Språkrådets omvärldsrapport behandlar älvdalskan på inte mindre än två sidor (sid. 19 - 20). Det är ytterligare en bekräftelse på att frågan om älvdalskans status, språk eller dialekt, väcker debatt. Nedan återges dessa två sidor; viss mindre redigering har gjorts:

2.5 Älvdalskan

De senaste åren har älvdalskan uppmärksammats allt mer – både av representanter för älvdalsktalande och periodvis i medier. Det ökade intresset för älvdalskans bevarande har synts inte minst på sociala medier. Det finns idag flera Facebook-grupper för älvdalskans bevarande, varav den största har över 3 000 medlemmar (våren 2016). Under 2010 och 2011 kom två avhandlingar om älvdalskan (Gorbacz 2010, Melerska 2011).

Den första stora konferensen om älvdalska hölls i Älvdalen 2004 och anordnades av föreningen Ulum dalska, den centrala organisationen för älvdalskans bevarande. Konferensen var ett samarbete mellan Institutionen för nordiska språk, dåvarande Språk- och folkminnesinstitutet (SOFI) och Ulum Dalska och hölls bland annat för att markera 20-årsjubileumet för Ulum Dalska. En andra konferens hölls 2008 – också den i Älvdalen och med Ulum dalska som en av huvudarrangörerna. Den senare konferensen lyfte också frågor med mer språkpolitiskt innehåll – t.ex möjligheten att göra älvdalska till ett nationellt minoritetsspråk.

Under 2015 har älvdalskan fått förnyad aktualitet. I och med att prins Carl Philip i juni 2015 gifte sig med Sofia Hellqvist, som kommer från Älvdalen, fick älvdalskan en del uppmärksamhet i media. Det skrevs artiklar om bygden och om älvdalskan, både i svenska och utländska medier (se bl.a the Guardian 2015 och the Conversation 2015). I maj 2015 hölls en internationell konferens i Köpenhamn, arrangerad av Köpenhamns universitet, universitetet i Tromsö och Högskolan i Kristianstad.

Nätverket Språkförsvaret gick i augusti 2015 ut med ett pressmeddelande där man uttalade sitt stöd för att älvdalska ska få status som nationellt minoritetsspråk (Språkförsvaret 2015). I samband med det publicerade man en debattartikel i tidningen Kulturen och i Dalarnas tidningar med samma budskap. Under 2015 lades två riksdagsmotioner (2015/16:3243 Miljöpartiet, 2015/16:2544 Sverigedemokraterna) med en uppmaning till regeringen om att utreda möjligheterna att erkänna älvdalskan som ett nationellt minoritetsspråk. (16) Under 2015 lämnades också en ansökan in till ISO (internationella standardiseringsorganisationen) om att få älvdalskan registrerad som ett eget språk (Blakestad 2015). Ansökan gjordes av en älvdalsaktivist, med stöd av en grupp skandinaviska språkvetare. Begäran avslogs dock (Institutet för språk och folkminnen 2015A).

I Europarådets granskning av Sveriges efterlevnad av den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk, har frågan om älvdalskans status tagits upp vid ett flertal tillfällen. Första gången frågan lyftes i granskningsförfarandet var i Europarådets expertkommitténs rapport 2006.(17) Kommittén hade under granskningsprocessen träffat representanter för älvdalsktalare som påpekade att älvdalskan är starkt hotad. Kommittén menade att regeringen bör utreda frågan om älvdalskan närmare.

Under den tredje granskningscykeln träffade expertkommittén återigen företrädare för älvdalskan och i kommitténs nästföljande rapport 2008 uppmanade man regeringen att klargöra älvdalskans status, dvs. om älvdalska ska betraktas som ett språk eller som en dialekt.

Den svenska regeringens fjärde rapport kom 2010. Där hänvisade Sverige till det ställningstagande som gjordes i förarbetena till minoritetsreformen (prop. 2008/09:158): att älvdalskan ska betraktas som en svensk dialekt. Regeringen skrev också att man med tanke på den nya minoritetsspråksreformen ville inrikta de språkpolitiska åtgärderna mot de fem nationella minoritetsspråken.

