Direktlänk till inlägg 21 januari 2013
Steven Pinker tar i förbigående upp könsneutrala pronomen i “The Language Instinct”. Han skriver:
”På samma sätt behandlar medvetandet funktionsord på ett annat sätt än innehållsord. Människor infogar innehållsord i språket hela tiden (som substantivet fax, och verbet ´’to snarf’ , d.v.s återställa en datafil), men funktionsorden bildar en exklusiv klubb, som mycket ogärna tar emot nya medlemmar. Det är därför som alla försök att introducera könsneutrala pronomen som hesh och thon har misslyckats. Kom också ihåg att patienter med skador i hjärnans språkområden har större besvär med funktionsord som eller eller vara än med innehållsord som åra eller bi.” (Egen översättning)
I svenskan tillkommer problemet att det redan finns två könsneutrala personliga pronomen i tredje person singularis, den och det. Det kan i och för sig bara syfta tillbaka på ord som står i neutrum, men den har genom språkhistorien haft ett mycket brett användningsområde sedan 1500-talet. Det räcker med att läsa avsnittet om den i SAOB för att inse detta; den har inte bara använts som bestämd artikel, demonstrativt och determinativt pronomen utan också som personligt pronomen om djur, i nedsättande betydelse, när könet varit oväsentligt och när könet varit känt!
”Och kommer min älskling, så kysser jag den.” (Böttiger 1856). Det är högst troligt att det inte är något husdjur som åsyftas här, än mindre ett ting. Och könet framgår heller inte.
Observatör
”Accordingly, the mind treats function words differently from content words. People add new content words to the language all the time (like the noun fax, and the verb to snarf, meaning to retrieve a computer file), but the function words form a closed club that resists new members. That is why all the attempts to introduce gender-neutral pronouns like hesh and thon have failed. Recall, too, that patients with damage to the language areas of the brain have more trouble with function words like or and be (1) than with content words like oar and bee (sid. 111 -112, Harper Perennniel, ISBN 978-0-06-133646-1).”
1) Poängen är naturligtvis att uttalen av or/oar och be/bee ligger nära varandra, men problemet är att orden fyller olika funktion i språket.
(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)
Kunskapen om att det unika älvdalska språket finns och inte erkänns av den svenska staten sprider sig med raketfart över världen. Nyligen inbjöds föreningen Ulum Dalska, som kämpar för detta avancerade och vackra språkets överlevnad av universi...
Söndagens svenskspråkiga sång Anna-Lena Löfgren - Pröva dina vingar Söndagens svenskspråkiga dikt Sagan om humlan Det är tidigt på morgonen. Solen har ställt sitt tält i en skogsbacke, och du går dit. Ser du våren, s...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 |
8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 |
18 |
19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | 31 | ||||||
|
Irriteras du av ett onödigt engelskt lånord och kan föreslå ett ersättningsord? Skicka det i så fall till ersattningsordet@sprakforsvaret.se. Om granskningsgruppen tycker att det är ett bra ord, belönas du med "Svenskan - ett språk att äga, älska och ärva" och ordet förtecknas också i avdelningen "Säg hellre!"