Jag har varit aktiv i tre lokala debatter om onödiga anglifieringar: Karlstads flygplats, Värmlandsoperan och Universitetet.

Innan Karlstads kommun tog över flygplatsen hade redan Luftfartsverket döpt om den till Karlstad Airport. Ingen värmlänning säger annat än Karlstads flygplats och det är även vad medierna kallar den. Värmlandsoperan fick för sig att kalla sig Wermland Opera. Samma där, ingen värmlänning säger annat än Värmlandsoperan och det är även vad medierna kallar den. Universitetet fick för sig att sätta upp ett så kallat konstverk på en av husväggarna, ett konstverk i form av en handstilsliknande text Nobody puts baby in the corner. Ingen talar om det nuförtiden så vitt jag noterat.

Det märkliga är att två år efter kommunens övertagande fick flygplatsen ekonomiska problem. Likaså två år efter namnbytet fick Värmlandsoperan så stora tekniska problem att flera föreställningar måste ställas in. Universitetsskylten är bara ett år gammal så jag undrar vad för slags problem vi kommer att få höra om i augusti/september nästa år.

Naturligtvis kan detta med flygplatsens och operans problem bero på annat, men jag anar ett samband mellan anglifieringsivern och kommande problem. Det är som om man är mer benägen att ägna sig åt sådant som inte har ett dugg med verksamheten att göra istället för det man borde ägna sig åt.

Dessa tankar bubblade upp till ytan i samband med att John Bauer lägger ner skolor här och var i landet. Vad kallar sig detta Nordenbaserade skolföretag? Jo, JB Education och JB Organization istället för JB Utbildning och JB Organisation. På teve visades ett inslag där ett annat skolföretag var beredda att ta över. Vad heter det då? Jo, Lärande i Sverige AB. Vad har de för förutsättningar att lyckas där JB misslyckats? Kan det ha att göra med att de inte drabbats av anglomani och istället ägnar åt det de ska ägna sig åt?

Gunnar Lund

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket språkförsvaret)