I dagens SvD Resor möts läsaren av blocktexten VÄLKOMMEN TILL JAPANS SPIRITUELLA HJÄRTA.
Vaf... är detta? Menas det att folk är ovanligt vitsiga och elegant slagfärdiga i Kyoto? Ägnar de sig åt märkliga mystiska seanser? Naturligtvis inte. Den av anglosaxiskt språkbruk infekterade stackars rubriksättaren har förstås menat något helt annat. Men ack så fel det blev!
Vart tog Svenskans alla duktiga korrekturläsare vägen? (Ja, jag vet att de sades upp för många år sedan. Men det räcker inte med stavningskontrollen i Word!)
Lars Göran Asmundsson
(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)
inga johansson
7 februari 2016 13:40
Hur löd ursprungstexten?
Om den skulle ha översatts till esperanto, finns två val, som snubblande dyslektiskt
står varandra nära - spirita och sprita (när det gäller japaner och deras problem med r-ljudet också splita).
spirita koro - ett andligt hjärta
sprita koro - ett kvickt (spirituellt) hjärta
splita koro - ett splittrat hjärta
sprit heter på esperanto alkoholo och det var kanske det som rubriksättaren var drabbad av.
Hillo
7 februari 2016 14:24
Det är inte första gången som denna språkförbistring är på tapeten. Jag vill minnas att problemet diskuterades i någon språkspalt - kommer inte ihåg var och när. Jag minns även från den gången att språkvetarens gissning var att en betydelseförskjutning håller på att äga rum. Där du, Lars-Göran, (och jag ;-) vill se ordet "andligt" är det allt fler medmänniskor (utan språkliga grundvalar) som väljer spirituell när det på engelska benämns spiritual.
Tyvärr tror jag inte att fenomenet kommer att bli mindre vanligt - precis som med "karaktär" som får mitt skinn att knottra sig när ordet används i betydelsen "rollfigur, gestalt" eller "atlet" istället för "idrottare". Vi tillhör ett utdöende släkte ...
Östen Dahl
8 februari 2016 10:43
Den betydelseförskjutning som omtalas här är egentligen en återgång till ett tidigare språkbruk. Svenska Akademiens Ordbok har som första betydelse av "spirituell" "som befattar sig med l. har avs. på l. berör människans andliga l. själsliga liv l. den mänskliga l. gudomliga anden l. det översinnliga; som är av andlig l. själslig natur l. art; andlig, själslig". De första exemplen är från 1700-talet: "Jag är .. fulleligen öfwertygad om, at i Naturens Riken finnas djupa hemligheter, i synnerhet då man nyttjar henne som en dunkel spegel af det spirituella." Likadant från 1875: " Den sanna spirituela kristendomen vill icke veta af någon magisk uppfattning." Senare tycks den här betydelsen ha fallit i glömska men har nu återuppväckts genom influtande från engelskan - en inte helt ovanlig företeelse. Den verkar ha slagit igenom ganska ordentligt om man ska döma av vad som kommer upp när man googlar - det är till och med lite svårt att hitta den andra, "normala" betydelsen av ordet.
Även "karaktär" i betydelsen "rollfigur" eller som SAOB något mer mångordigt uttrycker det "(numera i sht i fackspr.) om person l. figur i skådespel, roman o. d. som har egenskaper vilka känneteckna en viss typ l. klass av människor; skådespels- resp. romanfigur av mera utpräglad egenart; förr äv.: roll av viss typisk beskaffenhet" har anor från 1700-talet: "Stora Baletten, dansad af de förnämare af begge könen, klädde hvar och en efter den caractere som tilldelt var". På ett liknande sätt är den första betydelsen av ordet "atlet" som ges i SAOB följande: "hos de gamla grekerna o. romarna: person som deltog i täflingarna vid de offentliga spelen, i sht (yrkesmässig) gymnastisk täflingskämpe". Detta är också betydelsen hos det grekiska ordet "athletes". Att använda "atlet" för "muskulös person" tycks vara en senare utveckling.
Hillo
8 februari 2016 11:35
Tack för utförliga och upplysande förklaringar, Östen Dahl. Visserligen smärtar det lite att via ett tilltagande bruk av anglicismer få reda på att några av dem i själva verket är "återvinningar", men - rätt ska vara rätt. Vi är, med andra ord, på väg tillbaka till sjuttonhundratalet, eller kanske t o m antiken ;-).
Roger Eliasson
8 februari 2016 12:36
En skribent i en kvällstidning skrev nyligen, om "den spirituelle ledaren" för en viss grupp. Jag kunde inte låta bli att undra om ledaren i fråga var känd för sin skojfriskhet. Jag klagade lite på engelskans (alltför) starka inflytande på svenskan, men reserverade mig för att ordet kanske ändå inte kunde anses vara helt fel. Klart är väl ändå att det i första hand är inflytandet från engelskan som gjort sig gällande.