på en hotande domänförlust är förslaget i betänkandet ”Nationella patent på engelska?” att patentansökningar kan inges på engelska i Sverige och att endast patentkraven på engelska ska ha rättsverkan.

I samband med debatten om behovet av en språklag 2005 drev t.ex Leif Pagrotsky och Lars Melin linjen att svenskan var stark som urberget och att det var uttryck för paranoia att kräva en språklag för svenskans skull.

Den pessimistiska synen innebär att man ger slaget förlorat på förhand. Men det finns inget som talar för att svenskan skulle vara försvunnen om hundra år. Äldre läsare bör tänka efter: Vilket språk talar barnbarnen? Om det är svenska, kan du ge svenskan 70 – 90 år ytterligare. Ett språk kommer att dö först när det helt saknar användningsområden och föräldrarna inte längre förmedlar det till sina barn. När den sista mor- eller farföräldern dör, är språket också dött.

Svenska är faktiskt världens 85:e största språk med över nio miljoner talare. Det har en mycket lång skriftspråkstradition från 1200-talet och ännu längre om runskriften inkluderas. Svenskan är ett stort språk på internet (för tillfället det elfte vanligaste språket på Wikipedia). Jag känner inte till någon seriös språkhistoriker eller lingvist som förutspår svenskans död inom hundra år.

Man måste också se till de långsiktiga utvecklingstendenserna. Det främsta hotet mot svenskan är engelskan. De stormakter som Storbritannien och USA som har möjliggjort engelskans expansion befinner sig på retur och deras andelar av världens BNP minskar. Kina är redan världens största exportör och kommer också att passera USA i fråga om BNP.  Tidigare har 2025 angetts som troligt datum, men nu vill vissa prognosmakare förlägga tidpunkten till 2016. Strax efter Kina i utvecklingstakt kommer Indien och Brasilien. Därför går vi mot en multipolär värld. Naturligtvis kommer engelskan att överleva länge till som lingua franca och ett språk kan överleva som lingua franca, trots att de stater som bär upp språket minskar i betydelse eller upphör att existera. Men som Nicholas Ostler påpekar i ”Empires of the Word” är det faktum att engelskan i så stor utsträckning används som andraspråk samtidigt dess akilleshäl.

Redan minskar engelskans andel på internet, medan språk som kinesiska, spanska, arabiska och portugisiska och många andra ökar sin andel. Kinesiskan kommer förmodligen att passera engelskan som mest använda språk på internet. Detta beror dels på den snabba utbyggnaden av internet globalt och dels på att det numera i allt större utsträckning går att använda andra skriftsystem på internet än det latinska. Därtill kommer den snabba utvecklingen av språkteknologin, speciellt av maskinöversättning och röstöversättningsprogram, som kanske t.o.m minskar behovet av ett lingua franca överhuvudtaget.

Slutligen leder språks expansion på andras bekostnad till motstånd och att det uppstår motkrafter. Det går att förvandla ett religiöst språk som hebreiska till ett levande folkspråk; det går att återuppväcka språk som en gång dödförklarats som korniska och manx (även om det inte är belagt att de båda senare fungerar som modersmål, fungerar de idag som andraspråk). Överallt runtom i världen har det uppstått rörelser, som försöker förhindra att olika språk dör och i stället strävar efter att revitalisera dem. De som förutspår att si och så många språk kommer att vara döda om hundra år kalkylerar sällan med dessa motkrafter, eftersom de helt enkelt är omöjliga att förutse. Språkförsvaret är en del av denna motrörelse.

Vilket är då det rätta förhållningssättet? Det framgår av det svar, som vi formulerade på fråga 27 i ”Vanliga frågor” 2005: ”Tror ni att svenskan kommer att finnas kvar om 200 år? :

”Det tror vi, men vi kan inte vara absolut säkra, eftersom det finns krafter i det svenska samhället som medvetet eller omedvetet verkar för engelskans expansion inom allt fler domäner på svenskans bekostnad. Det som fordras är en ökad språklig medvetenhet bland allmänheten och att det uppstår en gräsrotsrörelse, som förmår att ta kamp mot denna utveckling. Ett språk finns egentligen inte mer än det används i nuet, hur mycket som än tidigare skrivits eller spelats in.”

