I dagens Dagens Nyheter, i sektionen Namn och nytt, skriver Staffan Skott:

” I deckare och i tidningar kan man läsa att någon blivit skadad eller rent av dödad med ett oidentifierat trubbigt föremål. Vilket är en översättning av engelskans ’an unidentifierad blunt object’. Men på svenska kan vi nöja oss med ett enda ord: Tillhygge.

Detta har den mångkunnige och snillrike översättarkollegan Johan Walldén påpekat.

(Och så finns det dom säger att svenskan är ett fattigt språk.)”

När jag kontrollerar i mina engelsk-svenska ordböcker hur tillhygge ska översättas till engelska får jag svaret: weapon (bildligt också argument, men det är inte riktigt relevant här). På svenska har tillhygge en vidare betydelse än vapen. Det behöver inte ens vara ett oidentifierat trubbigt föremål. Det kan vara nästan vad som helst som förlänger handen/händerna och som finns till hands och kan användas för att angripa någon, värja sig mot någon eller bara för att avreagera sig. Det kan vara en vas, kastrull, stekpanna, soppslev, påk, sopborste, kratta, spade, skruvmejsel, skiftnyckel etcetera och självfallet också en kniv. Det påminner mig om hustrun i en Roald Dahl-novell, som efter att ha fått beskedet från sin man att han har varit otrogen och vill skiljas, tar fram en frusen kalkon ur frysen och slår honom i bakhuvudet med den. Sedan sätter hon på ugnen, steker kalkonen, förstör mordvapnet och därmed den tekniska bevisningen. Ett tillhygge behöver inte vara ett vapen i sig, men kan användas som vapen. Om föremålet i fråga bara finns där utan att användas, är det heller inget tillhygge.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)