I de efterföljande rekommendationerna från expertkommittén menar man dock att regeringen bör, på vetenskaplig grund, ta ställning till om älvdalska ska betraktas som en dialekt av svenskan eller som ett eget språk (och därmed kunna komma i fråga som ett nytt nationellt minoritetsspråk). Inför regeringens femte rapport till Europarådet, som lades fram 2013, hölls ett möte med företrädare för älvdalska och språkvetare. Utifrån mötet, och en genomgång av de tidigare omdömen som fanns tillgängliga om älvdalska, gjorde regeringen bedömningen att älvdalskan ska betraktas som en dialekt och att den av bland annat det skälet inte bör få status som ett nationellt minoritetsspråk. I rapporten till Europarådet skriver den svenska regeringen att:

Sammantaget finner regeringen ingen anledning att ompröva sitt tidigare ställningstagande gällande älvdalskan. Som har nämnts i föregående rapport anser regeringen dock att det finns ett stort värde i att älvdalskan bevaras som en del av det svenska kulturarvet och att det är önskvärt att älvdalskan förs vidare till nya generationer (Sveriges rapport till Europarådet 2013, s.16)

Sammantaget finner regeringen ingen anledning att ompröva sitt tidigare ställningstagande gällande älvdalskan. Som har nämnts i föregående rapport anser regeringen dock att det finns ett stort värde i att älvdalskan bevaras som en del av det svenska kulturarvet och att det är önskvärt att älvdalskan förs vidare till nya generationer (Sveriges rapport till Europarådet 2013, s.16)

Man listar också några huvudsakliga invändningar mot att älvdalskan skulle få status som nationellt minoritetspåk i enlighet med den europeiska stadgan och anger två huvudskäl till det. Det ena är att det idag finns så många som 12 varieteter av älvdalska. En standardisering, som troligtvis skulle bli följden av upphöjandet till nationellt minoritetsspråk, skulle riskera att skada den språkliga mångfalden i Älvdalen. Det andra skälet uppges vara att ett erkännande av älvdalskan kan leda till liknande krav från representanter av andra dialekter och syftet med den europeiska stadgan skulle därmed undergrävas. I expertkommitténs svar som kom 2015 påpekar man återigen att det råder delade meningar om älvdalskans status (som språk eller dialekt) men skriver att "allt fler lingvister menar att älvdalskan borde betraktas som ett språk" (Europarådet 2015). Nästa rapport från den svenska regeringen ska lämnas till Europarådet i juni 2016.

(16) Tidigare motioner har lämnats in 2006, 2009 och 2011 av en enskild ledamot i Centerpartiet.

(17) Expertkommitténs rapport innehöll rekommendationer inför regeringens andra rapport, som lades fram 2007.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I artikeln ”Bildningens bro på väg att brista” av Johan Östling i Svenska Dagbladet den 31/5 2016 skriver han bland annat:

”Under 2000-talet har en allt större grupp svenska forskare strävat efter att författa sina vägande bidrag i form av engelskspråkiga artiklar och publicera dem i anglosaxiska facktidskrifter. Denna generella tendens är mest markant inom samhällsvetenskaperna, men liknande förskjutningar finns även inom humaniora.

Bakom dessa nya publiceringsmönster finns flera sammanvävda processer. En faktor av fundamental betydelse är de ökade kraven på mätbara resultat. En annan viktig kraft är viljan till större internationalisering, en i grunden vällovlig önskan att bryta den nationella isoleringen. Ytterligare en betydelsefull omständighet är den fortskridande specialiseringen av vetenskapen. I det belöningssystem som har vuxit fram, modellerat på naturvetenskapernas logik, är det nödvändigt att publicera mycket och sätta bibliometriska avtryck, allra helst i form av frekventa citeringar.

Än så länge finns det en betydande spännvidd mellan ämnen, lärosäten och länder ifråga om hur utslagsgivande de bibliometriska metoderna är för fördelning av forskningsmedel och tillsättning av tjänster. Men kritiska observatörer framhäver att denna typ av mekanismer driver beteenden i en viss riktning oavsett deras faktiska betydelse.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)