Det är alltså en kampfråga, ingenting är givet på förhand. Detta är en realistisk hållning. Debatten om behovet av en svensk språklag 2005 blev startskottet till en intensifierad diskussion om svenska språkets ställning och ledde till en ökad språklig medvetenhet. Den farligaste motståndaren är snarast omedvetenheten, som bygger på lika delar okunnighet, likgiltighet, ödestro och bristande språkligt självförtroende. Men varje gång vanliga medborgare tar ställning mot en fånig anglifiering som senast ”Umeå Christmas Market”, som 88 procent i en webbomröstning röstade emot, står det klart att de som medvetet eller omedvetet försöker begrava det svenska språket, inte kommer att få det lätt.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 

Mark my words

30 november 2012 23:29

Enligt mina iakttagelser används engelska i svenskan som markör, i utrop och i rubriker. Det är därför den förekommer så ymnigt i reklamen och titlar. Bland ungdomen är det rena självklarheten. I en framtid lär de också bli tonårsföräldrar. De tonåringarna lär nog söka sina egna uttrycksmedel, som gärna revolterar mot föräldrarnas. Jag tror faktiskt att de kommer att söka sig bort från engelskan i de sammanhangen. Varför inte mandarin (kinesiska)? Det lär nog bli status att kunna det språket.

Det var vardagsspråket. Allvarligare då med domänförluster inom juridiken och den högre utbildningen. Vad juridiken anbelangar får vi verkligen hoppas att svenska blir det språk som fortsätter att gälla inom all juridik, även patent. De enda vinnarna om engelskan vinner är storbolagen, Tyvärr är det svårt att skapa opinion i frågan, som ligger så långt bort från Svenssons kompetens och intresse.

När det gäller den högre utbildningen kan man alltid hoppas att forskningen, som redan konstaterat att man lär sig bäst på sitt eget modersmål, lyckas övertyga beslutsfattarna om betydelsen av en kursändring.

Slutligen ja, medelåldern inom Språkförsvaret är hög. Men även ungdomar är medlemmar. Intresset för språkfrågor hänger ingalunda ihop med ålder. Det finns inga skäl att oroa sig för att viljan att försvara svenskan skulle dö i takt med att de äldsta i föreningen kolar, som det hette förr.

Jag har aldrig hört något ungdom använda "peg out" eller "kick the bucket" eller något annat slanguttryck för att dö. Så duktiga på engelska är de sällan.

 

Anonym

1 december 2012 00:49

Personen i fråga har också fel i det att 1. engelska inte är ett pidginspråk, 2. pidginspråk i de allra flesta fall aldrig ”sätter sig” (d.v.s. blir kreolspråk).

 

Britt-Marie Thurén

1 december 2012 15:39

Mellan de två alternativen, att svenskan dör ut eller att den fortlever som hittills, finns en trist tredje möjlighet: att det blir ett "lägre" språk. Att det alltså talas i hemmen, i affärer, vänner emellan, kanske i skolans lägre klasser och i enklare underhållning. Men att det förlorar prestige och inte anses duga i högre utbildning, domstolar, företag, politik, litteratur, seriös teater... Sådan så kallad diglossia är inte helt ovanlig i världen. Och jag tycker mig se vissa tecken att svenskan är på väg åt det hållet. Därför finner jag det mindre upprörande att ungdomar slänger sig med engelska svordomar än att företag och universitet struntar i uppgiften att hålla svenska språket levande och dugligt för alla slags kommunikationsbehov.

 

ejz

1 december 2012 18:25

Det finns säkert ett intresse bland en del yngre för svenskan, men man går kanske inte med i någon förening för att försvara språket i de åldrarna. Jag försöker fånga upp vad tonåringar skriver om svenskan på nätet och jag ser ofta positiva kommentarer om språket. Kanske har de påverkats av att så många icke-svenskar skriver att de vill lära sig språket.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Se detta retoriskt skickliga inlägg i riksdagen! Älvdalskan är kanske ett eget språk, som en riksvensk, inklusive en talman, inte förstår...   (Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret) ...

I en artikel om bluffetymologi i Svenska Dagbladet den 23 juni skriver Mikael Parkvall bland annat:   ”Bland de svenska klassikerna finns fika och muck, vilka inte kommer från akronymer för ’FördelningsIntendenturKompaniet’ (en ...

Nya Wermlands-Tidningen berättade detta den 2/6. Drygt 20 lärartjänster ska  bort. Orsaken lär vara en kombination av barnporrskandal och storbrand.   Artikeln ligger bakom en betalmur, men vi får säkert veta mer.   (Dennaa nätdagbok är knute...

Franska ord i Shakespeares språk År 1066, under slaget vid Hastings, besegrade Vilhelm Erövraren den anglosaxiske kungen Harold Godwinson. Hertigen av Normandie kröntes då i Westminster. Han införde sitt hov, sina regler och sitt språk i hela kunga...

Michael Sommer, professor i antik historia vid Carl-von-Ossietzky-Universität Oldenburg, kritiserar i en intervju med tidningen Die Welt studenternas stora brister i läsförmåga och varnar för ett ”samhälle med strukturell analfabetism”. ...