Hillo

30 maj 2014 14:40

Spontant - när jag läste rubriken och såg bilden - tog jag ordet för en anglicism. "Butt" betyder som bekant ändalykt på slangengelska, och det flickorna gör på bilden är ju att stöta ihop med just den kroppsdelen.

Per-Åke Lindblom

30 maj 2014 20:15

Hillo,

Folkmun.se http://www.folkmun.se/definition/butta och Wiktionary http://sv.wiktionary.org/wiki/butta anger att ”butta” används som synonym till ”knuffa” och ”putta” i Värmland. Jag konsulterade även två dialektlexikon, Rietz från 1862 – 1867 (finns på nätet), F.A Dahlgrens ”Glossarium öfver föråldrade eller ovanliga ord och talesätt i svenska språket” (1961) och SAOB, men där fanns ”butta” bara som substantiv och i betydelsen ”piggvar” (lokalt i Blekinge och på Gotland).

Det är fel att påstå att ordet bara används i Värmland; ordet används också i hälsingemål. Från 1944 – 1957 bodde jag i ett område som heter Utomskogen i Arbrå socken och som bestod av sex byar på sammanlagt 600 invånare. På sin höjd ett par folkskollärare kunde någon engelska; övriga var enspråkigt svensktalande, eller rättare sagt talade hälsingemål. Jag kan inte se hur engelskans ”butt” skulle ha tagit sig in i denna lokala hälsingedialekt. Dessutom uttalas ju vokalen helt olikt engelskan och ordet finns också som substantiv, men i annan betydelse, i andra delar av landet.

Det är möjligt att Sanna Levelius associerade till engelskans ”butt”, när hon gjorde collaget. Att skriftbilden för två ord i olika språk är densamma betyder inte alltid att de är besläktade eller har samma ursprung; det kan vara fråga om en ren slump. Man kan dessutom faktiskt buttas med alla kroppsdelar, rygg, mage, axel, armar och händer. Det är inte uteslutande ändan som används.

Hillo

30 maj 2014 21:14

Per-Åke, jag betvivlade inte att ordet "butta" är dialektalt, utan talade om vad jag först kom att tänka på när jag såg ditt inlägg.

Det engelska slanguttrycket kommer väl från det "finengelska" bottom, antar jag.

Men språk tar märkliga vägar - så vem vet vad som är hönan eller ägget här ;-).

Per-Åke Lindblom

3 juni 2014 14:14

Jag skrev till Institutet för språk och folkminnen angående utbredningen av "butta" och fick följande svar av Eva Thelin:

”Du har rätt i att butta inte används bara i Värmland. I våra dialektsamlingar har vi belägg för ordet i betydelsen 'stöta, knuffa, puffa' o.d från Dalarna, Dalsland, Halland, Hälsingland, Härjedalen, Medelpad, Närke, Småland, Värmland, Västergötland, Västmanland, Ångermanland.”

För övrigt måste man komma ihåg att engelskan saknar u-fonemet, det korta ɵ (full) såväl som det långa ʉ: (bud). Det är fonemet, inte skriftbilden, som är det väsentliga i detta sammanhang.